Ur Kyrkans Tidning nr 38, 2019.
Så fort han lärt sig gå följde Mikael Axelsson med sina föräldrar ut i ladugården på mjölkgården i Föra. Idag är det han själv som driver gården. Möt en av stiftets 30 gårdsarrendatorer.
Alldeles intill den vitkalkade kyrkan i den lilla öländska byn Föra står korna i hagen och idisslar lugnt, medan septembersolen värmer behagligt. Gården här har arrenderats av familjen Axelsson sedan 1966, då Mikael Axelssons föräldrar tog över som arrendatorer.
Redan som riktigt liten fick Mikael Axelsson följa med sina föräldrar i lantbrukets olika sysslor.
– Jag var där ute med morsan och farsan varje dag. Att köra traktor och maskinerna lockade såklart när jag var liten, men ju äldre jag blev desto mer hjälpte jag till i ladugården. Jag har vuxit in i det här livet kan man säga, berättar han.
Han lämnade gården under några år, när han gick på gymnasiet i Kalmar och läste till maskinmekaniker. Det arbetade han också som under en tid, liksom att köra buss. Men 2002, när föräldrarna slutade som arrendatorer, bestämde han sig för att ta över.
– Jag har nog alltid tänkt mig att det ska bli så. Och jag kan tänka mig att någon av mina söner kommer att ta över en dag efter mig, säger Mikael Axelsson.
Idag bor han på gården tillsammans med sambon Mari Nilsson och två av sina tre söner. Han har också två anställda på gården, på sammanlagt lite drygt 1,5 tjänster. Mari Nilsson mjölkar lite på helgerna, sköter en del pappersarbete och tar ansvar för hushållet. Men hon har också en heltidstjänst som förskollärare.
– Jag trivs med livet här och att någon alltid är hemma. Framför allt är det möjligheten att ha djur som tilltalar mig, berättar hon.
Två innekatter ingår i hushållet, utöver alla ladugårdskatter, liksom några höns. För tillfället bor det ingen hund i huset, men det ska snart vara åtgärdat. Och så korna förstås.
Ungefär 130 kor finns det på gården, samt lika många rekryteringsdjur, det vill säga kalvar som ska bli mjölkkor en dag. I arrendet ingår cirka 67 hektar åker och ca 67 hektar bete och utöver detta så arrenderar Mikael cirka 60 hektar åker av andra fastighetsägare.
Fram till 2007 fanns det bara 36 mjölkkor på gården. Men när Mikael Axelssons pappa hastigt gick bort två år tidigare blev det för tungt för Mikael att driva gården vidare på egen hand. Med 36 mjölkkor hade han ingen möjlighet att anställa någon. Men efter överläggningar med stiftet uppfördes ett nytt kostall med 114 mjölkplatser. Antalet sidoarrenden utökades också, för att det skulle finnas tillräckligt med jord för att få ihop foder till djuren.
– Uppstarten var tuff, men det gick bra och jag fick möjlighet att anställa, berättar han.
Utökningen av verksamheten följer samma mönster som gäller för många andra gårdar i landet. Utvecklingen går mot färre, men större gårdar. Sedan stiftets jordbruksförvaltare Ola Karlsson började sin anställning 2007 har antalet gårdsarrenden i stiftet halverats.
– Vi ser fördelar med att rationalisera så att gårdarna blir större, de blir mer bärkraftiga helt enkelt. För att lantbrukarna ska kunna försörja sig idag så krävs det en viss storlek på gårdarna, säger Ola Karlsson.
Mikael Axelsson har också upplevt hur rationaliseringar har underlättat arbetet genom åren.
– Det är inte lika mycket tungslit som förr i tiden. Jag kan också ta in hjälp och hyra in maskiner ibland. Förr höll vi på med hökörning på 30 hektar hela somrarna. Idag kör vi 100 hektar vall på ett dygn och sedan får vi en andra och tredje skörd, berättar han.
Mikael Axelsson tilltalas av variationen i arbetet som växlar med årstiderna. Det naturnära och tjusningen i att bestämma över sig själv är också viktigt för honom. Allra bäst trivs han inne i verkstaden.
– Det är egentligen det som mest är min grej. Jag är lite som en Mulle Meck och sköter i stort sett alla reparationer på gården själv. Många gånger räcker inte tiden till för allt jag skulle vilja göra, säger Mikael.
Trots tidiga morgnar och tidskrävande arbete alla dagar året runt är det sällan som Mikael Axelsson tar en ledig dag, även om möjligheten finns i och med att han har anställda. Jobbet och fritiden flyter ihop.
– Vi var faktiskt på Kanarieöarna en vecka i våras. Men innan dess var det 22 år sedan jag hade semester, säger han och skrattar.
Charlotte Granrot Frenberg