– Barn i dag, till skillnad från då jag var barn, upplever jag har en bredare orientering runt tro och gudsbilder. Det handlar inte bara om den kristna guden. Barn är medvetna om att man kan tro olika. Eller inte tro alls.
Vad funderar barn på i dag?
– Relationer. Det handlar oftast om den egna tillvaron med familj, vänner och jämnåriga. Om innanför- och utanförskap. Om rättvisa och orättvisa både nära och ute i världen. En annan fundering som definitivt slår igenom är klimatet. De yngre är iakttagande och konstaterade. De äldre känner oro.
Från vilken ålder kan barn formulera livsfrågor?
– Direkt de föds. Finns du här för mig, är du snäll mot mig? De gör det med tillitsfulla blickar. Sen i treårsåldern, i varför då-fasen, finns ingen gräns för vad de frågar. Det kan komma fantastiskt djuplodande frågor tillsammans med de mest konkreta.
Vilka motiv i barns funderingar är vanligast?
– Frågor om mig själv. Vem är jag? Den frågan hänger alltid med oavsett ålder. Och vilken är min plats i den här gruppen? Ofta kommer också frågor som handlar om döden. I den mån det pratas om Gud och tro, är det om Gud har gjort mig, om han är vår pappa?
Hur tycker du att vuxna ska möta barns frågor om livet?
– Gärna med nyfikenhet på själva frågan snarare än med färdiga svar. Använd gärna motfrågor. Om ett barn undrar: ”Finns Gud?”, bekräfta att det är en intressant fråga och bolla tillbaka ”Vad är Gud?”. Börja prata tillsammans. Då blir det ju direkt riktigt spännande.
Religionsfrihet är barnets egen rättighet, enligt barnkonventionen. Vad betyder det?
– Religionsfrihet ur barnets perspektiv är rätten att både tro, tycka och ställa frågor utan att bli tystad, förminskad och banaliserad och utan att mötas av vuxnas färdiga sanningar. För mig handlar det om att på allvar höra vad barnet säger. Och göra något med det den säger.
Vad är det religionsfriheten främst ska skydda?
– Den ska skydda ett barns rätt att ha en tro. Och från att påtvingas en religion.
Har alla barn möjlighet att närma sig religion?
– Kyrkan har allt färre mötespunkter med barnen. Skolans roll är avgörande, och det varierar stort hur religionsundervisningen ser ut och vilka berättelser som berättas. Vi stöter på konfirmander som vet väldigt lite om religion överhuvudtaget. Kyrkan har möjlighet att stötta skolorna och vi behöver kommunicera att den möjligheten finns. Och förstås fortsätta jobba för att skapa mötesplatser i egen regi som känns meningsfulla för barnen.
Text: Helena Söderqvist