När jag var ung värderade jag ofta tillvaron utifrån ett enkelt svart-vitt schema. Allt var antingen rätt eller fel. Med åren har jag fått en mer nyanserad bild av verkligheten. Och så tror jag det är för många. Ändå finns det mycket svart-vitt tänkande kvar hos oss vuxna. Det är ju trots allt av oss de unga lär sig betrakta livsstil, utbildning, bostadsort, ursprung, kultur, sexuell läggning eller tro som rätt eller fel.
Tänk så mycket vi missar genom det här förenklade sättet att tolka tillvaron. Så mycket mer vi skulle lära oss om vi vågade se hela färgspektrat mellan ytterligheterna. Vi skulle upptäcka att vi är mer lika än olika, att vi har fler vänner än fiender. Att vi blir mindre ensamma och utsatta om vi inser att vi ingår i ett större sammanhang. Men för att nå dit tror jag att vi också måste lära oss att även se på oss själva med mindre svart-vita glasögon.
Något av det mest färgsprakande som finns är regnbågen. Tänk om vi bara skulle se den i svart-vitt. Hur mycket skulle vi då inte missa av dess glimrande skönhet. Regnbågen som symbol för allas lika värde och rätt är hämtad ur den kristna tron. Den bibliska anknytningen är texten om det eviga förbund som Gud via Noa, efter syndafloden, upprättar med alla varelser på jorden (1 Mos 9). Förbundet innebär att Gud lovar att aldrig mer göra någon varelse på jorden illa. Genom den judiska och kristna historien har regnbågen sedan dess setts som ett tecken på Guds kärlek och beskydd av alla varelser på jorden, ingen undantagen. Att kärleken till alla är kärnan i vår kristna tro stryks också tydligt under av ett av våra mest kända Jesuscitat: Du skall älska Herren din Gud och din nästa som dig själv. Med andra ord: se alla färger både hos dig själv, din nästa och vår Gud, den kärleksfulla kraft som fyller skapelsen med regnbågens alla färgtoner.
För hur skulle det vara om solens glitter på sjön, ängens blomsterprakt, glädjen i vännens ögon och självaste regnbågen saknade färg? Tänk om vi oftare och mer självkritiskt kunde tänka på hur vi ser på andra, på oss själva, på Gud och hela skapelsen. Ser du i svart-vitt eller i färg? Låt naturens färgprakt och regnbågens skimrande prisma vidga dina perspektiv denna sommar.
Över berg och dal som en mjuk koral drar sommarn över vårt land.
Livet flödar fram såsom sav i stam, såsom bäck emot havets strand …
Och när dagens ljus från Guds eget hus nu flödar över din dag,
Minns att rätt och frid i vår egen tid ska får spegla Guds kärleks lag.
Så lev Guds nu. Av Guds nåd får du ta mot var stund ur hans hand.
Minns att rätt och frid i vår egen tid ska få spegla Guds kärleks lag.
Ur psalm 752 i Den svenska psalmboken
Med önskan om en skön och insiktsfull sommar.
Eva Nordung Byström,
biskop i Härnösands stift