Foto: Joakim Lagercrantz

"Högmässan är livsfarlig!"

Kan två kvinnor i Årjäng förändra kyrkans arbetssätt från grunden? Ja, kanske.

Det verkar vara stora saker på gång i Nordmarkens pasto­rat. Maria Svahn och Annelie Diske­rud Morken har frågat ut ”halva Årjäng” om hur människor i trak­ten har det. Egentligen. De har pra­tat med fot­bolls­ledare, köp­center­­kunder, hem­tjänstpersonal, poli­ti­­ker, pensionärer, företagare och många fler.

Utifrån resultatet av alla samtal jobbar de nu bland annat för att inspirera andra att skapa gemenskap och bra vardag.

– Kyrkan måste göra smarta val för att vara relevant för människor­na här, säger Annelie.

– Vi måste lyfta blicken i stället för att oja oss över att det kommer för få till våra verksamheter, menar Maria. 

Ett exempel på ett nytt sätt att arbeta är ett medborgarförslag till kommunen att tillsammans med en fritidsledare utveckla ett områ­de i Töcksfors för lek, motion och gemenskap. Ett område där männi­skor träffas och är aktiva utan att konsumera – i ett samhälle som i mångt och mycket lever av två gigantiska handelscentra med fokus på godis, läsk och kött.

Ett annat exempel är samarbetet med bibliotek och gymnasieskola. Blivande undersköterskor möter en författare och intervjuar äldre om existentiell hälsa, hur de mår när de tänker på livet. Och döden.

Ett tredje exempel är tankarna på att utveckla ”Gubbröra”, måltidsmöten för män. Kanske ansvar för grillning och annat vid sommar­aktiviteterna, kanske en slöjdgrupp, kanske något helt annat.

Kyrkoherde Rune Wallmyr gillar det framtidsinriktade arbetet:

– Vi pratar inte bara om evange­liet – vi praktiserar det också! sä­ger han. Det skapar förtroende. Vi bevarar det som fungerar bra, men är inte rädda att förnya och förändra.

Det nya införs steg för steg i samarbete mellan anställda och ak­tiva medlemmar. Långsiktigt ska fler bliaktiva i kyrkans dagliga fri­villigar­bete.

– Som diakoner möjliggör vi för andra att bidra till mer gemen­skap och inkludering av alla människor, menar Annelie. Det kommer att ta tid, men nu är vi på väg!

– Det var en som heter Jesus som sa att vi ska vara mot andra som vi vill att de ska vara mot oss, säger Maria med ett leende. Rätt bra sagt och något vi måste på­minna va­randra om hela tiden!

– Vi vill att vi i kyrkan aktivt ska bidra till ett samhälle som är bra för alla, inte bara för våra medlemmar, sammanfattar Maria.

”Högmässan är livsfarlig!”

– Jag tror att många inte vågar sig in till oss i kyrkan när det är gudstjänst. Högmässan är livsfarlig! säger Gunhild Wilhelmsson från Västra Fågelvik och skrattar högt. Hon menar att många kyrkovana känner sig osäkra inför en del traditionella gudstjänster och att kyrkan borde göra det enklare och ”ofarligare” att vara med.

– När vi ordnar frukostmässa i Östervallskog kommer det fler. Vi äter söndagsfrukost till­sammans och har en andakt efteråt.

 

Alla runt fikabordet är med i Nordmarkens olika försam­lingsråd och ses och pratar församlingsarbete ett par gånger om året.

– Det är så här det fungerar, säger Harrieth Nilsson från Östervallskog. Vi berättar vad vi gör och så knycker vi idéer av varandra.

– Ja, det behöver inte vara märkvärdigt, menar Lena Bryn­gelsson, Östervallskog. Mycket handlar om att hitta fler tillfällen att prata över en kopp med ännu fler.

Alla är överens om att fika eller måltider är ett bra sätt att få igång samtal och gemen­skap, att få människor att känna sig sedda, att våga prata om stort och smått. Och det är precis vad många människor saknar enligt diakonernas undersökning.

– Vi borde uppvakta fler än de allra äldsta på födelsedagarna, säger någon och andra fyller på i mun på varandra:

– Kanske ska vi börja med 30–40-åringarna? De behöver också uppmärksamhet!

– Vad tror ni om att konfirmandernas föräldrar får en bit mat medan ungdomarna går i högmässan?

– Eller ett särskilt möte för föräldrarna medan barnen är med i barnaktiviteterna?

– Nyinflyttade har det inte lätt att komma in i bygder där alla känner alla – vi kanske skulle ringa och besöka alla som flyttar hit?

Idéerna flödar så att det är svårt att få en syl i vädret. Alla blir förstås inte verklighet och alla kanske inte är bra, men att verksamheten i Nordmarkens pastorat kommer att förändras och utvecklas känns säkert. 

 

Snacksaligt i Töcksfors

Varje tisdag i ur och skur är det Walk & Talk i Töcksfors. Ofta går runt 30 personer tillsammans, en halvmil i rask takt, eller lite lugnare och kortare, men alltid med plats för samtal efter vägen. Efteråt blir det ännu mera prat över en kopp i Församlingshemmet.

Det hela började när Torill Nilsson läste en notis om pratpromenader i Hemmets Journal och berättade om det för Anneli Diskerud Morken och Berit Nilsson. De tände och trion körde igång. De fick med sig några till och snart blev de ett stort gäng.

Nu finns promenad-prat-fika-träffar också i Östervallskog och snart i Årjäng.

Text: Ulrika Scheller