Foto: Theresia Jatta Kölin

Det här är inte likt något annat!

Unga ledare är Svenska kyrkans snabbast växande ungdomsrörelse. Uppdraget är för många vägen till en karriär i kyrkan. Det börjar med konfirmation och ledarutbildning. Möt Wilma Hansen och Simon Strömberg i Sollentuna, som går utbildningen.

I dagsläget har Svenska kyrkan nästan 9 000 unga ledare i hela Sverige. Det är nästan dubbelt så många som i 2001, rapporterar Kyrkans tidning.
I Sollentuna församling rekryteras unga ledare bland konfirmanderna, som får gå en två år lång utbildning innan de kan påbörja sitt uppdrag. Vad är drivkraften? Simon Strömberg och Wilma Hansen svarar och förklarar.
– Vi lär oss både hitta våra starka sidor och samtidigt finnas till för andra, säger Wilma.
– Vi lär oss att hålla andakter och leda grupper, så att vi kan sprida det kristna budskapet, säger Simon.
Utbildningen handlar både om ledarskap och om kristendomen. Man får också lära sig sådant man behöver för att leda ungdomar. Det handlar om allt från lekar och drama till första hjälpen.

Efter första året på ledarutbildningen går man ledarpraktik i en konfirmationsgrupp. Då prövar man ledarrollen i ett skarpt läge.
Wilma och Simon, som både är 15 år gamla, har nu gått ett halvt år av utbildningen. Till hösten ska de söka sig till ledarpraktik inom kyrkan. Simon söker sig till terminsvisa konfirmandverksamheten, medan Wilma satsar på lägret i Trysil. Det innebär snö och skidor, men framför allt att prova på ledaruppdraget.
– Jag vill gärna sprida samma glädje som jag fick uppleva när jag konfirmerades i Trysil. Det vore roligt att komma tillbaka dit som ledare, säger hon.
Som konfirmandledare leder man grupper i aktiviteter och samtal i konfirmationsundervisningen, man håller i andakter och är bra förebilder för konfirmanderna. För att kunna gå utbildningen, behöver man vara döpt, konfirmerad och vara medlem både i Svenska kyrkan och Svenska kyrkans unga. Man ska också vara aktiv i någon ungdomsgrupp.

Jag vill gärna ha en ledarroll och leda grupper i framtiden. Jag tror det är bra om man börjar med det tidigt

Wilma

Varför kyrkan?
Ni hade kunnat välja innebandy, balett eller scouterna att hålla på med fritiden. Varför valde ni just Svenska kyrkan och den här ledarutbildningen?
– Jag vill gärna ha en ledarroll och leda grupper i framtiden. Jag tror det är bra om man börjar med det tidigt, säger Wilma, som hörde om ledarutbildningen under konfirmationen. Jag hade bra ledare som inspirerade, berättar Wilma.
Simon har varit aktiv i kyrkan länge, det började med att han höll i en pysselgrupp. Sin första andakt höll han när han var 14 år.
Simon berättar vidare att man kan vara som man är når man kommer till kyrkan. Även om man inte känner sig perfekt eller som en världsmästare. Man får alltid en kram. Wilma instämmer.
– I kyrkan hittar man trygghet, man är tillsammans med Gud och andra människor i en gemenskap. Härligt! Det här är inte likt något annat, säger Wilma.
Både Simon och Wilma berättar att de träffar många ungdomar som inte vet så mycket om kyrkan. I bland möts de av fördomar.
– Jag spelar även fotboll och umgås med vänner utanför kyrkan. Några tror at vi har det väldigt tråkigt och att vi inte gör någonting, men det stämmer absolut inte. Vi träffar människor och har roligt. Några av mina kompisar säger de tycker att jag är lite tråkig därför att jag inte hänger med dem på fredagskvällen, utan går till kyrkan. De frågar mig vad jag håller på med. Då svarar jag att kyrkan inte alls är tråkig, utan de kan prova på och kolla själv, säger Wilma.
– Man kanske tror att man sitter och ber i timmar bland nunnor och präster. Jag brukar säga, kom igen – testa! Det är inte så farligt, säger Simon.

En karriärväg
Lotta Trygg är pedagog och håller i ledarutbildningen i Sollentuna församling. Enligt henne har många som gått utbildningen genom året blivit präster, pedagoger eller lärare. Sju av församlingens medarbetare har utbildningen i sitt CV.
För Simon är inte pedagog- eller präst- utbildningen uteslutet i framtiden, men i närtid vill han gärna starta en bönegrupp för ungdomar. Wilma vet inte i dag vad hon kommer bli i sitt vuxna liv, men vill gärna jobba med människor. Hon utesluter heller inte att hon kan tänka sig att jobba som pedagog i Svenska kyrkan någon gång i framtiden.
Ledarutbildningen är uppdelad i fyra terminer. Under första terminen lär man sig om ledarrollen genom samtal och övningar. Sedan övar man olika moment många gånger. I kunskapsdelen kombineras teori med övningar och att själv prova ledarrollen.
Sista terminen ägnas åt fördjupning. Då lär man sig ännu mer både genom teori, och genom att pröva och att vara konfirmand- ledare i skarpt läge. Då hittar man också ett område man kan bli extra bra på.

Hur är en bra ledare?
– Ledaren är en mittpunkt, men drar samtidigt andra in i rampljuset. Det är svårt, men det går om man övar. Sedan finns det otroligt många tolkningar man kan göra av Bibeln och många blir rätt. Det finns egentligen inte så mycket fel man kan göra, säger Simon.
–Som konfirmandledare ska man vara sig själv och vara där för konfirmanderna. Det är viktigt att hitta sina starka sidor, vi är ju bra på olika saker, säger Wilma.
Både berättar att man utvecklar sin sociala kompetens under ledarutbildningen. Man lär sig tala inför en grupp med många människor, hålla presentationer och göra sin röst hörd.
Simon håller gärna i andakter. Wilma bidrar gärna med sång. Är man förberedd, finns det inget att vara orolig för, tycker ungdomarna. Båda gillar bekräftelsen man får.

Vill sprida budskapet
Både Simon och Wilma pratar en del om okunskap och fördomar de möter bland vänner och bekanta. Hur kan man bemöta människor och berätta om vad som händer i kyrkan och vad kyrkan gör? Hur kan kyrkan nå fram med sitt budskap?
– Vi behöver sprida budskapet. Vi ska tala om att det finns ungdomshäng i Kummelby och att den här ledarutbildningen finns. Alla kan till exempel ta en bild och lägga upp i sin story i Instagram, menar Simon.
– Det är ett problem att man är mest inne på det man har gillat förut i sociala medier. Och det fungerar inte att säga ”tro på Gud!” till folk. Man måste förklara på ett annat sätt, förklara känslan, säger Wilma. Hennes uppmaning är tydlig.
– Följ med någon gång. Det är inte så tråkigt som ni tror!
Erik W Graver