Ja-sägarnas församling närmar jag mig med tvekan.
Nej-sägarnas förening betraktar jag med respekt.
Kanske-sägarnas sällan samlade skara är mig smärtsamt förtrogen.
Kan jag skiljas från dem?
Endast de liknöjt tysta, dessa som anser frågan skäligen oväsentlig ska jag aldrig förstå.
Anna-Greta Wide
Anna-Greta Wides ord har levt i mig sedan den stora boken om kristen tro Befrielsen kom ut 1993. Den var ett svar på vad Ludvig Jönsson, en av mina namnkunniga företrädare, föreslog i ett kyrkomöte på 1980-talet. Han tyckte att det behövde ”surras” mer i våra kyrkliga miljöer kring meningen: den stora meningen.
Jag är så glad över att Katedralakademin har rotat sig i Stockholms domkyrkoförsamling, att det är många som vill vara med och ”surra”, utbyta tankar, lyssna på insikter och förhoppningsvis genom det finna en livsmening mitt i alla obesvarade frågor.
Arbetet inom Katedralakademin är ett försök att antyda ett förhållningsätt till verkligheten. En del av det förhållningsättet är att aldrig förakta kunskap på vilket område det än är, att ha stor respekt för djuperfarenheter, som inte besvaras genom naturvetenskapen. Respekt för de erfarenheter som vi som människor
kan få del i genom konsten, musiken, dramatiken och litteraturen.
Blott i det öppna har du en möjlighet….
Låser du om dig förkvävs och förtvinar du….
Psalm 90 i den svenska psalmboken
Hans Ulfvebrand, domprost