Barockorgeln
Den kom till Fresta 1788, då redan nästan 100 år gammal. Dessförinnan hade den stått i Barnhusets kyrksal i Stockholm, dit den tycks ha anskaffats vid slutet av 1690-talet, troligen 1697, ett årtal som finns ristat på orgelhusets ryggsida. Orgelbyggarens namn finns inte dokumenterat, men likheterna med George Woytzigs övriga arbeten är påtagliga. Att hans verkstad låg i kvarteret närmast intill Barnhuset och inom samma församling är också ett viktigt indicium, likaså det faktum att han vid den tiden tycks ha varit den ende orgelbyggare som var verksam i Stockholm.
I Barnhuskyrkan stod orgeln till höger om altaret som en motsvarighet till predikstolen på vänstra sidan. På en uppmätning från 1729 har fasaden ännu inte fått sina karaktäristiska sidovingar i frodig rockoko. Dessa tillkom 1739 och gjordes av snickaren Jonas Fagerberg, troligen för att dölja orgeltramparen när orgeln nu tycks ha flyttats och ställts bakom altaret.
I den ena vingen finns en svängbar psalmnummer tavla, i den andra en en tavla med inskription på hebreiska. Sannolikt tillkom nu även de två rikt skulpterade fyllningarna i sockeln. Pipfältsornamenten och de krönande flamfaten däremot fanns från början. De är gjorda av snickarmästare Hans Wäst 1699 och förgyllda av målaremästaren Hindrick Krantz, som också marmorerade de plana ytorna. Troligt är att han också försilvrade fasadpiporna.
Orgeln sattes upp i Fresta av orgelbyggaren Jonas Ekengren. Vid 1800-talets början fick orgeln en ny klaviatur på framsidan. Efter en restaurering 1999- 2001 av orgelbyggaren Mats Arvidsson framstår orgeln som en av vårt lands allra värdefullaste historiska orglar.
Axel Unnerbäck ur boken Orgelliv Sju sekel i Stockholms stifts kyrkor