Text: Matt 21:28-31; Rom 7:14-25
Kanske är det ärligare att säga nej än att säga ja?
Jesus berättar om två syskon var av den ena säger ja, men inte gör det som den har sagt ja till och den andra säger nej, men senare gör det som föräldern har bett om.
Om vi antar att ingen av bröderna gjorde det som deras förälder bad dem om så var ju pojken som sa nej närmare sanningen . Och även närmare att göra det som pappan bad honom om, därför att han är medveten om att han inte gör pappan till viljes. Ett nej döljer inte något, men ett ja kan lätt bli att känslorna drar iväg med mig, eller att jag bedrar mig själv och av alla svårigheter är självbedrägeri bland det svåraste att övervinna.
Så resonerar Sören Kirkegaard om denna liknelse som Jesus berättar. Det fick mig att tänka….
Berättelserna om de båda syskonen och deras pappa ställer frågor till mig om sken och ärlighet, om att få och ge en chans, om godhet och vrede.
Sken och ärlighet.
Fariséerna och de skriftlärda som Jesus talar till var övertygade om sin egen rättfärdighet, om att de levde rätt och efter Guds bud. Det leder lätt till självtillräcklighet, självgodhet och förakt för andra som inte lever rätt. De var ärliga i sin strävan och ville väl och just därför är det förskräckande hur fel de kunde hamna.
Nu är det ju inte så många som uttalat försöker leva efter Guds bud i vår tid, däremot självtillräcklighet, självgodhet och förakt för andra finns det ju gott om, tyvärr. Det är ju t o m så att i vårt tidevarv av individualism så ska man vara självtillräcklig och därmed självcentrerad.
Så det finns en fariseism utan Gud i vår tid.
Det kan handla om att leva miljövänligt, om att vara lyckad och ha status, om att vara häftig och med om jag är tonåring, om att vara självförsörjande och självgående och det är minsann inte dem…Du kan säkert hitta fler…
Samtidigt kan jag förstå fariséerna – hur lätt jag fastnar i att upprätthålla skenet, hur svårt det är att verkligen vara ärlig och att vara där jag är i mötet med andra människor, i mitt liv ö h t.
Paulus skriver med smärta och insikt om hur svårt det är att verkligen leva kärleksfullt och ärligt, att verkligen följa Jesus Kristus. Han säger: Det goda som jag vill, det gör jag inte. Det onda som jag inte vill, det gör jag.
Paulus går på djupet i sig själv och vet hur svårt att det är att förändras och den erfarenheten delar han med många av oss som sett nödvändigheten av att förändras därför att det liv Paulus/jag/du lever leder fel, förstör och bryter ned och inte är i Guds vilja, inte är kärleksfullt.
Det kan vara mina egna livsmönster som bryter ned mig, vårt sätt att möta varandra i familjen eller i ett par som bryter ner relationerna, missbruk av sprit, mat, tabletter…
AA – anonyma alkoholister – jobbar ständigt med detta. AA följer Paulus metod och börjar med att säga: Jag är syndare/ jag är alkoholist och jag klarar inte detta själv.
Jag vet att jag har upprepat Beissers ord flera gånger och jag gör det igen (jag behöver i alla fall höra dem). ”En människa förändras inte genom att försöka bli något som hon inte är, utan först genom att bli det hon är.” Där börjar Paulus och AA, att lägga behovet av att uppehålla skenet åt sidan och börja i ärligheten. Motsatsen är Hyacinth Buckett i ”Skenet bedrar”– den engelska prydliga damen som gör allt för att upprätthålla ett sken som inte har någon teckning alls i hennes liv – skenet bedrar och vi skrattar och skrattar – åt oss själva i hennes överdrivna skrattspegel.
Att få och ge en chans.
Det är ord och inga visor när Jesus berättar om de båda syskonen och deras förälder. När han avslutar liknelsen så säger han: Sannerligen tullindrivare och horor skall komma före er in i Guds rike.
Jesus visar den goda vreden därför att de skriftlärda och fariséerna trampar på dem av oss som ligger längst ned. Tullindrivare var svartfötter som arbetade för ockupationsmakten och som ofta tog ut skyhöga avgifter som gick direkt i egen kassa och prostituerade var orena och bröt mot allt som fariséerna tänkte var ett riktigt sätt att leva – båda grupperna var längst ned på skalan och mycket illa sedda.
Trampa inte på den som ligger ned! Säger Jesus. Sätt dig inte på någon hög häst och fördöm andra! Guds värdeskala är en helt annan än vårt samhälles, och även dåtidens samhälle. Guds värdeskala handlar om kärlek och barmhärtighet, inte sken och status.
Tullindrivare och horor visste att de inte var rättfärdiga, att i deras liv fanns ett nej till Gud och därför var de närmare Guds vilja än fariséerna som trodde sig vara rättfärdiga, leva utan anmärkning.
Vem är det som trampar på den som ligger idag? Vem är det som sätter sig på den av oss som är utsatt?
Vem är det som ligger ned och blir trampad på idag? Vem är det som är utsatt?
Jag ser allvarliga tendenser i vårt samhälle hur människor blir trampade på och föraktade och verkligheten görs osynliga. Jag kan inte låta bli att tänka på romerna som gick till bensinmacken för att hyra en bil och blev nekade och direkt när de försvunnit kom en reporter och fick hyra en bil utan problem.
Människors nöd saluförs som nöje eller sensation både i tidningar, tv och på nätet. Dokusåpor av alla de slag gör vinster på våra brister och vår livskamp antingen det gäller vikten, utseendet eller självförtroendet.
Hur är det här hos oss? Hur är det i mig? Trampar jag och/eller trampas jag på – eller lever vi/jag i ömsesidig respekt och barmhärtighet?
Jesus utmanar oss – det handlar inte om lite snällhet utan om en radikal barmhärtighet, en radikal ödmjukhet som sätter igång en resa mot Guds rike.
Godhet och vrede
Hur kommer det sig att godhet mot den som är förlorad kan utlösa sådan vrede hos oss?
Jesu ord om att tullindrivare och prostituerade ska gå före fariséerna in i Guds rike gjorde dem mycket upprörda.
Tullindrivare och prostituerade förtjänade inte att få gå in i Guds rike, så det så!!
Vilka är det vi/ du eller jag inte tycker förtjänar kärlek? Förtjänar uppmärksamhet? Förtjänar att få finnas i vårt samhälle?
Har det att göra med att vi tror att vi kan förtjäna kärleken? Att vi tror att det är på meriter som vi får kärlek?
Att vi tror att det är vår godhet som gör oss värda Guds kärlek?
Jesus ställer den frågan: Varför blir ni så upprörda över att jag är god?
Så lätt det är att fastna i missunnsamhet och småttigt räknande av vem som gjort mest, vem som borde få det ena eller det andra. Sådant kan blottas när någon dör och bohaget ska delas. Plötsligt blir sakerna bärare av oförrätter och relationerna går sönder.
Och då tänker jag: Låt oss dela liv – vi alla tullindrivare och prostituerade – d v s vi syndare – dela en ömsesidig ödmjukhet och barmhärtighet.
För även om vi måste börja med att säga nej, för att kunna säga ja. Så är det Guds vilja att tullindrivare och prostituerade, den förlorade ska få tillhöra Guds rike som andra, att de t o m ska få gå först in i Guds rike.
Guds JA är inte ett tveksamt ja som Gud ångrar. Guds JA är helt i Kristus. Guds rike kommer och Guds vilja sker och Guds JA står fast.
Lotta Miller/präst