Spikar, taggar och nakenrumpor!

– Där är prickar på händerna och fötterna, säger Junie och visar i en barnbibel där Jesus korsfästs. Det är nog spikarna. Jag vet inte varför dom spikade fast Jesus. Kanske för att han var för snäll och dom tyckte att han gjorde för bra grejer. 

Junie, Torsten och Louie går på förskolan Himlaliv i Johannelund. Idag har dom tagit bussen in till stan för att titta på Heemskercks altartavla i domkyrkan och prata om påsken. Men först leker dom i barnens altarskåp. Junie tar på sig en brudklänning och Louie en svart väst. Torsten väljer också en fin klänning och sen är bröllopsleken igång. Efter en stund börjar vi titta på påskberättelsen i en barnbibel tillsammans.

– Där är dom i en trädgård, berättar Louie. Jesus kände på sig att nån skulle ta honom. Det kommer vakter med rustningar och knivar och svärd. Och så hämtar dom Jesus.

Vi bläddrar fram en sida i barnbibeln.

– Det är blod där, säger Torsten, och Jesus bär en planka och han har en taggkrona på huvudet. Det är nog inte skönt.

– Det ser ut som att Jesus vinkar till någon, säger Junie. Det kanske är hans mamma Maria eller pappa Josef.

Louie vänder blad igen.

– Där hänger Jesus, precis som där borta uppe i taket, säger Louie och pekar på triumfkrucifixet. Man ser att han har en taggkrona. Sen blev det oväder och jorden skakade i tre timmar. Så här! Alla tre visar och skakar med hela kroppen. 

– Om jorden skakade så skulle jag springa ut och åka upp i luften i en helikopter, säger Torsten. Skaket vill jag inte ha.

– Sen lägger dom kroppen i en uthuggen stengrotta med en stor bumling framför, berättar Louie.

– Sen kom tre tjejer, fortsätter Junie. Maria, Johanna och Marias mor Jakob. Dom kom och när dom skulle titta på graven så såg dom att den var tom. Och då dök två män upp i skinande kläder och tjejerna kunde liksom inte titta, så sen när dom tittade upp då var dom borta.

– Borta, säger Torsten. Dom sa att Gud lever, alltså Jesus lever och sen stack dom. Dom kanske var änglar.

– Tjejerna var ledsna och jag tror att dom var väldigt förvånade, tänker Louie. Jesus var ju bra på saker, så jag tror att han kunde putta bort stenen.

– Det var kanske dom där skinande männen i glänsande kläder som hjälpte honom, funderar Junie. Dom skyndade sig tillbaka och berättade att Jesus levde och allt dom hade hört för sina kompisar.

– Ni kan ju påskberättelsen jättebra, säger Eva som är förskollärare. Kommer ni ihåg vad vi skulle komma hit och titta på idag?

– Ja, en jättestor tavla som en konstnär har målat, svarar Torsten.

Vi går längre in i kyrkan och fram till den holländske renässansmålaren Maarten van Heemskercks närmast överdrivet detaljrika altartavla med flera scener ur påskberättelsen.

– Oj, wow! Vet ni vad jag ser? Jag ser faktiskt Gud, säger Junie. Där med korset och kransen.

– Och jag ser spikar, i foten faktiskt. Och i händerna, säger Louie.

– Jag ser en rumpa på en, säger Junie och alla skrattar hejdlöst.

– Och så ser jag Jesus som sitter fast med den taggiga kransen, säger Torsten. Och sen skulle dom pina honom.

– Vad betyder det, undrar Eva.

– Jag vet inte. Att man skjuter pil på honom, gissar Torsten.

– Jag ser en pilbåge som nån håller i, hjälper Junie till.

– Titta där! Han som har en sköld för sin blåa rumpa, fortsätter Louie. Han håller en vass kniv.

– Var?

– Bredvid han som nästan visar snoppen.

– Ja, där!

– Där över den där mannen som flyger i rött tyg som nästan håller på att visa snoppen det skulle kunna vara en grav, tänker Junie. Det kanske är Jesus som flyger.

– Och där är dom i skinande kläder, säger Louie. Dom är nog änglar.

– Dom som står nedanför korset ser ledsna ut, funderar Torsten.

– Ja, hon med blå kläder ser nästan ut som att hon har svimmat, säger Louie. Det är kanske Jesus mamma.

– Och där ligger det skelett, en dödskalle och en orm, upptäcker Junie.

– Och där ligger en hammare, säger Louie. Det kanske är den som dom spikade upp Jesus med.

– Skulle ni vilja bli uppspikade på ett kors när ni ska dö, undrar Torsten.

– Nej, jag skulle inte vilja bli det, men om jag skulle bli det så skulle jag inte visa min rumpa, skrattar Junie.

– Det är väldigt läskigt när man ser spikarna faktiskt, tänker Torsten.

– Ja, men det är väldigt roligt att man ser rumpan, fyller Louie i.

– Ska vi gå och leka begravning nu, undrar Junie som nu har tröttnat på att titta på tavlan.

– Ja, ropar dom andra och så springer dom iväg och leker… ■

Text & foto: Royne Mercurio (Ur Liv & Längtan Nr 3 2019)