VECKANS KRÖNIKA
Det man skulle vara värd var förstås att köpa en och annan grej, bara för sig själv. Om man tänker att reklammänniskor är de första som snappar upp vad som rör sig i folksjälen, och som tar vara på det i sitt budskap till oss, så är det ganska spännande. Även om grundbudskapet givetvis fortfarande är ”jag vill ha dina pengar”.
Kanske ser vi utslag av det som rör sig i folksjälen just nu, i det som händer bland människor med makt. Nästan som om man tänker att det finns ett alldeles eget universum bara för just mig, och där det gäller andra regler än det gör för de andra. För att jag är värd det.
Förlorat perspektivet
Hur skall man annars tänka kring det att riksdagsledamöter berikar sig utöver vad som är rimligt? Eller att man beter sig på ett sätt som är, kanske juridiskt korrekt, men i grunden oacceptabelt. Det är klart att det är lätt att tappa bort sitt perspektiv i tillvaron som rusar fram.
Samma sak gäller ju också andra människor i någon form av maktposition. Politiker och präster och poliser och direktörer. ”Vi lever i en alldeles egen sfär av tillvaron, där det finns särskilda regler, bara för oss. För att jag är värd det.”
Ett annat synsätt
Men är inte det ett helt fel perspektiv på livet? Ett perspektiv som utarmar oss, och som berövar oss det som vi längtar efter och strävar efter. Jo, du är unik och oändligt värdefull, men ditt värde förringas om du hela tiden berikar dig själv.
Sitt rätta värde får det om du använder dina gåvor och ditt oerhörda värdefulla liv till att berika andra. Våra liv har vi fått för att leva tillsammans.
På det sättet är vi också lika Jesus, vi ger varandra genom att ge av vårt liv för varandra och andra. Och när vi ger av våra liv, så växer vi och blir större och viktigare än vi någonsin trodde var möjligt. Och det som vi förlorade i egenvärde får vi tillbaka i tillsammansvärde.
Som Jesus, med Jesus och i Jesus, genom död till liv.
Av Rolf Wollert, präst i Sollebrunn med omnejd