Prostvisitation

Visitationstal i Söderala pastorat i Söderala kyrka söndagen den 6 oktober 2019

På uppdrag av biskopen i Uppsala stift, Karin Johannesson har jag visiterat Söderala, Ljusne, Skog samt Bergvik-Mo församlingar under tiden 2-3 oktober 2019

Visitationen har förberetts genom besök av Stiftsadjunkten Anders Hedman och undertecknad.

Kyrkobokföringsinspektören, kyrkoherde Kajsa Berg kommer att göra en inspektion av kyrkobokföring och pastorsexpedition.

Närmast föregående biskopsvisitation i pastoratet gjordes av biskop Ragnar Persenius den 8-9 och 12 oktober 2014.

Senaste prostvisitation gjordes av undertecknad den 7-10 september 2006

Jag vill tillsammans med stiftsadjunkten Anders Hedman, som varit notarie under visitationen får säga ett stort och varmt tack för tre riktigt, i mina ögon, goda dagar.

En visitation kan ge möjlighet till att ett ögonblick stanna upp och reflektera över nuläget och blicka framåt. Detta har skett i olika sammanhang och konstellationer med anställda, förtroendevalda och övriga engagerade.

Enskilda samtal har förts med de som står i kyrkans vigningstjänst

Inledningsvis vill jag få säga att det har varit mycket roligt att få besöka församlingarna i Söderala pastorat. I huvudsak har det varit medarbetare, förtroendevalda och volontärer vi fått möta under onsdagen och torsdagen. Idag får vi alla fira högmässa tillsammans.
Det finns en vilja och en tydlig drivkraft i pastoratet. Lite olika fördelad men mycket påtaglig.
Det finns idéer och en framåtanda både bland de anställda medarbetarna och förtroendevalda samt volontärer. Det är så glädjande att se och uppleva. Uppenbarligen har det varit välgörande för hela pastoratet med Ann-Louise Åkerlund som ny, eller ”nygammal” kyrkoherde. Det är kyrkoherden som ytterst har ett ansvar för att kyrkans grundläggande uppgift blir utförd, tillsammans med kyrkorådet. Att vara kyrkoherde kan vara både spännande och tröttande. Låt mig därför få uppmuntra er alla att be för henne och samtidigt förvänta er att hon ber för er. Inneslut i era förböner alla förtroendevalda, övriga anställda och frivilliga medarbetare. Det ligger i kyrkans natur att vi arbetar samtidigt som vi bär varandra i förbön och ömsesidig omsorg.

Att vara ett pastorat bestående av flera församlingar är inte alldeles lätt. Ni har lång erfarenhet av det och ni gör det bra. Min upplevelse är att ni på ett tydligt sätt lyckats låta varje församling bevara sin särart, även i tider av sammanslagningar. Samtidigt som man bevarar särarten är det viktigt att våga se och skapa öppningar i församlingsgränserna. För Guds rikes skull!

DEN GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTEN

Vår kyrkoordning talar om syftet med församlingen som är att ”komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas” (KO avd2)

För att utifrån detta beskriva kyrkans liv brukar vi tala om Kyrkans grundläggande uppgift.

Det är att fira gudstjänst samt bedriva mission, diakoni och undervisning. Dessa fyra beskriver tillsammans en enda uppgift. De är väl sammanflätade och går inte att skilja från varandra, men ändå klart urskiljbara var för sig.

Den grundläggande uppgiften och syftesbeskrivningen i Kyrkoordningen lägger ut riktningen och anger tyngdpunkten. Den hjälper oss att prioritera, att göra rätt saker. När vi ser över befintlig verksamhet och när vi vill börja något nytt är den grundläggande uppgiften ett mycket bra raster att se igenom. Kanske kan vi då ibland upptäcka att det vi inte trodde var så viktigt, verkligen visade sig vara grundläggande. Å andra sidan kan det också innebära att vi avstår från sådant som vi kanske gärna vill men som inte alls hör dit.

Jag skall redogöra något för mina tankar efter visitationsdagarna utifrån den grundläggande uppgiften.

GUDSTJÄNST

Av naturliga skäl har mycket under visitationen kommit att handla om gudstjänst och gudstjänstrum. Varje kyrka har besökts och gåtts igenom. Inventarieförteckningarna är väl förda i Sacer och och skall kompletteras med foton. I något fall har jag påpekat att den del inventarier behöver inventarieföras. Kyrkorna är väl försedda med väl förvarade liturgiska textilier.
Tillgängligheten är i huvudsak god, men kan behöva förbättras vid både Mo och Bergviks kyrkor.
Länsstyrelsen behöver mer aktivt ta del av pastoratets vilja att åtgärda detta. Bjud in länsstyrelsen med frågan ”hur skall vi göra”? Då har ni satt bollen i spel.

Kyrkorna är i olika gott skick men det finns ett pågående underhållsarbete. Särskilt Skogs församling är att gratulera till nya fönster i Skogs kyrka. Ljusne kyrka är i påtagligt behov av ommålning och förhoppningsvis blir det löst till sommaren 2020.  Underhållsplanerna kommer uppdateras och följas noga.

Era kyrkor är av mycket olika karaktär och på så vis också resurser som kompletterar varandra. I en tid av minskade ekonomiska resurser kommer vi i hela vår kyrka, och även i Söderala pastorat, att i högre grad än idag, tydligt få prioritera våra kostnader.

Det kan komma att innebära att man, även om det gör ont i hjärtat, får ställa sig frågan om vi skall flytta en del av församlingens arbete in i kyrkorummet, eller tvärtom. Kanske får vi lov att fira gudstjänst i församlingshem och andra lokaler, om det blir alltför kostsamt att värma upp och bibehålla någon/några av våra kyrkor. Vi är inte där ännu, men kan vara på väg emot.

Att fira gudstjänst är en nödvändig del av livspulsen i en kristen kyrka. Gudstjänstseden går ner rejält i vårt land, även här hos er enligt den statistik jag har tillgång till. Det varierar något från församlings till församling men trenden är tydlig.
En frestelse är att fira färre gudstjänster på färre platser när färre kommer. På så sätt kan vi lura oss själva. Färre gudstjänster gör att ännu färre kommer.
Därför är det så glädjande att se hur ni i pastoratet på allvar tagit er an frågan om hur och när gudstjänsten skall firas!

De flesta undersökningar som gjorts pekar på vikten av regelbundenhet vad gäller tid och plats. På samma tid och dag i respektive kyrka. Man skall inte varje vecka behöva läsa annonser för att veta när och var gudstjänster firas. Detta har ni tagit på allvar och låtit få genomslag i gudstjänstfirandet. Utmärkt!

Ni har flera olika kyrkor med olika karaktär på gudstjänsterna.

Jag tror ni hittat ett alldeles utmärkt koncept med den modell ni har idag. Söndaglig högmässa ”med extra allt” i Söderala, söndaglig Bergviksmässa med inledande fika i Bergviks kyrka samt ”öppen kyrka”  med soppa och mässa i Ljusne varje onsdag. Den senare en tydlig koppling mellan diakoni och gudstjänstfirande.

Två Kyrkokörer och tre barnkörer är en glädje i sig och kan naturligtvis verka vitaliserande på gudstjänstlivet med ett regelbundet deltagande

Möjligheten till kristen djupmeditation i Söderala kan både vara en plats för växt för den som redan upptäckt trons liv, men också en väg in i gudstjänstfirandet för den nyfikne.
Även de endagsretreater och pilgrimsvandringar som förekommer kan ha samma betydelse.
Håll i och utveckla detta!

Det är också tydligt att rytmen med gudstjänst i Skogs kyrka varannan söndag fungerar väl. Här finns alla möjligheter att göra en starkare koppling mellan den ekumeniska bönegruppen och söndagens gudstjänst, genom att införliva en del av böneämnena i gudstjänsten. Vi talade också om möjligheten att ha en permanent bönelåda i kyrkan.
En reflektion jag gjort i efterhand är, varför inte prova att fira mässa vid varje tillfälle även i Skog, till skillnad från varannan gång idag? Då blir det åtminstone två gånger/månad istället för som idag en gång.
Många församlingar gör erfarenheten att nattvarden på inget vis fjärmar från gudstjänsten utan snarare tvärtom. Om Herren har lovat sin närvaro i bröd och vin, varför skulle vi då missunna oss själva och andra det mötet?

DIAKONI

Det finns en berättelse från USA om hur en man, en söndag strax efter gudstjänsten, möter en annan man som behöver hans omvårdnad. Mat, kläder och tak över huvudet. Den förste mannen börjar ringa runt till pastorer och andra i sin egen kyrka för att de skall göra något. När han misslyckas med detta tar han själv hand om mannen och ger honom mat och husrum. Kommande söndag i kyrkan talar han upprört med sin präst om detta och sade att han hade hoppats att kyrkan skulle ta han om mannen, Prästen svarar då - det ser precis ut som att kyrkan har gjort det.

Mannen var ju en del av kyrkan. Kyrkan är inte bara de anställda och förtroendevalda, präster och kyrkvärdar. Kyrkan är ni/vi alla.

Diakoni är ju inte en egen sektor av församlingens liv utan skall genomströmma  allt som sker. Därför sker också mycket diakoni i det tysta, utan att man kanske tänker på det. Det hör till diakonins natur att det är så.

Det är glädjande att ni är så tydliga med diakonens medverkan i mässan. Det tydliggör diakonins rot i Herrens utgivande kärlek. Diakonen blir ett tydligt tecken på församlingens diakoni.
Också så spännande att få höra om ert sätt att forma gudstjänsterna på de äldreboenden som finns i församlingarna, genom kombinationen med både fika och en del mera musik, ofta önskemusik. Gudstjänst och diakoni väl sammanflätat.
Och vilken tillgång med en musiker som diakoniassistent!

Samtidigt är det viktigt för er alla att se att ett diakonalt ansvar har alla. Diakoni är att i mänsklig omsorg vara ett vittnesbörd om den kärlek som kommer från Herren själv. Den omsorgen är vi alla kallade att visa. Inte bara prästen eller diakonen eller någon annan anställd.

Vi brukar tala om det allmänna prästadömet. Alla döpta och därmed Kristustillhöriga har en kallelse att i ord och handling peka på Jesus. Hit hör också allas vårt ansvar att vara "diakoner" i vardagen. Att i barmhärtighet och omsorg se den som behöver mig är ett viktigt sätt att vittna om Herrens omsorg och barmhärtighet, ett vittnesbörd om hans kärlek.

UNDERVISNING

Det är viktigt att veta vem vi tror på, att ha kunskap om vem Gud är och vad han vill.
Därför är undervisningen är en omistlig del av kyrkans liv.

I många stycken har vi en kunskapskris i vår kyrka. Vi behöver på många sätt fundera över hur vi hittar nya former till undervisning, hur vi i olika sammanhang delar med oss av tron.

För de flesta är det fortfarande fråga om en dopundervisning för att i efterhand få förstå vem jag tillhör i dopet. Kyrkans undervisning är alltid relaterad till dopet. Antingen i förväg eller i efterhand.

Det var roligt och uppmuntrande att höra om ert barnarbete med flera olika grupper. Öppen verksamhet 2 ggr/vecka och tre grupper miniorer. Här behöver undervisningen/delandet av tron i någon form vara en omistlig del.
En utmaning förstår jag är att få ett välfungerande arbete i de lägre åldrarna även i Ljusne. Svårigheterna är tydliga, men på nåt sätt borde det finnas en väg. Fortsätt att försöka! Trägen brukar vinna! Ge inte upp!

Konfirmandarbetet i de två olika formerna i två olika delar av pastoratet vill jag få lyckönska er till. Ett utmärkt grepp att ni både i Ljusne och Bergvik knyter de båda grupperna till församlingens gudstjänstfirande.

I hela kyrkan talar vi mer och mer om vikten av grupper där man läser bibeln tillsammans, samtalar och ber.
En längtan och en insikt väl värd att ta vara på. Berättelsen om bibelläsargruppen i Bergvik, ”bibel och mat” var mycket uppmuntrande.  Jag vill uppmuntra er att våga prioritera den typen av arbete. Prova på fler ställen i pastoratet. Det är inte svårt eller krångligt. Det är faktiskt bara att börja. Det behöver inte heller alltid vara präster som leder. Det öppnar genast för nya möjligheter.

MISSION

Kyrkan är till sin natur i rörelse. Herren Jesus sände sina lärjungar ut i världen för att göra nya lärjungar. Denna sändning gäller också oss, er. Sändningen har inte upphört!

Vår kallelse är att ära Gud och att erbjuda andra människor att lära känna honom och följa honom.

Vi är sända med budskapet om Herren Jesus Kristus och hans död och uppståndelse,
hans närvaro mitt ibland oss nu och hand vilja att komma oss nära. Missionsperspektivet genomströmmar den grundläggande uppgiften. Syftet med församlingen, att människor skall komma till tro på Kristus och hitta en miljö där tron kan växa behöver vi ständigt påminna oss om.

FRAMTIDEN

Inför framtiden är det viktigt att vi ser att kyrkan inte är vår, utan Herrens!
Vikande medlemstal och förändrade inkomster kan ibland oroa oss i onödan.

Samtidigt är det mycket viktigt att vi ser verkligheten. Just nu blir den ekonomiska verkligheten för många av församlingarna avsevärt svårare. Inkomsterna minskar påtagligt. Vi står inför viktiga prioriteringar. Här i Söderala pastorat är det också så. Den grundläggande uppgiften ger kompassriktningen. Utifrån den får ni väga och avgöra vad som är viktigt och viktigare.  Det kan bli tuffa beslut som måste fattas – för Guds rikes skull!

Tillsammans står Söderhamn, Söderala och Norrala just nu i en process där vi ser hur vi kan ta tillvara resurser på ett bättre sätt. Den processen torde mynna ut i en organisationsförändring så att vi blir ett gemensamt pastorat, men med bevarade församlingar. När är osäkert, men rörelsen går åt det hållet. En sådan organisationsförändring har inget egenvärde utan syftet är helt enkelt att i så hög grad möjligt frigöra resurser till den grundläggande uppgiften.

Svenska kyrkan och därmed kyrkan lokalt på plats i Söderala kommer att förändras, men Kristi kyrka kommer alltid att bestå. Ni är att gratulera som tillsammans får gestalta hans kyrka just där ni är!

Herren Jesus själv säger "det är inte ni som utvalt mig utan jag som utvalt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består"(Joh.15:16)

Initiativet ligger hos honom. Han har valt oss och han skall bevara oss.

Guds välsigne er alla i Söderala, Mo-Bergvik, Ljusne och Skogs församlingar!

Därmed lämnar jag ordet fritt.

Vi kan också fortsätta vårt samtal vid kaffet efter gudstjänsten.

Dag som ovan

Lars Nilsson, kpr

Visitator.