Foto: Linda Gustafsson

Ett kast närmare gemenskapen

En cykeltur på Drottninghög, Dalhem och Fredriksdal i Helsingborg fick tankarna att gå igång hos några av styrelseledamöterna i OV Helsingborg. Hur skulle man kunna bidra med en bra fritid och vuxna förebilder för barn som bor i dessa områden? Svaret blev handbollsskola för alla, en verksamhet Svenska kyrkan Helsingborg är med och stöttar. Idag spelar 300 barn handboll varje vecka i projektetet och flera har fortsatt in i OV:s ordinarie lag.

Solen skiner och en ljum vind tar tag i håret då och då. På multiarenans gröna matta står ett led med sjuåringar. Tränarna visar, höjd arm, kast, en mjuk röd boll in i mål och så sist i ledet. Här på Drottninghögskolans skolgård tränas såväl handboll som sociala färdigheter. Att vänta på sin tur, stå i kö, lyssna på tränaren.

-Syftet är att ge barn i utanförskapsområden en möjlighet att leva i samhället. Det är tufft att växa upp här på många sätt och vi vill ge alternativ, berättar Mats Jacobson, projektledare för Handbollsskola för alla.

De yngre barnen går in i idrottshallen och ett gäng nioåringar tar deras plats på multiarenan. En del har varit med i projektet i flera år.

Förutom Drottninghögskolan samarbetar OV Helsingborg med Wieselgrensskolan samt skolorna på Dalhem, Nanny Palmkvistskolan och Västra Berga. En gång i veckan är man i respektive skola och kör handbollsträning och läxläsning med de barn som vill. Man riktar sig till åldern 7-10 år.

-Vi har ett tätt samarbete med fritids, vilket är oerhört värdefullt. Vi har också märkt att ju tidigare vi börjar i anslutning till skoldagen desto fler kommer, säger Lasse Persson, som är idrottslig ledare och för dagen befinner sig med barnen på skolgården.

Weronika Persson, hälsopedagog på Drottninghögskolan håller med.

-Vi försöker förlänga skoldagen genom att få in barnen i den här träningen, säger hon.

Weronika sökte sig till Drottninghögskolan för att hon vill arbeta förebyggande med barn och ungdomar. Tidigare jobbade hon på SiS ungdomshem Råby och Berga.

-Där upptäckte jag hur lite förebyggande arbete det görs i samhället. Vi jobbar med ungdomarna när något sker. Jag sökte mig hit för att jag vet att det finns ett utanförskap här. Man kanske inte ser det så här i området, men det är ett slutet samhälle. Man tar sig inte någonstans och är inte så integrerad med resten av Helsingborg.

Att jobba med lagsport är viktigt tycker Weronika.

-Det finns forskning som visar att om man får in barnen i föreningar så förebygger man tidiga debuter i till exempel kriminalitet. Det finns mycket gängkriminalitet här och gängen försöker få med sig barnen tidigt. Det finns barn som fasas in i kriminalitet redan i sjuårsåldern, genom att deras normer luckras upp, och samhället missar ofta detta. OV har verkligen sökt upp barn i de här områdena för att underlätta för dem att få en bra fritid, säger Weronika.

Cissi Warntoft, rektor på Drottninghögskolan ser också många positiva effekter av handbollsskolan.

Foto: Linda Gustafsson

-Detta är en supermöjlighet för mina elever. De deltar ofta annars inte i föreningslivet. All rörelse de kan få är bra och att de tränas i sociala sammanhang. Mina medarbetare berättar att det märks på eleverna. De blir mer tålmodiga, de lär sig samarbeta. Kan du samarbeta på handbollsplanen kan du också samarbeta i ett klassrum, säger hon.

Ute på multiarenan går träningen vidare. Molly Sjöberg och William Le är båda nio år gamla och gillar att vara med.

-Det är roligt. Man blir glad när man vinner matcherna och man får många nya vänner, säger William.

-Man får bra träning här och ledarna är bra. Man behöver inte göra något man inte vill, säger Molly.

Båda vill fortsätta med handboll, få lära sig fler tricks, träna mycket och träffa nya kompisar. Just det här med kompisarna är viktigt.

-En stor grej är att barnen får ett kontaktnät utanför sin egen lilla sfär. Det är fantastisk, säger Lasse Persson.

-Vi har lovaktiviteter också, en tre veckor lång sommarskola där 2500 barn deltar. Då pratar vi integration på riktigt, de får många nya kompisar där, säger Mats Jacobson.

En annan viktig del är att eleverna får chans att träffa fler vuxna.

-Barnen behöver vuxna. Vi märker att de tyr sig till oss och ju fler vuxna vi är desto bättre är det, säger Lasse Persson.

När projektet startade var det många praktiska frågor som skulle lösas. Kunde barnen spela utan träningskläder, utan skor? Att handboll är en förhållandevis billig sport var viktigt för Cissi Warntoft när hon bestämde att Drottninghögskolan skulle delta.

-Jag får många förfrågningar om samarbetsprojekt och när vi satsar är det viktigt att det är något eleverna kan fortsätta med sedan, säger hon.

Att spela i vanliga kläder och utan skor har gått utmärkt. Dessutom har skor samlats in och sedan diskret delats ut till barn som behöver dem.

OV betonar att man vill att barnen på ett enkelt sätt ska kunna fortsätta spela handboll om de vill.

-Vi har vår verksamhet i den här delen av staden så det är en anledning till att vi är just på dessa skolor. Om barnen vill fortsätta spela i vår ordinarie verksamhet så är det viktigt att de kan ta sig dit, säger Mats Jacobson.

Mellan 25 och 30 barn har börjat i något av OV:s ordinarie lag. Att skaffa nya handbollsspelare till klubben är inte huvudsyftet med projektet, men visst är det roligt om barnen vill fortsätta. För att underlätta har man bestämt att barn som går från projektet in i klubbens lag inte behöver betala medlemsavgift.

-Det är förstås en utmaning för föreningen, men vi vill att alla ska kunna vara med och de ska inte hindras av medlemsavgiften, säger Mats Jacobson.

Handbollsskola för alla är en treårigt projekt som till största delen har finansierats av Allmänna arvsfonden. Under hösten 2019 upphör det stödet, men föreningen har säkrat pengar för åtminstone ett år till.

-Vi vill fortsätta. Det här projektet ger resultat och det ger mer resultat ju längre tid man håller på, säger Lasse Persson.

-De här barnen har inte valt att växa upp här. De kan ha en fantastisk familj omkring sig men området är som det är. Vi vill fortsätta med detta för vi känner att vi behövs här, säger Mats Jacobson.

 

Text: Josefine Sjöqvist

 

 

Foto: Josefine Sjöqvist