Brudkrona

På bilden ser vi en i Skara stift ovanlig brudkrona från Mullsjö-Sandhems pastorat. Till den stora brudkronan av förgyllt silver hör en rödmålad förvaringsask av trä med lock, daterad 1724. Det som är ovanligt med brudkronan är dels dess höga ålder, men också den rika dekoren av genombrutna växtornament och hängande löv.

Brudkronor förekom redan på medeltiden, men det var under 1500-talet som de blev vanliga i våra kyrkor. Brudkronan symboliserar Maria och jungfruligheten. Därför bestämdes under just 1500-talet att bara ”kyska” brudar fick bära krona. Domkapitlet skulle se till att bestämmelsen efterföljdes. Kronan och andra brudsmycken ägdes av församlingen. Ofta var det prästfrun som ansvarade för kyrkans smycken och det var även hon som ”klädde” bruden inför vigseln. Brudparet fick betala hyra för kronan.

Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet blev det vanligt att man gifte sig i hemmet eller i prästgården. I samband med det övergavs brudkronorna av silver och ersattes av myrtenkronor. Då kyrkbröllop åter blev vanligare i mitten av 1900-talet återkom brudkronorna, men i ”prinsessmodell”. Många, många av stiftets kyrkor äger brudkronor från 1940-1950-talet och huvuddelen är skänkta av kristna ungdomsföreningar eller liknande.

Idag finns givetvis inget krav på kyskhet för den som vill bära kyrkans krona under den stora dagen. Många kyrkor har brudkrona att låna ut och kanske blir det en modetrend att bära de vackra kronorna.

Textunderlag från Inga Kajsa Christensson, stiftsantikvarie