Sex och religion är konkurrenter
Det var förälskelse som fick amerikanska teologen Nadia Bolz-Weber att börja fundera på varför religioner så ofta har regler och restriktioner kring den mänskliga sexualiteten. Som gift levde hon i många år i ett äktenskap utan sex. Hon beskriver det som skamfyllt och ensamt.
Att hon skämdes gjorde också att hon undvek varje samtal som handlade om sexualitet, trots att hon var pastor och visste att många medlemmar i hennes församling kämpade med problem förknippade med sex och hade behövt få tala om dem.
Men sedan hon brutit upp och skiljt sig träffade Nadia Bolz-Weber sin nuvarande partner Eric, något som förändrade allt.
– Vi var förälskade och vårt förhållande var en helt otrolig upplevelse. Men att vi var tillsammans innebar samtidigt att jag bröt mot en regel i den lutherskt evangeliska kyrka som jag tillhör, som säger att ogifta präster ska leva i celibat, berättar Nadia Bolz-Weber. Det fick mig att fundera. Hur kan detta underbara som jag upplever nu vara fel? Varför vill kyrkan att jag ska avstå från det, när jag själv känner att det är bra för mig? Det fick mig att bestämma mig för att skriva Shameless: A Sexual Reformation.
Vad kom du fram till? Varför är så mycket religion så upptagen av vem vi ligger med?
– När jag ställde frågan till min partner Eric så svarade han, utan en sekunds tvekan, att han alltid tänkt att för religionen är sex framför allt en konkurrent. Det är ett intressant sätt att se det. Sex är ju en mänsklig erfarenhet som rymmer mystik och transcendens och kanske har religionen genom historien velat försvara sin position som väktare av porten till mystik och gudsupplevelser.
Men ett avgörande skäl till att religioner haft och ännu har förbud kring sex är förstås att män velat kontrollera kvinnor och deras kroppar. När det inte finns pålitliga preventivmedel är restriktioner kring sex och föreställningar om avhållsamhet, renhet och jungfrulighet ett sätt att bevara blodslinjer och se till att egendom stannar i släkten. Det handlar om makt över andra människor och om de priviligierades strävan efter att bevara sina privilegier.
Konservativ barndom
Nadia Bolz-Weber reser världen runt för att tala kristen tro och teologi och har räknat ut att hon på fyra och en halv månad stigit ombord på femtioen flygplan. Se människan träffar henne i Berlin en dag i juni där hon ska föreläsa på en konferens om konsten att predika. Och det är framförallt som predikant som Nadia Bolz-Weber blivit känd över världen.
I många år ledde hon församlingen House for All Sinners and Saints i hemstaden Denver i Colorado. Där samlas varje söndag hundratals människor för att fira gudstjänst. Många av församlingens medlemmar har, precis som Nadia Bolz-Weber själv, erfarenhet av missbruk, och många är homosexuella, transsexuella och icke-binära. Många har också precis som Nadia vuxit upp i sammanhang präglade av en fundamentalistisk, konservativ kristendom.
– Jag var tjugosju år första gången jag hörde en kvinnlig röst tala om Gud, berättar hon. Min barndoms kyrka var så konservativ att kvinnor varken kunde leda församlingen eller predika, men inte heller fungera som kyrkvärdar eller på andra sätt medverka i gudstjänst och undervisning.