Tystnad och gästfrihet

Text: Joh 4:27-42
Hur många människor förbigås inte med tystnad? Nu och i historien. Vem är det som får synas och höras? Vem är det som räknas? Vems liv, tankar och åsikter får ta plats? Vems liv räknas?

Idag är det Förintelsens Minnesdag och då känns den här frågan extra brännande. Alla miljontals judar vars liv inte räknades, alla hundratusentals romer (kanske 25% av då levande romer), alla tusentals homosexuella vars liv inte ansågs ha något värde, vars röst inte räknades och som förintades under WW2.

Men varför talar jag om detta? Naturligtvis för att detta angår oss som medmänniskor och kristna. Varje människas liv är skapat av Gud och angår oss, vi angår varandra. Människa och människa är förbundna och människa och Gud är förbundna. Det säger oss vår tro på Gud som skapare. Alla räknas, alla har ett omistligt värde.

Och sedan fick mig lärjungarnas förvåning och tystnad mig att tänka efter. För tystnaden är ett effektivt sätt att göra en människa mindre, att göra henne osynlig, att hennes röst inte räknas. Det är först när hon har gått som de börjar prata med Jesus. Varför säger de ingenting? För att Jesus utmanar deras syn på samarier och på kvinnor? För att Jesus utmanar deras fördomar?

Och det får mig att ställa frågan till mig själv: Vem är det jag inte lyssnar på och varför? Finns det någon som jag tänker har mindre värde än jag? Varför tänker jag så?

Vilka är det vårt samhälle inte lyssnar på och varför? Finns det de som har mindre värde i vårt samhälle? Hur kommer det sig?

Har en hemlös i vår stad någon röst? Vem lyssnar?

Skulle en romsk kvinna kunna vara ordförande i vårt kyrkoråd här i staden?

Det var inte länge sedan två ungdomar, i Jönköping/Husqvarna blev dömda för att de slagit ihjäl Rica en hemlös tiggande rom. Och det skakar mig. Det är ju samma andas barn som nazismen och rasismen. Så långt borta från oss är inte koncentrationslägren fasa, som vi tror.

Hur kunde de så helt tappa känslan för en människas liv, hur kommer det sig att de så helt tappat känslan för människans värde och värdighet – också deras egen? Vad fick möjlighet att gro i tystnaden runt omkring dem?

Det finns många unga män som dör i konflikter mellan kriminella gäng här i Malmö och i Sverige. Någonstans långt bak i huvudet finns tanken – ja det är ju bara de kriminella som skjuter på varandra, så jag är ju säker, det berör inte mig. Som om det inte funnes någon förbundenhet mellan oss som människor, som om det inte funnes någon förbundenhet mellan oss människor och Guds väsen, som om vi inte alla är Guds barn.

Men Jesus han gör tvärt om. Han sätter sig ner vid brunnen och behöver den samariska kvinnans hjälp.

Det är fantastiskt hur den samariska kvinnan förändras av mötet med Jesus. Från att ha gömt sig blir hon sedd, som det är, inte förskönat, från att ha varit osynlig ställer hon sig mitt på torget. Hon talar till människor och står där rak och frimodig.

Hon vänder om från osynlighet till synlighet, från tystnad till tal, från tigande till sanning om sitt liv, från ensamhet till kommunikation med andra. Här finns en evangeliets rörelse i hennes liv som vi kan få känna igen, som vi också kan få bli del av, här finns en trons rörelse.

Hennes blick förändras av mötet med Jesus, både blicken på henne själv och på andra.

Jag kan tänka att det för många i Sverige finns något skrämmande i att tro, för tänk om jag måste förändras och det inte är jag som har kontrollen. Tänk om jag måste bli konstig och hellörad!

 (Förändringar som jag har kontrollen skrämmer oss inte på samma sätt.) Så mycket i vårt samhälle handlar om kontroll.

T ex vår användning av mobiltelefonerna. Föräldrar kan ha en app som med hjälp av GPS har koll på var barnen befinner sig, det går att ha larm hemma kopplat till mobilen och dessutom med möjlighet att med en kamerafunktion se vad som händer hemma – det är bara att trycka på appen.

Det finns många andra funktioner och handlingar som leder i samma riktning i vår tid och jag kan tänka att vi glömmer bort att vi först och främst lever av nåd, av det vi inte själva skapar och kontrollerar.

Det som händer med kvinnan är ju att hon blir fri genom mötet med Jesus, att nåden sätter henne fri och hon förändras. Det är ju påtagligt hur hon stiger ur skammen och tystnaden och delar sin glädje, hur hon får en röst.

Det är inte så att hon är säker på allt när hon går in i byn, men hon delar ändå sin erfarenhet av mötet med Jesus, hon har inte hela dogmatiken klart för sig och kan svara på allt. Och hon delar sin erfarenhet med byborna. Hon är en missionär och delar erfarenheten av nåden med andra. Hon är en förebild för oss i sin vilja att dela med sig, utan att ha alla svar. Att vilja dela liv utan att vara säker på allting.

Hon berörde människorna där hon bodde och de gick för att lyssna till Jesus själva. Och de ber honom att stanna kvar hos dem och han stannar där i två dagar. Jesus delar liv med dem som hans eget folk inte tyckte hade något värde, med ett folk som han inte förväntades umgås med, med dem som inte var som han själv. Han stannade hos dem.

Janet Hunt, präst i Lutherska kyrkan i Illinois, berättar hur Jesus hållning inspirerat hennes församling att våga vara gäster hos några de inte känner och inte tycker likadant som. De gick till den lokala moskén utan någon annan avsikt än att lära känna varandra och att utmana sig själva att var gäster utan kontroll över situationen. Och hon säger: Det börjar alltid med relationer, säger hon, öppna sårbara tillitsfulla relationer precis som den Jesus skapade med den samariska kvinnan vid brunnen och med folket i den samariska staden. Han var beroende av deras gästfrihet.

Church Innovations, en rörelse som Janet Hunt jobbar med, har funderat vidare kring gästfrihet och hur vi förhåller oss. De säger: Vi kanske inte är så gästfria som vi tror. Tänk om vi skulle gå – bara som gäster. Kanske vi behöver lära oss något om hur det är att vara främling och gäst någonstans där vi inte är på hemmaplan för att vara verkligt gästfria? Gästfrihet är viktigt i Bibeln.

Det är ju det Jesus gör – han är gäst i en miljö han inte känner och hos människor med andra vanor än han själv. Church innovations säger: ”An exellent host, a faithful guest” – en utmärkt värd är en trofast gäst.

Jesus förbigår inte den samariska kvinnan med tystnad, hennes röst, hennes liv och hennes erfarenhet på gott och ont blir synlig och hon berörs av nåden.

Jesus är gäst hos några som han inte känner, hos några som inte är som han och det är vårt hopp. Det är vår styrka, för hur långt bort vi än känner att vi är från Gud, från källan till liv, till tro så är Jesus där. Han sitter redan ner vid ditt och mitt bord, redo att lyssna, se och sätta fri. Det är av Jesu nåd vi lever, det är vår styrka och det är vår glädje, det är vårt hopp.

Lotta Miller/präst