Foto: Ulrika Södrén

Bara vara sig själv

I början av maj var det konfirmation i Häverö kyrka. Årets konfirmander är tre nyfikna och trevliga ungdomar som ger ett intresserat och eftertänksamt intryck. Jag träffade ungdomarna för ett samtal om vad de tycker att tiden som konfirmand givit dem. En konfirmandtid som varit spännande men kanske inte riktigt så äventyrlig som de hoppats på.

Det kallas konfirmandläsning men här finns inga läxor eller texter som måste pluggas in.

Hanna Brundin Almgren, Tindra Eriksen och Hannele Haapamäki-Hazard, som utgör årets konfirmandgrupp har, förutom skola, en aktiv fritid och tycker att träffar en helg i månaden fungerar bra.
Alla tre är väldigt musikintresserade och har deltagit på flera mässor i Fiskarens kapell och Hallstaviks kyrka med både sång och musik. När de tre tjejerna träffades för första gången i september 2018 var det på läger i Åkerö på Rådmansö utanför Norrtälje.
Hanna Brundin Almgren var inte döpt tidigare och hela första helgen handlade – förutom om att lära känna varandra – om dopet. Som avslutning på helgen fick vi vara med om när Hanna döptes.

Måste man vara tråkig, präktig, sitta stilla och läsa för att vara kristen och konfirmera sig?
- Det är nog den bilden som många har – man tror att det oftast är äldre människor som går i kyrkan, svarar Hanna. Det är lätt att tänka att man blir udda om man går dit – jag tror att det finns många unga som vill gå i kyrkan, men inte vågar. Men det är ju bara att gå.
- Jag hade lätt kunna säga till mina vänner att följa med till kyrkan, även fast de inte har samma åsikt som jag, säger Tindra. Jag har försökt få med flera av dem hit för att konfirmera sig. Men de har fastnat i det som vi lärde oss i skolan: kyrkan var på ett visst sätt för flera hundra år sen och är det samma idag. De tänker att kyrkan inte har utvecklats alls.
Har kyrkan utvecklats då?
Gruppen menar att det hänt mycket i kyrkan och Hannele förtydligar:
- Det har blivit mer ungdomsvänligt. Det var nog mer riktat till ”vuxna” förr, men nu är det mer riktat till oss ungdomar.
- När min mamma konfirmerade sig måste man lära sig saker utantill i Bibeln, berättar Tindra. Men nu läser vi och pratar om det vi läser. Vi behöver inte plugga in saker.
- Risken är ju att man glömmer om man bara pluggar in faktakunskaper i stället för att prata om dem, säger Hannele.

Konfirmanderna och tron

Hur ser ni på tro – är ni troende?
- Jag hade lite aningar innan, jag har varit med i Miniorerna, säger Hanna. Jag har börjat förstå mer om vad det handlar om.
- Man får mycket mer respekt för hela det kristna samhället, säger Hannele. Jag var mer troende som yngre men blev cynisk när jag växte upp och tror mer på det jag kan ”se”, det jag har bevis på. Jag skulle inte säga att jag är fullt troende nu, men om jag skulle få ”se” och få bevis skulle jag nog tro mer.
Hur vet man att man ”tror rätt”?
- Hela tron handlar ju om hopp, säger Hannele. Man hoppas på att det finns ”något” ändå. Jag kan respektera och förstå andra som tror.
- Jag skulle också vilja ha bevis, säger Tindra. Men jag har mer respekt nu för de som uttrycker sin kristna tro än vad jag hade innan. Förut hade jag fördomar men nu har jag blivit mer insatt och förstår mer hur människor som har en tro tänker.


Att älska sig själv och andra.

Handlar tro även om kärlek?
Det är svårt det är att vara ung i dag. Att tillhöra den förväntade normen är viktigt och genom sociala medier känner konfirmandtrion sig exponerade, bedömda och ibland även dömda.
- Man kan inte riktigt vara sig själv, man måste vara som alla andra, säger Hanna. Man förväntas vara som alla andra, fortsätter hon. Annars blir man utanför, då blir man det där hjulet som inte behövs.
- Det är svårt att älska sig själv, säger Hannele. Och känna sig nöjd med sig själv. Hon fortsätter:
- Samhällets normer säger att man ska vara på ett visst sätt under tonåren.
- Så har det aldrig varit förut, säger Tindra. Med sociala medier är man mer synlig. Mer bedömd.
Kan erfarenheter från konfatiden hjälpa till att orka och våga vara sig själv samt stå emot grupptryck och normer?
- Det är mycket här som handlar om att respektera sig själv, att värdera sig själv och att man är värd lika mycket som alla andra, fast man inte är lika alla andra. Man lär känna sig själv, svarar Hanna.
- Man vågar respektera sig själv mer än innan, fortsätter Tindra. För när man respekterar sig själv då har man mer möjligheter att respektera andra.
- Man vet att man har sidor hos sig själv som inte är perfekta, men också att veta att det är ok att ha det, svarar Hannele snabbt.
- Vi hade en dag i skolan nu efter jul, då vi pratade om värdegrund och skillnaden mellan självförtroende och självkänsla, berättar Tindra. Men det var många som inte tyckte det var viktigt och tog det på allvar.
Vad tänkte du om det?
- Jag tänkte att om de fortsätter att ha den synen kommer det inte att gå så bra för dem, svarar hon. Jag har fått lära känna andra här under konfirmandtiden som har fått mig att tänka annorlunda. Ingen känner dig bättre än du! fortsätter Tindra.

Lära för livet
Har du lärt dig något under konfirmandtiden som du tror att du kommer att ha nytta av i framtiden?
- Vi har fått kunskap för att värdera sig själv och som bonus få bygga sitt eget självförtroende! svarar Hannele.
Har ungdomar i dag generellt dåligt självförtroende tror ni?
- Ja, svarar Hanna. Samhället har byggt upp så stora förväntningar men här får vi lära oss att lyssna på andra. När normerna säger hur vi ska vara får vi erfarenheter att hjälpa andra – och det bygger i alla fall mitt självförtroende.
- Här får vi på riktigt lära oss att vi är värda lika mycket som andra! Vi lär oss respektera oss själva. Att våga det. Det ger både självförtroende och mognad, säger Hannele.
Tindra fortsätter:
- Andra lyssnar på vad man säger, man lyssnar på andra och kan med hjälp av egna erfarenheter hjälpa andra. Vissa kanske inte har det så jättebra ställt hemma och kanske inte har föräldrar som ger en den uppmärksamhet man vill ha – och då kan man få den här!

Vad har varit roligt under konfatiden hittills?
- Gemenskapen! svarar Hanna snabbt. Att få lära känna andra, nya personer som jag inte kände förut. Jag är så taggad på att komma hit på konfahelgerna, fortsätter hon. Att få träffa alla.
- Jag tror att många tänker att det bara är samtal om Gud som vi har på helgerna, men det är det inte. Det handlar om samhället, hur vi som människor fungerar, fortsätter Tindra.
- Det handlar väldigt mycket om en själv, hur jag som person fungerar, fortsätter Hanna.

Är det något som vi kunnat göra annorlunda?
- Det har varit ett bra upplägg, säger Tindra. Men mer äventyr hade varit roligt. Åka ut i skogen och bo i tält. Paddla kajak, bara vara ute. Byta miljö. Men ändå så man hinner med allt som ska göras.
- Ett sommarläger, drömmer Hanna. Där man kan sitta ute på kvällen och grilla marshmallows och bara prata.
När den här artikeln publiceras i tidningen och på webben har gruppen varit på stiftets kursgård i Undersvik och gått en utbildning som heter Vägval musiker. Det är en utbildning som riktar sig till de som vill utveckla sig inom ungt ledarskap. Hanna, Tindra och Hannele fick prova på att vara ledare när församlingen hade sin jullovssatsning ”Julkul” i december. 35 barn och ungdomar samlades för en helg i Det Levande Missionshuset och där finalen var en stor luciagudstjänst i Hallstaviks kyrka.
Hur var det att vara ledare för de yngre?
- Det var jobbigt, för de var så små och de lyssnade inte så bra, svarar Hanna snabbt. Men det var väldigt kul!
- Det var en riktig utmaning att få alla att lyssna, fortsätter Tindra. Men det funkade och det var kul.
Det var svårt att ge alla uppmärksamhet och se alla, men om man tog det lite lugnt så gick det bra.

Till sist
Är det något som ni vill säga till de som inte är konfirmerade och som funderar på det?
- Det är roligt. Stark gemenskap, säger Hanna. Och man lär sig mer om sig själv.
- Man utvecklas som person genom att ha gemenskap med andra personer, hakar Tindra på och hon fortsätter:
- Jag skulle också vilja uppmana andra att göra mer sånt som de kanske inte tror att de vågar!
- Våga visa mer av dig själv! Uppmanar Hanna.
- Våga vara dig själv! Hakar Tindra på
- Man behöver inte se sig som kristen för att konfirmera sig, säger Hannele. Man får ändå väldigt mycket nytta utav det man lär sig. Det finns väldigt mycket inom religionen som man kan ta till sig i sitt liv. Man behöver inte hålla med om exakt allt som lärs ut men det finns väldigt mycket bra saker att ta till sig. Man väljer helt enkelt ut de bitarna ur kristendomen som fungerar bäst i sitt eget liv och tar till sig det.
- Nej, man behöver inte vara troende. Säger Tindra. Att bara få komma hit och göra roliga saker.Hanna fyller i:
- Man kommer bort från allt och börjar tänka mer på sig själv.
- Det är väldigt välkomnade att vara här, avlutar Hannele.

Du som funderar på att konfirmera dig behöver inte vara döpt. Du kan liksom Hanna döpa dig under konfirmandtiden. Du behöver inte döpa dig under en konfahelg utan ta kontakt med en präst i församlingen och boka en dag.
Du behöver heller inte vara tonåring för att konfirmera dig. I församlingen händer det då och då att vi har konfirmationsläsning även för dig som är vuxen och vill bli konfirmerad.
Många ungdomar har fullt upp med skola och fritidsaktiviteter både på kvällar och helger. Under tiden som konfirmand i Häverö-Edebo församling träffas vi ungefär en helg i månaden och har även några läger tillsammans.

 

Ulrika Södrén, kommunikatör och vik. församlingsassistent