– Ja, kompisarna berättade att det inte bara handlade om Gud och Jesus och så, utan även mycket om värderingar, säger Filip. Man träffar mycket kompisar. Tack vare konfirmationen så har vi fått nya vänner som kanske finns med livet ut. Även om många var nya i gruppen så lärde vi snabbt känna varandra. Man får hjälp av kyrkan att hitta nya kompisar.
– På konfirmationen pratar vi mycket om hur man ska vara som kompis och hur man ska bete sig mot andra människor, fortsätter Isak. Det är nyttigt att få prata om såna saker, att ställas inför dilemman och fundera hur man skulle göra i olika situationer.
– Vi samlas alltid en stund innan gruppen startar och äter mellis och snackar om vad man gjort under dagen eller veckan, säger Filip. Sen hittar vi på nånting i olika grupper. En gång gjorde vi en övning där vi skulle klippa ut pappersfigurer och sen få betalt för hur snyggt vi klippt figurerna. Några fick sitta i mörkt trångt rum utan verktyg och riva pappret och andra fick bra saxar och ett ljust trevligt rum att vara i. Efteråt pratade vi om orättvisor i världen, om olika arbetsförhållanden, barnarbete och slaveri. När man gör en sån övning förstår man lite bättre hur orättvis världen kan vara.
– Vi åkte till Gransnäs på läger i början av konfirmationen, fortsätter Filip. Det var mycket lekar och bibelvandringar med olika problem som man skulle lösa tillsammans. Det kom konfirmander från andra församlingar dit som vi lärde känna. Vid tolvtiden på natten hade vi gudstjänst på lägret. Vi sjöng sånger och fick ta nattvarden och tända ljus. Man kunde skriva böner på lappar och tänka på nån släkting som gått bort eller som har det svårt.
– Annars tänker man inte så ofta på farmor och farfar som gått bort, tänker Isak. Men i kyrkan får man tid att tänka på fina minnen och roliga saker som man gjorde tillsammans. I kyrkan finns ett lugn och en möjlighet att tänka efter lite.
– Vi pratar en del om Jesus och går i gudstjänst, säger Filip. Det känns som man kommer lite närmare Gud. Jag tror lite mer på Gud än innan jag blev konfirmerad, även om jag inte ber varje dag hemma.
– Ledarna är fantastiska, schyssta och trevliga personer! Varje gång man kommer hit så bjuds det på frukt och macka och man kan sitta och snacka, berättar Filip. Alla är verkligen trevliga.
– Det är roligt att vara med ledarna också och inte bara konfirmanderna, säger Isak. Man känner sig alltid välkommen när man kommer hit.
– Under våren har vi gjort en resa till Tyskland, fortsätter Isak. När man åker på en resa och delar både rum och upplevelser så kommer man varandra nära och lär känna varandra djupare. Vi var i Wittenberg och letade Luther-rosor och tittade var Martin Luther spikade upp sina teser.
– Resan blev mycket bättre än förväntat, berättar Filip. Vi åkte till koncentrationslägret i Sachsenhausen en dag och fick uppleva hur det var där. Det är något som man kommer minnas för livet. Man förstår hur bra man har det.
– I Sachsenhausen fick man se nya sidor av kompisarna, tänker Isak. Det är så mycket känslor och man reagerar olika. Jag blev väldigt rörd av att vara där eftersom det hände så hemska saker där.
– Och nu i helgen (25-26 maj) är det konfirmation och det ska bli väldigt kul, säger Filip, men även lite ledsamt att man inte kommer träffas lika ofta.
– Vi ska ha redovisning i olika grupper och visa familjen vad vi har gjort, förklarar Isak. Sen ska vi stå och se stiliga ut i vita konfirmandkåpor.
– Det kommer ju tas bilder när vi har vita klänningar, säger Filip och ler, men det är inte så farligt. Det hör ju till. Och så blir det tårtkalas…
– Jag kan absolut rekommendera konfirmation, säger Isak. Det är en jätterolig upplevelse och man lär sig mycket av att vara konfirmand, man får se roliga saker, träffa nya kompisar och fundera över livet.
– Det är ju inte bara om Gud och heliga saker, instämmer Filip, utan mycket värderingar om hur det är i vardagen och hur man ska tänka och vara en bra kompis. Det är en upplevelse att konfirmera sig. Jag tycker att man ska göra det.
– Man kan ju börja och testa om man tycker det är kul, menar Isak, och skulle man inte gilla det så går det ju att hoppa av. Vi har kompisar som ångrat sig när dom hört hur roligt vi har haft det, så jag tycker att man ska ta chansen för det är riktigt roligt. ■
Text och foto: Royne Mercurio (ur Liv & Längtan Nr 4 2019)
