Messias är här: Kapitel 1-4

Kap 1

Matteus börjar sitt evangelium med en släkttavla. Vi känner igen dessa släkttavlor från Gamla testamentet (se till exempel Första Moseboken kapitel 5). De är ett sätt att stoppa in berättelsen i ett sammanhang.

Vad vi ser i just denna släkttavla är att det sker något speciellt var 14:e generation. Inom judendomen är sju ett heligt tal, och 14 är det heliga talet två gånger. Men inte nog med det. Hebreiskan är ett språk som saknar siffror; därför fick bokstäverna siffervärden. Och namnet David har just siffervärdet 14. David var judarnas kung par excellence, och en viktig poäng i släkttavlan är just att visa att Jesus, på Josefs sida, härstammar från kung David. Vi kommer, evangeliet igenom, se att Matteus har ett starkt judiskt drag i sin berättelse. Inom den dåtida judendomen ansågs det för övrigt vara just 14 generationer mellan Mose och Hillel, en av den dåtida judendomens främsta rabbiner.

Men Matteus markerar inte bara talet 14 i sin släkttavla. Ett annat viktigt fokus, som betonas i början, är just det faktum att Jesus är jude, son av Abraham, son av David. Så börjar släkttavlan med Abraham, judarnas urfader, till skillnad från Lukasevangeliets släkttavla, som börjar med Adam, mänsklighetens urfader (se Lukas 3: 23-38). Här avslöjar såväl Lukas som Matteus sina olika betoningar. Lukas vill betona Jesus universella drag. Matteus vill betona Jesus judiska drag.

1:19. Här berättas hur Josef på ett snyggt sätt önskar bryta med Maria, eftersom hon är gravid. Enligt den judiska lagen (Femte Moseboken 22:13-30) skulle man nämligen sända bort sin brud om hon inte var orörd. Men Josef har en dröm, som får honom att inte göra så. Drömmar är viktiga i Matteusevangeliet, och de inträffar ofta vid viktiga tillfällen i berättelsen (jfr Pilatus hustrus dröm i Matt 27:19).

1:23. En egenhet för just Matteusevangeliet är dessa hänsyftningar till Gamla testamentet. Det är för Matteus viktigt att visa att berättelsen om Jesus har sin botten i Gamla testamentet, och att det som sker redan var förutbestämt. Gud har en plan. Dessa citat brukar kallas för reflektionscitat, och det finns tio stycken sådana i Matteus. ”Så uppfylldes det…”. Flera av dessa reflektionscitat berör sådant som inte hörde till de vanligaste förväntningarna på Messias. Inte skulle väl Messias födas av en ogift mor, tvingas i landsflykt eller växa upp i en liten håla i Galileen? Jo, precis så, och reflektionscitaten visar det.

Parterkungen Tiridates reste med sina tre söner till Rom för att hylla kejsar Nero år 66, just på grund av en uppenbarelse de fått efter att ha studerat stjärnor. Och de kallas av Plinius den äldre just för magoi, alltså samma grekiska ord som används i Matteus för de vise männen.

2:16. Dödandet av barn för här tankarna till berättelsen om Moses, och hur Farao beslutar att döda barn i Andra Moseboken. Det är över huvud taget en tydlig koppling i Matteus första kapitel mellan just Jesus och Moses. Herodes var mot slutet av sitt liv sjukligt misstänksam, och han avrättade flera av sina närmaste. Kejsar Augustus lär om Herodes ha sagt att det var bättre att vara Herodes gris (hys på grekiska) än att vara hans son (hyios på grekiska), eftersom judar inte slaktade grisar.

Texten betonar att det var tre gåvor. I bakgrunden här finns Jesaja 60:1-6, ”folkens skatter skall tillfalla dig, guld och rökelse ska de bära” men också Psaltaren 72:11ff: ” Honom skall alla kungar hylla, alla folk skall tjäna honom... Må han leva och hyllas med guld från Saba.” 

2:18. Här citeras Jeremia 31:15. Minnet av de dödade barnen har kyrkan alltsedan 400-talet firat den 28 december, det vi idag kallar för Värnlösa barns dag.

2:23. Jesus växer upp i Nasaret – en betydelselös nordisraelitisk by, som inte är omtalad före evangelierna. 

Kap 3

”Omvänd er. Himmelriket är nära”, dessa ord var förmodligen inte bara Johannes Döparens utan också Jesu huvudbudskap (3:2 och 4:17 är identiskt lika). Ordet för omvändelse (meta-noia på grekiska) kan också översättas ”Tänk annorlunda”. Ordet ”Himmelriket” som nämns här är viktigt för Matteus, begreppet förekommer hela 32 gånger i Matteusevangeliet.

Johannes Döparen har typisk profetklädsel på sig, jfr Andra Kungaboken 1:8 där profeten Elias kläder omtalas. Det fanns inom judendomen vid denna tid en förväntan på att profeten Elia, som rest upp till himmelen i en vagn (Andra Kungaboken 2:11) skulle komma tillbaka innan Messias kommer.  I Matteus 11:4 och 17:9-13 sägs uttryckligen att Johannes Döparen är Elia.

När Jesus döps sänker sig anden över Jesus. Inom judendomen vid denna tid menade man att Gud hållit tillbaka sin ande efter de sista profeterna, och att anden skulle komma igen vid sluttiden. Och nu har således tiden kommit, då Gud ännu en gång ska ge sin ande. Sluttiden är här.

Kap 4

4:2. 40 dagar och 40 nätter. Även Mose var 40 dagar och 40 nätter på Sinai berg (2 Mos 24:18). Även här ser vi kopplingen mellan Jesus och Moses, som är viktig för Matteus.

Jesus och Djävulen har i denna berättelse ett skriftlärt samtal, där Jesus samtliga svar är hämtade från Femte Moseboken kapitel 6-8, och där samtliga berör det som ofta kallas den judiska trosbekännelsen. Det står avslutningsvis att Djävulen lämnade honom för en tid. Jesus kommer nämligen att utsättas för en fjärde frestelse av Djävulen, i Matt 27:40.

4:17 och 16:21 delar in Jesu verksamhet i två delar, ”Från den tiden…”.

Jesu första lärjungar är fiskare. Fisket bedrevs i stor skala, närmast industriellt, och huvudort för fiskeindustrin var Magdala, varifrån man exporterade torkad och saltad fisk.

4:23 sammanfattar Jesu gärning: han undervisade (lade ut lagen), förkunnade (proklamerade himmelriket) samt botade. De grekiska ord som används är didaskon (jfr didaktik, undervisning), kerysson (kerygma, budskap) och therapeuon (terapi, helande).

4:18 ff. Det var praxis att skriftlärda judar omgav sig med lärjungar.