Annika Löfgren är diakon och distriktsledare i Stora Sköndals kyrka. Annika Schlegel Åberg har träffat henne för ett samtal inför 90-årsfirandet.
DAGEN BÖRJAR kl 11.00 med en riktig festhögmässa med mycket musik där Stora Sköndals kyrkokör medverkar. Efter gudstjänsten blir det lunch och samtal om Stora Sköndals kyrka då och nu.
PÅ EFTERMIDDAGEN är det Jubileumskonsert med Sköndals Vokalensemble och orkester under ledning av Mikael Wedar. De framför ett beställningsverk av Mattias Ekström Koij och Te Deum av Karl Jenkins.
ANNIKA LÖFGREN berättar att jubileet är på Tacksägelsedagen och då brukar det ofta vara fest för Sköndals 70, 80- och 90-åringar men nu är det kyrkan som firar istället. Dessutom invigdes Stora Sköndals kyrka 1929 på Tacksägelsedagen. Så en bra dag för jubileum.
VIDARE BERÄTTAR hon att under den lunch som serveras i anslutning till gudstjänsten kommer det att vara ett samtal om hur församlingen och kyrkan utvecklats och förändrats under åren. Anna Malmqvist, präst i Sköndal, leder samtalet tillsammans med Mats Ekström och Lars Simonsson (båda har arbetat som präster i Stora Sköndals kyrka. Mats Ekström arbetar fortfarande i församlingen som vik. präst).
HON FORTSÄTTER med att berätta lite historia om bakgrunden till att man byggde Stora Sköndals kyrka. 1905 när egendomen Stora Sköndal inköptes av Diakonsällskapet använde man det här huset (*red anm. Kristinahuset) både för utbildning, bostad och som gudstjänstlokal. Runt 1910 anlades en kyrkogård och lilla gravkapellet byggdes 1915 (finns fortfarande kvar). 1927 började man bygga kyrkan då man både växte ur lokalerna här men framför allt längtade man efter en riktig kyrka. Det blev kyrkan ”mitt i byn” och med en redan stabil gudstjänst- och andaktstradition fortsatte människor att samlas där för att fira gudstjänst. Inte att förglömma är kyrkans roll som utbildningskyrka. Sedan 1959 och fortfarande så övar, praktiserar och examineras blivande kyrkomusiker där.
PÅ MIN FRÅGA om hur de senaste 30 årens förändring från stiftelsekyrka till församlingskyrka påverkat kyrkans liv svarar Annika Löfgren ”att när församlingshemmet byggdes blev det andra verksamheter men även fler medarbetare. Det blev en annan prägel när kyrkan än mer vad ska man säga – öppnades upp för fler. Det växte med mer aktiviteter. Fram till början av 90-talet var kyrkan och i synnerhet gudstjänsten den gemensamma samlingsplatsen för alla som arbetade, utbildade sig och bodde här. Nu blev det både en gudstjänstkyrka och en verksamhetskyrka”.
ANNIKA LÖFGREN funderar på om inte kyrkan även efter att det blev en församlingskyrka fortfarande var mycket en kyrka för dem som bodde inne på området Stora Sköndal. Nu ser vi en annan utveckling säger Annika Löfgren och fortsätter att berätta att området förändrasmycket nu. Det blir bra att området öppnas upp, det gör att det nu verkligen kan bli kyrkan mitt i byn, för alla i hela Sköndal. Kyrkan ägs ju av både församlingen och Stiftelsen Stora Sköndal och den samverkan vi har idag är både nära och fruktbar. Det är ett ständigt givande och tagande och en alldeles särskild utmaning.
VI PRATAR VIDARE om den utveckling som hela Stora Sköndal står mitt i med mycket nybyggnation och därmed fler bostadsområden och boende i området. Annika Löfgren poängterar vikten av att vi som kyrka är intresserad av att bygga relationer. Att vi inte bara strävar efter att folk ska komma till kyrkan utan att vi som kyrka behöver finnas ute i samhället. Samarbeta mer med stadsdelen och på andra vis engagera oss i närsamhället.
VI AVSLUTAR vårt samtal med att prata om det fantastiska området som Stora Sköndal är med sitt läge vid Drevviken. Det är som gjort för retreater och pilgrimsvandring och även att bara vara. Annika Löfgren hoppas att många ska hitta hit.
Text Annika Schlegel Åberg