Foto: Carina Ermesjö

Komminister Jan Engqvist

Den 1 augusti fick Rättviks pastorat en ny präst. Han heter Jan Engquist och kommer ursprungligen från Jämtland. ”Jag är född i Östersund ”, berättar Jan, eller Janne, som han ofta kallas. ”En viktig period under mina ungdomsår var värnplikten vid Jämtlands Fältjägarregemente ( I 5 ) i Östersund. Jag genomgick befälsutbildningen där och fick ansvar för idrottsplutonen. Det blev förstås en hel del skidåkningen under tiden vid fältjägarna. Under sommarhalvåret tävlade jag i cykel. Jag utbildade mig till byggnadsingenjör och jobbade som det under några år i Östersund. Vid denna tid fick jag tillbaka min barnatro, vilket gjorde att min levnadsbana tog en ny riktning. Jag genomgick EFS fritidsledarutbildning vid Hagalunds Folkhögskola i Södertälje. I tre år var jag föreståndare för Saimagården i Akalla, som hade kvartersverksamhet för barn- och ungdomar i alla åldrar. Även föräldrarna deltog t.ex. i utflykter. Saimagården drevs i samarbete mellan EFS och Stockholms kommun.

Akalla hamnade inom Kista nybildade pastorat, vars förste kyrkoherde hette Stig Jonsson. Stig Jonsson blev rikskänd genom den föredömliga krishanteringen som han organiserade i samband den stora bussolyckan i Norge 1988, då tolv barn och fyra vuxna från Kista omkom. Stig uppmanade mig att börja på prästlinjen vid Johannelund Teologiska Högskola i Uppsala. Denna linje är femårig och varvar religionsvetenskapligt inriktade studier vid Uppsala universitet med Johannelunds mer ”fromma” undervisning i kristen tro och praktik. 1987 var det dags för prästvigning och jag vigdes i Storkyrkan för tjänstgöring i Stockholms stift av biskop Krister Stendahl.  Vid biskopens middag för de nyprästvigda träffade jag min blivande fru, Christina, som sedan i höstas är kyrkoherde Leksand.

Jag fick tjänst i Broängskyrkan i Tumba, som var en samarbetskyrka mellan EFS och Svenska kyrkan. Där var jag arbetsledare i sex och ett halvt år och hade Tony Guldbrandzén som kyrkoherde. Tony blev sedermera biskop i Härnösand. I Tumba drev vi ett mycket framgångsrikt konfirmandarbete.  I ett område som räknades som ett av Sveriges mest sekulariserade lyckades vi höja antalet konfirmander från 30 % av en årskull till 70 %! Jag älskar att ha konfirmander. Under min tid som präst har jag hunnit med konfirmera inte mindre än 1300 ungdomar.

 Jag hade egentligen inte några planer att bli kyrkoherde, men blev ändå övertalad att söka kyrkoherdetjänsten i Alunda, som ligger i Uppland fyra mil öster om Uppsala. Sammanlagt blev det 22 år i församlingen, som har 4000 invånare. Då man stannar så länge på ett ställe som präst får man uppleva sådana trevliga saker som att få konfirmera dem som man döpt och döpa barn till sina konfirmander. I Alunda växte våra två barn upp – Kim 29, nu distriktssköterska i Stockholm, och Leo 24, nyutexaminerad gymnasielärare och boende i Karlstad. Tre barnbarn har vi också haft glädjen att få.

Innan flytten till Rättvik tjänstgjorde jag tre år i Enskede församling som komminister, medan Christina var kyrkoherde i Högalid på Söder i Stockholm.

Familjen har i 20 års tid gärna besökt Rättvik på somrarna. För tre år sedan köpte vi huset i Altsarbyn, där Christina och jag nu bor.

Den helige Fransiskus betyder mycket för mig. Jag har lett åtskilliga pilgrimsresor till hans födelsestad, Assisi i Italien. I samband med en sådan pilgrimsresa för 3-4 år sedan träffade jag en grupp konfirmandledare och assistenter från Rättvik under ledning av kyrkoherde Monica Jones. 

Att laga mat och äta gott har vi alltid tyckt om att göra i vår familj. En runda på golfbanan är ett väldigt bra sätt att träffa och lära känna människor. Att gå ut med hunden är också alltid en positiv upplevelse”, säger Janne innan det är dags att lämna intervjustolen för att åka hem till Altsarbyn och den dagliga middagsturen med storpudeln Zigge.

Text: Carl Johan Rudman