Insekter och insikter

Jag har en trädgård. Och nu med stigande ålder och livsvisdom (?), märker jag att det finns någon sanning i det kinesiska ordspråket att ”om du vill bli lycklig ett liv, så skaffa dig en trädgård”

Foto: Sven-Erik Falk

VECKANS KRÖNIKA

Visserligen känner jag ibland ett visst motstånd att gå ut och rota i trädgården. Men när jag väl är där känns det som om jag kunde hålla på hur länge som helst. Det finns alltid något att göra, och jag märker att hjärtat slår lugnare slag och stressens gastkramning lättar något.
   Vi hade trädgård när jag var liten. Men då var den mer ett krav. Det och det skulle göras innan man fick göra det roliga.
   Nu är det mer som om arbetet med växter och jord är det roliga. Även om jag inte kan så mycket, (mina växtkunniga vänner skrattar ibland åt mig), så lär jag mig allteftersom.

Inga insekter
Men det finns en sak som bekymrar mig. Jag hör och ser inte så många insekter. Nästan inga flugor. Bin och humlor har jag inte sett, kanske har en eller möjligen två citronfjärilar flaxat runt.
   Myrorna har så klart kvar sitt bo bland stenarna, och mördarsniglarna käkar upp salladen. Men var är insekterna?
   När jag tvångsarbetade i mina föräldrars trädgård, så kommer jag ihåg ett evigt viftande med händerna mot flugor och bin och myggor och getingar. Men jag minns också det fina.
   En av mina vackraste naturupplevelser som barn var när en fjäril bröt sin puppas skal och vecklade ut sina vingar framför mina förundrade ögon. Men var är de nu?

Bara för nyttans skull?
Är det vår strävan efter vinstmaximering och monokulturer och besprutning som gör att det är färre insekter nu än tidigare? Eller är det bara mitt minne som sviker mig?
   Tänk om vår längtan att bara låta de finnas, som vi tycker vi har nytta av, gör att vi förstör livet. Tänk om det egentligen borde vara så att vi behöver skydda och bevara mångfalden i tillvaron. Bland människor, djur, insekter och natur. Den mångfald som Gud såg och bedömde: Det var gott.
   Behöver vi kanske lära oss att se Kristi ansikte, inte bara i vår medmänniska, utan i varje varelse och varje levande växt i Guds skapelse? Kanske är det så att vi fått livet, inte för att berika oss, utan för att bevara den mångfald som Gud skapat. Och att när vi bevarar den mångfalden, så bevarar vi också livet.
   Den blomstertid nu kommer - eller?

Av Rolf Wollert, präst i Sollebrunn med omnejd

      

Detta är en krönika där skribenten själv svarar för de åsikter som framförs.