Med miljarder kristna blir det därför rätt många olika Jesus. Han kan vara sträng eller förlåtande, hetlevrad eller mild. För somliga är han en barndomens trygghet och för andra ett hopp mitt i livet. Där några ser en politisk Jesus som står upp för de svaga och utstötta ser andra en Jesus som vägrar vara en del av politiken. Oavsett källhänvisningar är det såklart ingen bild som är helt rättvisande och bilderna säger mer om oss själva.
Nu när fastan går mot påsk tar jag tacksamt emot möjligheten att få skala bort min egen intellektuella bild av Jesus för ett tag och istället uppleva honom mer direkt med mina sinnen.
I Bachs passionsmusik går musiken direkt från öronen till hjärtat. Jag är med när han grips, står i folkmassan när han hånas och ser hjälplöst på när han till slut dör på korset.
I skärtorsdagens mässa känner jag allvaret i den sista måltiden och upplever Jesus kropp och blod med doft och smak. På påsknatten blir mina ögon bländade när den mörka kyrkan lyses upp av hundratals ljus. Uppståndelsechocken fortsätter sedan med påskdagsmässans öronbedövande psalmsång och blomsterprakt.
Det är så jag önskar att min bild av Jesus kunde förbli: en bergochdalbana för alla sinnen som snarare känns än tänks. Men när påsken ligger bakom mig kommer jag nog fortsätta skapa min egen intellektuelle Jesus. Skönt då att det kan få vara lite påsk varje söndag.
Glad Påsk!
Jonatan Skogsfors - församlingsrådet i Domkyrkan