om Stjärnsunds kyrka
I Stjärnsund välver sig tiden, gör sig ständigt närvarande. Lika närvarande i landskapet är kyrkan med sitt höga, smäckra torn som på långt håll pockar på uppmärksamhet.
Även om orten får sitt uppsving i och med Gabriel Stiernkrona och Christopher Polhems manufakturverk i början av 1700-talet, så har bygden huserat hyttor och hammarsmedjor sedan medeltiden. På bruket har tidigare funnits ett mindre kapell, som sedermera ersattes av en brukskyrka i trä 1739. Efter att ha bedömts vara för liten aktualiserade frågan om att uppföra en ny kyrka 1881 som skulle förläggas utanför bruksområdet vid den äldre begravningsplatsen på Grabbudden.
Stjärnsunds kyrka är ritad av arkitekt H.F. Holmgren 1883 i den för tiden rådande nygotiska stilen. Från kyrkans invigning 1887 har dess exteriör i stort sett lämnats helt oförändrad. Den består i ett rektangulärt långhus med sex fönsteraxlar rytmiskt placerade mellan de karaktärsbildande strävpelarna, med ett avslutande femsidigt kor. Tornet är försett med spetsbågiga ljudluckor och triangulära gavelfält med infällda urtavlor. De ursprungliga urverken var tillverkade på Stjärnsund, men ersattes av nya från Westerstrand 1968.
Det är något som händer när man stiger in i Stjärnsunds kyrka. Det första är akustiken. Det andra är den matta färgskalans lugn. Och så ett välkomnande tick-tack från Stjänsundsuret som står i givakt i långhuset. Till stor del har den fasta inredningen i nygotik bevarats, så som de öppna takstolarna, predikstolen och orgelfasaden från 1888. Nuvarande färgställning tillkommer vid en omfattande inre renovering under 1950-talet, ledd av Martin Westerberg. Då öppnas också koret upp, bänkgavlar tillkommer och sakristia och brudkammare byggs in under läktaren.
1956 får koret sina tre glasmålningar komponerade av Anders Gabrielsson. De avbildar Jesu födelse, Korsfästelsen och Uppståndelsen. Färgerna är klara och väl avvägda mot varandra. Vänder vi vår uppmärksamhet mot det första av korfönstren, den avbildande Jesu födelse, så ter sig den avbildade miljön bekant. Klarast lyser Maria i stallet lyftande Jesus ur sin krubba. Bakom dem avtecknar sig bruksmiljöns röda hus med vita knutar, vatten och vattendrag. Strax där ovan, under den klart lysande stjärnan, ser vi det vita bruket med Långbo, herrgården, prästgården, gamla brandstationen och den gamla brukskyrkan. Som vore det den himmelska staden.
