Text: Luk 1:26-38,39-45
Verkligheter, hemligheter och MariaVerkligheter och hemligheter skulle jag vilja skriva om idag.
Jag kan undra om vi kan uppfatta den riktiga Maria bakom alla bilder vi har gjort oss av henne? Är hon mänsklig eller är hon förebild utan kött och blod? Hon har beskrivits genom kyrkohistorien som en kvinna som är undergiven – trots att hon har en stark röst i Marias lovsång. Hon är en förebild i tro och i sitt ja till Gud och så undrar jag – var fanns hennes funderingar mellan förskräckelsen och hennes ja – som ju båda faktiskt finns i evangelietexten? I ortodox tro beskrivs hon som Theotokos – gudaföderskan och i katolska kyrkan blir hon madonnan som är så långt från ett mänskligt kvinnoliv.
Jag skulle så gärna ha velat fråga henne: När talade du om för din föräldrar att du var gravid? Talade du om det själv för Josef? Hur gick skvallret i byn? Trodde folk omkring dig på vad du sa? När Gabriel hade lämnat dig – hur var det då i ensamheten med tro och tvivel? Var det någon som ifrågasatte om du var vid dina sinnens fulla bruk? Fruktade du för ditt liv?
Maria var ca 14 år när hon blev gravid med Jesus. Alldeles för ung, tycker nog de flesta av oss. Dessutom – tar vi en 14-åring på allvar på det sätt som vi måste ta Maria på allvar?
Hennes röst hörs genom historien, trots sin ålder, trots sin fattiga bakgrund, trots sitt kön, ibland också trots kyrkans bilder – faktorer som ju tystat människor genom historien.
Gabriel hälsar Maria med orden: Var hälsad, du högt benådade!
Inte den vanligaste hälsningen och inte den vanligaste gästen heller. Men vad betyder det att vara benådad? Ja, inte är det någon dans på rosor, inte en enkel väg att gå.
Vi vet att i den tradition som hon växte upp var en flicka som blev gravid utanför äktenskapet i stor fara. Hade hon tur blev hon utsatt för en hel del skvaller och som värst kunde hon bli utsatt för hedersmord – hon kunde bli stenad av den by som sett henne växa upp. Att då säga ja till ängelns budskap är att utsätta sig själv för risken att bli skandaliserad och utfryst.
Hon riskerade både rykte, sitt äktenskap och sitt eget liv.
Guds kallelse krävde av henne att gå emot sin egen kultur på djupet och att lita till en inre vision, som inte stämde med det som hennes omgivning förväntade sig av henne.
Att vara benådad är ingen lugnande medicin och ingen rosomspunnen dröm. Hon blir inte lovad hälsa, välstånd och evig ungdom. Det är sådant som reklamen lovar, men inte nåden, inte Gud.
Ändå är hon ”högt benådad”. Hon får en gåva från Gud, en särskild plats i Guds historia – och det leder henne från skandal till fara till sin sons korsfästelse. Så hennes verklighet är inte annorlunda än så många andra människors verklighet genom historien och ändå får hon uppleva nåd mitt i sitt liv, ändå får hon en uppgift i Guds rike, en stor uppgift.
Berättelsen om mötet mellan ängeln och Maria är väldigt kortfattad. Det finns mycket jag kan fundera över. Det måste ha hänt mycket i Maria i det här mötet och texten berättar långt ifrån allt. Maria blir ju först undrande och rädd i mötet med Gabriel och budskapet hon får. Det måste ju ha tagit litet tid för henne att smälta detta och förstå vad hon skulle vara med om.
Det är inte alltid lätt att svara Ja och det kan ta lite tid att komma till ett ja. Det kräver sin process. Det kanske du har erfarenhet av?
Förutsättningarna stämde inte med det hon hade lärt sig och det var tydligt att Gud ville att hon skulle bli benådad. Blev hon rädd för vad föräldrarna skulle säga?
Och hur var det för henne när ängeln hade lämnat henne? Vad hände då? När hon var ensam med sin upplevelse?
Benådningen finns kvar, även i hennes tystnad och ensamhet, även i kampen med en verklighet som inte stämde med hennes livsuppgift.
Maria börjar sin livsuppgift i mötet med Gabriel och när ängeln är försvunnen är hon ensam. Gud behöver hennes ja och hennes insats. Då är det en tröst att läsa om mötet mellan henne och Elisabet. Ett möte där två människor förstår varandra, där två människor kan dela sin glädje, sina våndor och sin process för att förstå vad de är med om. Det är gott, Jesus sänder ju ut lärjungarna två och två. Maria och Elisabet är också två – Gud vet att vi behöver någon att dela med, även om vi ibland saknar det så det värker i hjärtat.
Jungfrufödseln är en svår fråga för en del. Ett hinder för att tro. Lämna det då. Du behöver inte tro på jungfrufödseln för att få kalla dig kristen. Med det sagt så vad är då den teologiska poängen med berättelsen?
Det allra viktigaste är att Guds människoblivande i Kristus är ett mysterium, en Guds hemlighet. Gud blir människa utanför vår kontroll. Det är inte en naturvetenskaplig beskrivning utan en berättelse om att Gud blir människa för vår skull och att Gud använder sig av människor som omgivningen inte förväntar sig särskilt mycket av, människor utan anseende och de är precis de som Gud behöver för att befria och rädda oss.
Guds hemlighet är större än våra tankar och vår kunskap. Guds hemlighet är mysterium och förundran. Det går inte att sätta ord på allt, för våra ord är begränsade och vår kunskap om Guds vägar är begränsade, liksom vår kunskap om varandra och kanske t o m oss själva. Och det är väl det.
Det är bra om vi har kontroll på hyran och nycklarna och liknande praktiska saker, men livet har vi inte kontroll på, det är nåd som gäller. Det är nåd som vi får ta emot.
Gud använder sig av en ung tjej som går på tvärs mot hela sin kultur för att Gud kallar.
Vad tror kan Gud vilja att du ska bära fram, ”föda” som kanske inte är det som andra förväntar sig, kanske inte du och jag själva heller?
Evangeliets perspektiv är så tydligt: Gud väljer dem som ingen tror något om och de blir avgörande för Guds verk bland oss, för vårt hopp. De har funnit nåd hos Gud.
Frågan är hur vi förhåller oss – som enskilda människor, som församling och som samhälle? Finns det någon nåd hos oss? Finns det en uppgift/ en roll att spela?
Jag tror att vi inte har råd att förlora någon enda – då förlorar vi något omistligt, något livsavgörande och föröder vårt hopp.
Det går inte att trampa på vår tids ”Marior” och tro att vi inte förlorar.
Maria blir synlig och tilltalad. ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud.”
Och det tilltalet finns till oss också: Du har funnit nåd hos Gud. Du har en uppgift att fylla precis som Maria, även om den ser annorlunda ut.
Maria överlämnar sig i tillit till Gud, ”Må det ske med mig som du har sagt”. Hon överlämnar sitt liv, kapitulerar. Hon ger upp det egna livet och den egna viljan och får det förnyat tillbaka.
Hon är inte längre sitt eget mål.
Hon går från osäkerhet och rädsla till frimodighet och en tydlig röst. Gud ger henne kraft att svara JA inifrån sitt djup. Ett JA som faktiskt rungar genom historien.
Gud vill beröra varenda en av oss och ge oss kraft och frimodighet att leva vår uppgift. Att låta det som Gud har gjort oss havande med födas till liv. Vi får finna nåd hos Gud.
Det är stort! Det ger hopp!
Lotta Miller/präst