– Det känns konstigt att den här delen snart är över. Men samtidigt börjar ett viktigt arbete på hemmaplan och det ser jag fram emot, säger Elin.
Hittade uppdraget på Globalportalen
Intresset för internationellt arbete och politik har både fört Elin Dellås till en examen i statskunskap och till Stockholms stifts praktikantprogram i Tanzania. Med riktningen inställd på fler utlandsuppdrag är hon en återkommande besökare på Globalportalen, en webbplats där många internationella uppdrag annonseras. Det var där hon hittade information om följeslagarprogrammet.
– Många utlandsuppdrag och biståndsprojekt väcker ofta en kluvenhet inom mig. Ska verkligen jag från Sverige komma och ta den här platsen? Kan inte det här arbetet utföras av en person lokalt? Det jag fastnade för här var att jag just i egenskap av utomstående kunde spela en roll. Det var själva syftet.
Gruppen gav trygghet
Processen från ansökan till antagning gick snabbt. Elin fick först en förberedande utbildning tillsammans med fler följeslagare från Sverige. Väl på plats hölls ytterligare en utbildning, där syftet bland annat var att gruppdeltagarna skulle lära känna varandra.
– Den grupp som jag har hamnat i har fungerat väldigt bra. Vi har kunnat hjälpas åt och stötta varandra, vilket inte alltid är givet. Så det är jag tacksam för. Det ger en trygghet.
Syftet är att dämpa våld och att stödja utsatta grupper
Genom Ekumeniska följeslagarprogrammet kommer människor från olika delar av världen till Palestina och Israel för att stödja dem som arbetar för en rättvis fred. Syftet med närvaron är att dämpa våld, att främja respekten för folkrätten samt att genom praktisk solidaritet stödja utsatta grupper – såväl palestinier som israeler. Ett par morgnar i veckan har Elin stått vid en checkpoint på Västbanken eller utanför skolor med hög militär närvaro. En annan del i arbetet har varit att besöka byar och familjer i utsatta områden samt följa upp incidenter. Ett exempel är barnarresteringar, där Elin och hennes kollegor erbjudit stöd i att ta fram rapportunderlag och förmedla kontakter kring var personer kan få psykosocialt och juridiskt stöd. Arbetet är inte alltid populärt och det har hänt att följeslagarna i hennes grupp har eskorterats bort av militär.
– Det är viktigt att förstå vår roll här. Vi är inte aktivister, vi ingriper inte på det sättet och det måste man vara införstådd med.
Under tiden i Betlehem har Elins kunskap om konflikten successivt fördjupats.
– Ju mer kunskap jag fått desto mer komplex framstår konflikten. Det finns två parallella perspektiv som är viktiga att lyssna in. Men en föreställning jag hade inför resan var att det är en ojämn konflikt, där Israel som ockuperande land och stor vapenmakt har ett stort övertag. Och den bilden har för mig både befästs och förstärkts.
Hoppingivande möten i en konflikt som drabbar alla
Samtidigt som det ibland kan vara svårt att hålla hoppet uppe finns det även ljusa krafter på båda sidor, och inom programmet får följeslagarna träffa flera israeliska, palestinska och internationella fredsorganisationer som tror på en annan väg. Det har varit hoppingivande möten som behövts då Elin på nära håll upplevt att det här är en konflikt som drabbar alla.
– Ett av de starkaste minnena från den här tiden var under ett samtal med en palestinsk vän som jobbar för en palestinsk-israelisk fredsorganisation. Vi pratade om framtidsdrömmar och han sa att han inte har någon framtid under ockupationen, att han inte vet vad som händer imorgon. Det var en påminnelse att alla som bor här lever med den här konflikten och har erfarenheter av vad den innebär.
När Elin kommer tillbaka till Sverige vill hon kunna dela med sig av erfarenheter från tiden i Betlehem.
– Jag upplever att många backar från att uttala sig i den här konflikten i rädsla över att inte veta eller att säga fel saker. En vill inte bli missförstådd. För mig har det varit viktigt att läsa på och skaffa mig kunskap för att också bli trygg i att kunna stå upp för mänskliga rättigheter i den här kontexten och det vill jag bidra till att fler kan göra, avslutar hon