En orsak till färre gudstjänstbesökare är att antalet konfirmander har minskat med cirka 20 000 från år 1998 till år 2017. Det har varit vanligt att konfirmanderna firat huvudgudstjänst ett antal gånger under ett läsår. 20 000 färre konfirmander påverkar gudstjänststatistiken negativt. Ett räkneexempel: Säg att varje konfirmand går 10 gånger i högmässan under läsåret och vid konfirmationshögmässan har varje konfirmand 10 anhöriga. Minskningen av antalet konfirmander innebär 400 000 gudstjänstbesök färre under ett åt. Konfirmation i den form som finns idag infördes i kyrkohandboken 1811. Under 1800-talet kom konfirmationen att sammanfalla med tidpunkten då ett barn ansågs bli vuxen och blev en stark social sed. Konfirmationens uppgift har varierat över tid.
I kyrkohandboken 1942 var gudstjänstens höjdpunkt när prästen gav tillåtelsen att gå till nattvarden. År 1979 beslöts att alla döpta oavsett ålder skulle få tillträde till nattvarden. Detta medförde att i kyrkohandboken 1986 blev konfirmationens uppgift till viss del otydlig. Samtidigt som ingen idag ser på den nykonfirmerade 15-åringen som en vuxen, möjligtvis som en del i vuxenblivande. När en kyrklig sed inte har ett tydligt innehåll vare sig i samhället eller i kyrkan sviktar deltagandet undan för undan. Skälen till att det är färre som konfirmeras beror både på förändringar såväl som inom kyrkan som i samhället i stort.
Besökare till gudstjänster för stora och små har minskat under perioden från 1 227 389 till 487 533, alltså 739 856 färre besökare. En anledning till detta är att Kyrkans barntimmar har minskat. Redan från början hade Kyrkans barntimmar en naturlig koppling till familjegudstjänster/familjemässor genom att barnens medverkan i gudstjänsterna förbereddes under veckan. Kyrkans barntimmar växte till när söndagsskolan minskade. Kyrkans barntimmar förutsatte att barnen antingen var hemma med en förälder eller var hos det som då kallades dagmamma. När allt fler barn kom att vara i förskolan kunde inte längre Kyrkans barntimmar samla så många deltagare. Här är det en samhällsförändring som påverkat utvecklingen.
Kyrkogångsmönstret har också förändrats under de senaste årtiondena. Längre tillbaka gick en del av den gudstjänstfirande församlingen varje söndag i kyrkan. Det är dock allt vanligare att en regelbunden gudstjänstbesökare idag går kanske en eller två gånger per månad. Det finns många orsaker till denna förändring men en är att livsmönstren förändrats. Det har talats om livspusslet och hur man ska få det att gå ihop. Idag yrkesarbetar de allra flesta i yrkesverksam ålder och det är svårt att få tiden på helgerna att räcka till. Nya livsmönster påverkar kyrkogångsmönstret och det medför färre gudstjänstbesök.
År 1998 hade Svenska kyrkan 7 464 990 medlemmar vilket utgjorde 84,3% av befolkningen. År 2017 är motsvarande siffra 5 993 368 medlemmar som motsvarar 59,3% av befolkningen. Andelen medlemmar har minskat med 25 % under perioden 1998 till 2017. Att färre medlemmar innebär färre gudstjänstbesök är kanske förväntat. Förändringen av medlemsantalet har många orsaker. De som dör är i högre grad medlemmar än de nyfödda som döps. Många människor har kommit från olika delar av världen till Sverige och har en annan trosbekännelse. Efter det att Svenska kyrkan fick förändrade relationer till staten har en del valt att gå ut ur Svenska kyrkan. 1 131 150 personer har valt att utträda och 131 684 har valt att inträda. Det innebär 1 miljon mindre medlemmar på 20 år.
Att antalet medlemmar minskar beror på samhällsförändringar men också utifrån aktiva utträden. Olika förändringar, Svenska kyrkans skiljande från staten och migrationen har påverkat medlemsantalet vilket sannolikt också påverkar antalet gudstjänstbesökare.
Gudstjänstsed i förändring
Redan i Dagens Nyheters undersökning 1927 och under de senaste femtio åren har fokus varit det som gått att räkna när det gäller gudstjänstseden. Det är naturligt för siffror är tydliga och talar sitt eget språk. Statistik, tabeller och diagram visar tydligt på hur gudstjänstseden förändrats. De är viktiga och sanna men ger inte hela bilden av gudstjänstsedens förändring.
När man gick till gudstjänst 1818 så visste man sin plats. Utifrån den sociala ställning man hade i samhället satt man i kyrkorummet, män och kvinnor på skilda sidor. För oss som firar gudstjänst idag är detta främmande.
Det är inte en självklarhet att de som firar gudstjänst tillsammans idag känner eller känner till varandra. På många håll ordnas kyrkkaffe. Det kan vara alltifrån att det serveras kaffe i vapenhuset till dukade bord i församlingshemmet. Detta ger möjlighet för dem som firar gudstjänst tillsammans att också lära känna varandra.
När man i kyrkohandboken 1811 valde att införa högmässogudstjänst som ett alternativ till högmässan var syftet att de gånger det var nattvard skulle fler delta. Istället kom allt färre till nattvardsbordet. Under 1900-talet förändrades synen på nattvarden och olika inomkyrkliga rörelser bidrog till en förändrad nattvardssed. Idag är nattvarden en gemenskapsmåltid som firas mer än tidigare och allt fler tar emot nattvarden allt oftare.
I och med att de döpta barnen får delta i nattvarden har barnets ställning förändrats i gudstjänsten. Genom gudstjänstordningar för familjegudstjänst och familjemässa i kyrkohandboken 1986 har barn deltagit på sina egna villkor i huvudgudstjänsten. Samma möjlighet finns i Kyrkohandboken 2017 där det i varje moment i Den allmänna gudstjänsten finns alternativ som passar för gudstjänst med alla åldrar. I de församlingar, cirka 200, där det finns söndagsskola under huvudgudstjänsten får barnen också fira gudstjänst just utifrån att de är barn, inte som tidigare på de vuxnas villkor.
Vid sekelskiftet 1800-1900-talet växte ett antal inomkyrkliga rörelser fram. Redan 1889 bildades Kyrkosångens vänner i Skara stift och liknande föreningar bildades i andra stift. Idag finns det cirka 99 390 körsångare i Svenska kyrkan i alla åldrar. Körens medverkan i gudstjänsten låter lovsången i gudstjänsten klinga på ett sätt som inte var möjligt tidigare.
I kyrkohandboken 1986 öppnades upp för lekmäns medverkan på ett nytt sätt i huvudgudstjänst. Idag är det vanligt att den gudstjänstfirande församlingen är aktiv genom att hälsa välkommen, be böner, läsa texter, ta upp kollekt och vara med och distribuera nattvarden. Kyrkohandboken 2017 fortsätter samma tradition. Det finns stora möjligheter för församlingen att lokalt anpassa gudstjänsten genom de många alternativ som finns men också att i vissa moment skriva egna lokala texter.
Under perioden 1860-1990 byggdes många nya kyrkor. Under 1900-talet skedde det främst i tätorterna. Idag finns det 3 373 kyrkor, så många har aldrig funnits tidigare i Sverige. Om man ser till DNs undersökning 1927 som visade att 5% av befolkningen gick i kyrkan är det till viss del märkligt att man byggde så många kyrkor från 1950-talet fram till 1990-talet. Det finns naturligtvis många förklaringar. En är att Svenska kyrkan var en statskyrka. I varje nytt större område eller förort reserverades en tomt för att bygga kyrka.
Svenska kyrkan såg på sig själv som en folkkyrka, en kyrka till för alla. Det var då naturligt, i en tid av ekonomisk uppgång, att finnas på plats i de nya bostadsområdena. Frågan är om Svenska kyrkan firade allra mest huvudgudstjänster på 70–80-talet, innan sammanlysningarnas tid? Så började en nedåtgående trend, där antalet huvudgudstjänster minskat kraftigt. Frågan är om detta kanske är en anpassning till Svenska kyrkans ställning idag. När DN genomförde sin undersökning var befolkningen i Sverige 6 075 368 och år 2017 var antalet medlemmar i Svenska kyrkan 5 993 368! Det fanns omkring 800 färre kyrkor 1927 än nu och det innebar att det firades 800 färre huvudgudstjänster per söndag.
I en monolog, Ringaren, 1962 uppmärksammade Hasse Alfredsson de tomma kyrkbänkarna på söndagarna. Församlingen hade fått en ny ”modern” präst, pastor Jansson. Nu uppmanades alla att komma. Tänk om det hade varit sant! Då kanske det skulle vara enkelt att bli fler på gudstjänsterna, men så är det inte riktigt. Den som leder gudstjänsten, prästen, övriga medarbetade och församlingen utgör tillsammans den gudstjänstfirande församlingen. Alla är betydelsefulla för gudstjänstfirandet.
Små och stora firar gudstjänst tillsammans i Svenska kyrkan. Att få höra bibelns ord, lyssna till predikan, be och lovsjunga Gud samt tar emot nattvarden varje söndag är grunden för ett genuint gudstjänstfirande som har vuxit fram under 1900-talet. Ett samhälle som ständigt ger nya förutsättningar för Svenska kyrkan och en kyrka som själv genomgår stora förändringar utmanar gudstjänstseden. För att bibehålla dagens gudstjänstsed krävs kloka strategier som ser realistiskt på såväl samhällets utveckling som den egna kyrkan med minskande medlemsantal och sämre ekonomiska förutsättningar men med ett gudstjänstfirande som på många sätt överträffar tidigare århundradena gudstjänstfirande.
