Ve dig, värld, med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilken de kommer.
Om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll. Om ditt öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll.
Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte. (Matt 18:7-10)
Gandalf den grå strider mot balrogen i Moria bergs djup, med sig har han sitt resesällskap – hoberna Frodo, Sam, Merry och Pippin. Aragon och Boromir. Alven Legolas och dvärgen Gimli. Gandalf kämpar mot ondskan och det är en våldsam strid. Balrogen är ett otäckt moln som slungar ut sin förödande kraft och ondska mot trollkarlen som strider med sitt ljus och sin kunskap och till synes förlorar han och faller ned i djupet och försvinner ur sina reskamraters åsyn. Så berättar J R R Tolkien i Sagan om ringen. Det starka bildspråket har JR R Tolkien hämtat från Uppenbarelseboken, ö h t inspirerades Tolkien mycket av bibeln.
Uppenbarelseboken vill få oss att se allvaret och hur hemsk ondskan är. Och nog är den det – se bara i Sydsudan, Syrien eller hur kan man bara döda en mamma med sin 2 månaders spädbarn i famnen? Eller spy ut så mycket hat mot en 16-åring som talar om klimatkrisen?
Det är lätt att identifiera och tydligt ont, och det finns alla inte bara i där utan också i vardagshändelserna där vi glömmer bort att se varandra som människor och gör varandra till ting, till något som vi kan bortse ifrån, strunta i, när strukturer och attityder tappar kontakten med det mänskliga, med vår egen svaghet (blöjbyten, matning, påklädningshjälp), med vår sårbarhet.
Då händer sådant som rapporteras från åldringsvården, förfärliga saker som de som arbetar där har blivit blinda för, därför att den gamla människan har blivit
ett ting, något som ska behandlas och den som är anställd också har förlorat sin mänsklighet och förtingligats till en maskin. Borta är att det är någons mormor eller farfar, att den anställda är någons barnbarn.
Det här med änglar – hur ska vi förstå det? Bokmärkesänglar – ni vet de som satt på moln och var söta – är inte som något jag som vuxen och tänkande människa kan ta till mig, de var söta och det är också allt. Uppenbarelsebokens bombastiska språk är inte heller något jag bara tar till mig om jag inte tänker på det som jag tänker på Sagan om ringen. Jag tror att Guds sänder budbärare men att de skulle ha ett speciellt utseende eller en uppenbarelseform tycker jag är mycket tveksamt. Vad tänker du?
Jag tänker att änglarna är Guds närvaro som slipper undan vår kontroll som vattnet rinner ur våra händer när vi knyter dem. Ordet ängel – angelos som betyder budbärare – antyder ju för oss att det viktiga är budskapet inte i vilken form en ängel kommer. Ärkeängeln Mikael är en fantastisk bild och för mig blir det just en bild för Guds kraft och närvaro, inte en faktisk beskrivning av en ängel.
Bibelns änglar kommer ofta oväntat och när tillvaron syns som allra mörkast eller när det fantastiska når utanför vår förståelse. Ängeln lämnar efter sig en upplevelse av att perspektiven har blivit större, av förundran, ödmjukhet – ofta är bibelns människor så tagna av upplevelsen att det förändrar deras syn på världen och sig själva. Ibland säger vi ”du är en ängel” och menar att någon har gjort något särskilt för oss eller för någon annan. Kanske att ibland är någon av oss är en budbärare…
Som ung arbetade jag själv som sjukvårdsbiträde på långvården. Hur lätt det var det inte att förlora min mänsklighet – när en annan människa som förlorat sitt språk utmanade mig när jag skulle byta blöja eller hjälpa någon att tvätta sig. Glömma att vi faktiskt var två människor som möttes i den stunden och att det fanns ett ömsesidigt beroende – för utan henne eller honom hade jag ju inget jobb och ingen inkomst och hon behövde hjälp att tvätta sig. Föraktet hos mig för svagheten som fanns hos henne och som påminde mig om min egen svaghet som jag också så lätt föraktar …
I skolan fanns det någon som bar glasögon, någon som inte stämde in och så blir det ok att retas, att mobba på arbetsplatsen var det något annat. Och så kan föraktet bli något vi gemensamt hyllar och börjar sortera ut dem som inte stämmer med vår bild av styrka eller hur en människa ska vara (föraktet för den som inte klarar våra krav, som inte förstår dem, för den som är utsatt och svag, för den som är annorlunda) – då hamnar romer i en grupp, homosexuella i en annan och judar i en tredje – och då vet vi alla var vi är – i fascism/nazism och rasism. Långsamt kan vårt samhälle förändras – idag finns det fler fascistiska partier i Europa än t o m på 30-talet. Se upp!! Vi har ett människovärde och en mänsklig värdighet att försvara.
Vid två tillfällen blir Jesus riktigt arg – det ena är när barnen avvisas av lärjungarna för att de stör och inte passar in, och det andra när det sker försäljning i templet, när människors behov av Gud, av mening blir kommersialiserat och ett sätt att tjäna pengar. Jesus är tydlig – det behövs gränser – de våldsamma bilderna om att hugga av sig händer eller fötter handlar om tydliga gränser. Inte om att vi ska hugga av oss våra kroppsdelar, att göra sådant mot sig själv är ett sjukdomstecken. Det ska vi aldrig acceptera. Bilderna är del av ett sätt att uttrycka sig som är mycket mer drastiskt än vårt försiktiga svenska sätt att uttrycka oss. Poängen är tydlig – förakt och utnyttjande av barn, av andras svaghet säger Jesus drastiskt nej till. Det är så förfärligt, så ont – orden måste vara starka och övertygande. Det måste sättas stopp för detta med en gång – hugg av handen! Hugg av foten! Det går på en sekund – det är omedelbarheten och behovet av direkt aktion, direkt handlande som Jesus uppmanar till, inte att hugga av någons hand eller fot.
Det är ont och fruktansvärt att utnyttja barn på vilket sätt som helst, antingen det är till barnarbete, sexuellt eller för andra syften. Det är ont att utnyttja också den svaghet vi själva bära på och som vi möter i varandra. Att få någon att falla, är att ta ifrån någon glädje, livsmod, tro och hopp – vare sig det är ett barn eller en vuxen. Att låta någon förstå att du duger ingenting till, du är inte
värd att älska eller att Gud inte älskar dig (eller mig) och avvisar dig/mig. Se upp säger Jesus- så det inte händer! Så hemskt är det att någon – barn eller vuxen – blir trampad på och utnyttjad, tagen ifrån sitt livsmod och hopp. Och det gäller också dig, även ditt livsmod, ditt hopp.
En del av oss har mött så mycket förakt både som barn och vuxna att det blivit som syra som fräter på vårt livsmod och vår livshållning hela tiden, att det är svårt att hitta glädjen och hoppet ibland. Då kan det vara en svår övning bara att ta emot vänlighet, barmhärtighet eller kärlek för att det är så svårt att tro på den. Och då kan vi verkligen behöva änglavakt, någon som påminner oss om vårt rätta hem. En barmhärtighetens ängel som går vid vår sida – både barn och vuxna och som håller fast vid vårt hem i kärleken, i himlen, i Jesus själv.
Du och jag har en barmhärtighetens ängel som ser vår utsatthet och svaghet, som strider för oss som Gandalf strider, som kallar oss vid namn, som går vid vår sida och ber för att vårt livsmod, vår tro och vår glädje ska växa så att vi förblir mänskliga, så att vi hittar hem till varandra, till Kristus.
Lotta Miller/präst