I templet träffar de nyblivna föräldrarna på Symeon som hade en i våra ögon något märklig sysselsättning: Han väntade på ”Israels tröst”. Han väntade alltså på Messias, löftet om Guds räddning och ingripande i världen. Troligen en gammal man eftersom han säger att han nu kan dö i frid när han väl har fått se löftesbarnet.
Men det var alltså inte döden som Symeon gått och väntat på, utan Messias. Och man får intrycket att hela hans liv levdes i denna väntan, inte på det viset att han, som Hanna, alltid vistades i templet, men på det viset att han levde i en ständig beredskap, en ständig vaksamhet. Hans mottagare var alltså inställd på andra frekvenser än de som de flesta lyssnar på, han lyssnade efter en enda signal - den gudomliga signal som skulle förkunna att nu var hans väntan över! Att stå öga mot öga med Vägen, Sanningen och Livet. Och eftersom han, i sin beredskap, hade detta selektiva lyssnande så kunde han uppfatta Andens röst när den uppmanade honom att gå till templet.
För det är just så det står i evangelietexten: "Ledd av Anden gick han till templet…" Låt därför bibeltexten ställa oss frågan: hur ofta får vi den sortens kallelser utan att ens märka dem? I hur stor utsträckning talar Gud till oss var och en en vanlig dag? Med lyssnandet kalibrerat till helt andra frekvenser är det mycket som passerar oss förbi av möjligheter, öppna dörrar och stopsignaler – vägmärken. Och den fromme Symeon ställer frågan in i ditt liv: Är ditt livs inre mottagare inställd på någon ytlig skvalkanal, där man kan höra röster och ord, men kanske inte förmår lyssna nämnvärt efter det djupare budskapet eller lyssnar du verkligen till de frekvenser där Guds kallelser låter sig höras? Vågar du vidare ta dem på allvar?
När vi inte ger oss tid att formulera några frågor, så får vi naturligt svårt att lyssna efter svar. Visst kan Gud ibland tala rakt igenom bruset även i skvalkanaler men hans dagliga kallelser låter sig nog tydligare höras i livets P2, i bönen och eftertanken, i steget du tillåter dig ta åt sidan.
Namnet på söndagen är kyndelsmässodagen, där kyndel är ett gammalt ord för ljus och syftar på söndagens evangelium, där Symeon benämner Jesusbarnet som "uppenbarelsens ljus” – det sanna Gudsmötet. Ljuset är kanske en av de starkaste och tydligaste bilderna för att tala om Gud och inte minst ett av de vanligaste och enklaste sätten att be på - ”Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna”. Johannes avslutar söndagens alternativa evangelietext med att säga: "Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss."
Det finns alltså bara en säker väg till Gud och det är den väg som går genom den ende sonen som själv är en del av Gud. Låt oss därför med Symeon aktivt välja vilken kanal vi vill ha som soundtrack till vårt liv!
Söndagens texter
Gammaltestamentlig läsning: Malaki 3:1–4
Epistel: Första Timotheosbrevet 6:13–16
Evangelium: Lukasevangeliet 2:22–40
Alternativ text: Johannesevangeliet 1:14–18