Den andra söndagen i fastan har ”den kämpande tron” som överskrift. Det är inte så vanligt att tala om tro på Gud som en kamp. Oftare tänker vi på ord som vila, trygghet och gudsnärvaro. Evangelietexten för söndagen ur Lukasevangeliets sjunde kapitel handlar om kvinnan som dyker upp hemma hos farisén Simon när Jesus är på besök. Hon blir rätt snabbt avvisad av Simon, men står på sig och får möta Jesus. Kvinnan är en förebild i trons kamp.
Det är viktigt att få höra detta: du är inte ensam i trons kamp och det är inte fel på vare sig dig själv eller Guds löften. Löftet som vi får i bibelordet säger ”Av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det.” (Ef 2:8) En gåva kan man bara ta emot. Ofta tänker människor att tron är en slutprodukt: när jag förstått tillräckligt mycket, lever ett tillräckligt bra liv, känner mig from nog, då kan jag komma närmare Gud. Men Bibeln säger något annat; det är en gåva. Som jag får ta emot och pröva. Bildligt talat ta ett steg fram, ibland i osäkerhet. Då ser du att det fungerar. När du ber för något eller någon och får bönesvar, när du bekänner din gudstro i omvärlden. Helt enkelt tar ett steg framåt och märker att det bär.
Kvinnan i Simon hus blev välsignad av Jesus och fick höra: ”Din tro har hjälpt dig, gå i frid!”