Tro handlar om relation och relation bygger på tillit. Tilliten är grunden, ja, den utgör själva livsförutsättningen, den får oss att höja blicken, att öppna händerna, den får horisonten att växa.
När Johannes i sitt evangelium berättar om mötet mellan Jesus och kvinnan vid Sykars brunn så låter han det ta plats. Trettiosju verser. Det räcker till två söndagar. På söndag lyssnar vi till den andra delen och rubriken är ’Jesus skapar tro’
Kvinnan kommer för tusende och första gången till brunnen, den dagen som alla dess för innan. Men hon går inte till brunnen när hon förväntas göra det. Hon kommer mitt på dagen, inte som de andra i gryningen eller på kvällen strax innan skymningen. Hon kommer med en tillit som brustit, hon kommer med grusade förväntningar och med framtidsdrömmar som gått förlorade och relationer som gått i kras. Och där sitter han. Där sitter Jesus vid brunnen. Något kantrar. Hon som helst ville slippa möta någon, slippa känna blickarna i ryggen och höra viskningarna.
Hon kommer mitt på dagen, när det är som varmast. Är det inte då, vid den tiden som Gud kommer till Abraham? När Gud kommer, som tre änglar och ger Abraham en framtid. Men det vet hon inte än.
Jesus ber henne om vatten. Det är början på det långa och märkliga samtal Jesus och kvinnan emellan. Man tycks tala förbi varandra. Hon talar om vatten ur brunnen, Jesus om källan i hennes inre. Där vid brunnen i Sykar sker de under som ska förändra hennes liv, det som gör att hon långt senare ska minnas den dagen och att det fanns ett så tydligt ’före’ och ’efter’ den dagen. För första gången är det någon som låter henne tala, som ger henne plats och tid. Någon som ser henne och som möter henne där hon är och som möter hennes blick. Vid brunnskanten läks hennes tillit och hon vågar vara sann. ’Nej, Jesus jag har ingen man.’ Hon vågar höja blicken och inser vem Jesus är.
Kvinnan ställer ner sin kruka. Det är inte längre hennes historia som dikterar villkoren, det är hennes framtid. Hon går in till staden, med en mening som låter oss förstå att hon verkligen vet vem Jesus är: ’Kom, så får ni se en man som sagt mig allt som jag gjort. Kan han vara Messias?’ Jag älskar den meningen. Han har sagt mig allt jag gjort, han känner mig. Men detta ’kom, så får ni se’ – hur mycket tillit finns inte i det – hon vet att han stannar kvar. Hon känner honom. Där börjar hennes framtid. Där kan såren läka, där kan tilliten bli hel. Där kan tron ta sina första prövande steg. Tron, stapplande eller säker, ny eller gammal är till för att delas. ’Många samarier från den staden hade kommit till tro på honom genom kvinnans ord.’
Vid brunnen hade hon mött en kärlek större än misslyckande, en barmhärtighet större än det trasiga och en framtid vackrare än det som varit.
Käre okände läsare – du är kvinnan vid Sykars brunn. Jag är också kvinnan vid Sykars brunn. Jesus möter oss där vi är med allt vad stukade självbilder, grusade förväntningar, brusten tillit och förlorade framtidsdrömmar – sanningen är vår enda kontaktyta med Gud, men Jesus är inte rädd för skärvorna. Där kan tilliten bära, där kan relationen växa, där kan tron få växa, användas och delas.
…
Vad hände med kvinnan sedan? Den heliga Traditionen säger att hon döptes av apostlarna och att hon i dopet fick namnet Photina, den Upplysta (hon hade mött Världens ljus). Hon är den första som förkunnar evangeliet. Den heliga Photina förkunnade tillsammans med sina två söner Victor och Josiah och sina fem systrar Anatolia, Phota, Photida, Paraskeva och Cyriaca. Efter Petrus och Paulus död begav sig Photina tillsammans med sin familj till Kartago i nuvarande Tunisien. De fängslades under kejsar Neros förföljelse av de kristna. Under tiden i fängelse fortsatte Photina, utan att tröttas att predika evangeliet. Hennes förkunnelse nådde hela vägen in i kejsarpalatset. Kejsar Neros dotter Domnina sökte i hemlighet upp Photina i fängelset, fick ta emot evangeliets ord, tog emot Jesus som sin Herre och Frälsare och lät döpa sig.
Den heliga Photina avrättades för sin kärlek till Kristus under kejsar Neros förföljelse år 66.
Kyrkan minns henne 20 mars.
I den ortodoxa traditionen bär hon hederstiteln ’jämbördig med apostlarna’
