En av våra främsta uppgifter som kristna är att enskilt och tillsammans med allt Guds folk lovsjunga och tillbe Gud, den Högste.
Den gudstjänst som vi firar varje söndag handlar ju i grunden om att Guds folk kommer samman, och fokuserar på Honom som är värd all vår lovsång och all vår tillbedjan. En spegling av den lovprisning och tillbedjan som ständigt, dag och natt, pågår i himlen inför Guds tron. Gudstjänst innebär att vi tjänar Gud genom offer, lovsång och tillbedjan, Gudsordet och bönen. En gudstjänst är med andra ord Gudscentrerad.
Det är intressant att i olika uppslagsverk läsa vad ordet lovsång egentligen betyder. I Svenska akademiens ordbok står det till exempel att lovsång är en sång genom vilken någon förhärligas och att det särskilt handlar om sång som är till för att förhärliga Gud. Sången till guds förhärligande beskrivs dessutom som något som genomförs med stor entusiasm. Ordet entusiasm betyder gudomlig inspiration och att vara inspirerad av Gud är att vara fylld av Gud.
Hur har vi det med entusiasmen när det gäller vår lovsång till Gud?
Entusiasmen kommer ju av att lära känna Gud mer och mer och att bli uppfylld av beundran av honom. Det viktiga är därför inte att tänka på vilken sång vi sjunger, eller sångstil, gammalt eller nytt. Det handlar i första hand om hjärtats inställning till Gud. Det handlar om vem vi lovsjunger och tillber.
Kan det vara så att den Gudsbild vi bär i vårt hjärta avgör graden av vår entusiasm när det gäller att lovsjunga Honom?
Stämmer bilden i hjärta överens med vem Han egentligen är? Jesus är ju trots allt fortfarande: underbar i råd, mäktig Gud, evig fader, fridsfurste. Jesus är fortfarande den samme igår, idag, så och i evighet. Han är fortfarande: A och O, Herren Gud, han som är och som var och som kommer, allhärskaren. Eller som Paulus uttrycker det: Han är: Evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, honom vare ära och pris i evigheters evighet, amen.
Han är: Den salige, ende Härskare, konunganas Konung och herrarnas Herre, som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen. Eller som det sägs i uppenbarelseboken 5: 13, i Johannes syn:
Den som sitter på tronen,
honom och Lammet tillhör lovsången
och äran och härligheten och väldet
i evigheterns evighet.
Gud har inte förändrats och han är värd all vår lovsång och tillbedjan och respekt. Han är den som ska sitta på vårt hjärtas tron. Han är den som vi ska beundra. Med samma mått som vi känner honom, lovsjunger och tillber vi honom. Alltså: Ju mer vi känner Gud desto mer blir vi fyllda av entusiasm och vill lovsjunga och tillbe honom.
Vi kan lära känna Gud genom allt det vi möter i livet och det goda han gör för oss. Vi kan lära känna Gud genom ordet, och där finns sanningen om vem Gud är, hans gärninga, hans vägar, hans makt, majestät, rättfärdighet, nåd och helighet. En sanning som måste få slå rot i vårt inre så att vi även i motgångar orkar tro på den. Den lovsång som föds när livet är lätt är kanske den som bär oss när kampen gör sig påmind. Davids psaltartexter i gamla testamentet är exempel på hur lovsången bär genom kamp och svårigheter. Läs psaltarens texter och låg dig inspireras av Davids erfarenheter.
Så länge vi lever här på jorden kommer vi aldrig att inse vidden och bredden och djupet av vad verklig lovsång och tillbedjan innebär. Vi är inga experter eller fullärda. Däremot kan vi sträva efter att ta vår uppgift på allvar genom att leva nära Gud, låta oss bli entusiastiska - inpirerade av Gud, och fyllda av honom. Därför bör vi längta efter att lära känna Jesus mer och mer, beundra honom och låta honom sitta på vårt hjärtas tron så att vi precis som David kan känna att vi:
Törstar efter Gud,
efter den levande Guden.
När får jag komma,
när får jag träda fram inför Gud?
(Psaltaren 42: 3)
Och att vi med entusiasm, fyllda av Gud och inspirerade av Gud kan sjunga:
Det är gott att tacka Herren
och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
att om morgonen förkunna din nåd
och om natten din trofasthet.
För du gläder mig, Herre, med dina gärningar,
jag vill jubla över dina händers verk.
(Psaltaren 92:2,3 & 5)
Lenitha Öhlund, församlingsmedlem