Att bli tagen på allvar - om att fira gudstjänst med barnen i centrum

Man brukar allmänt säga att ”barnen är vår framtid”. Givetvis är det barnen som kommer att bära traditionen och berättelserna om Jesus vidare, men redan här och nu är det barnen som ÄR kyrkan.

För snart nio år sedan, startade vi vår egen form av gudstjänst med barn, Himlaliv. Tanken var att det skulle bli en gudstjänst för barn och familj, men det visade sig ganska snart att Himlaliv passade alla åldrar. Idag möts flera generationer i Himlaliv, då både konfirmander och äldre församlingsbor tycker om att delta i gudstjänsten.

Hur ska man tänka när man ”skapar” gudstjänst med barn?

En god start är just att skapa gudstjänst med barn, inte för barn. Vår erfarenhet är också att när vi skapar gudstjänster som vi själva vill fira tillsammans med våra familjer, så blir resultatet oftast väldigt bra.
När vi startade Himlaliv, ville vi att gudstjänsten skulle innehålla både ”igenkännandets glädje” och ”nyhetens behag”. Små barn behöver struktur och repetition och lär sig väldigt fort om man upprepar samma sak varje gång. Samtidigt behövs något nytt och lite spännande i varje gudstjänst.
Utifrån dessa tankar skapade vi en gudstjänstform som dels bygger på fasta moment (inledningen, bönestunden, välsignelsen, avslutningen och ett antal sånger och psalmer som är de samma varje gång), dels har ett nytt inslag/tema varje gång i ”bibelstunden”, eftersom vi följer kyrkoåret.

Barnen sköter de flesta sysslorna

I Himlaliv får barnen sköta de flesta ”sysslorna”: ringa i kyrkklockan, bära in kors, ljus och blommor i processionen, välja böneämne (utifrån lappar med bilder), skaka regnröret (så att tystnad uppstår), be förbön, ta upp kollekt, servera kaffe och medverka när vi dramatiserar dagens bibeltext. I Himlaliv gestaltas bibelberättelserna på barnens nivå. Med hjälp av ledtrådar i de fyra lådorna i byrån, som några barn öppnar, får barnen gissa sig fram till söndagens tema. Att se lyckan i deras ögon när de förstår kopplingen mellan ledtrådarna och bibelberättelsen/temat, är magiskt. ”Barnens nivå” brukar dessutom visa sig vara en ganska lagom nivå även för oss andra. Inte så sällan får vi vuxna som firar Himlaliv en aha-upplevelse genom barnens frågor och kommentarer.
Att ta barn på allvar innebär också att inte väja för det svåra. Eftersom vi följer kyrkoårets texter, måste både prövningar, ondska och död ”förklaras”.

Vägval

Det fanns många vägval och en hel del ”yttre” problem att ta ställning till när Himlaliv skapades. Ska vi välja ”Gud som haver” eller kan man lära små barn ”Vår Fader”?  Vilket klockslag är lämpligt? Hur gör vi för att inte krocka med alla andra aktiviteter?
Efter en liten enkel ”omvärldsanalys”, valde vi att fira Himlaliv varannan söndag kl 10, trots att vi visste att ”alla” fyraåringar går på familjegympa precis just då. Och det har funkat! Några familjer har valt bort gympan till vår fördel, andra fyraåringar ser vi knappt under ett år, men sen kommer de tillbaka. Himlaliv har blivit en ”aktivitet” som många familjer aktivt väljer på söndagarna. Som en pappa sa: ”Det är så bra att det är varannan söndag, för då kan man prioritera Himlaliv!” För många församlingsbor har Himlaliv blivit en gudstjänst att längta till.
Eftersom vi insåg att små barn lär sig väldigt fort, valde vi att ha med både ”Gud som haver” och ”Vår Fader”, medan vi valde att sjunga Trosbekännelsen i form av psalm 21.

Messy church

Jag har ofta fått frågan om vi inte funderat på att fira gudstjänst med barn på en vardag. För oss har det inte funnits något alternativ till att fira gudstjänst på söndagar. Det är viktigt att fråga sig om vi vill fostra en hel generation till att endast fira gudstjänst på en vardag? Så länge den världsvida kyrkan fortsätter att hålla söndagen som varje veckas påskdag, så blir det knepigt att fira gudstjänst med den kommande generationers gudstjänstfirare på en vardagseftermiddag.
Däremot tror jag att vi har en hel del att lära av konceptet ”Messy church”. Många familjer slits mellan olika helgaktiviteter och kan vi erbjuda en slags ”helhetslösning”, med både gudstjänst, mat och pyssel, så skulle säkert fler välja att fira gudstjänst på söndagarna.

Lärdomar

Vår intention var att skapa en gudstjänst med barnen i centrum, men bara efter ett år blev det den mest välbesökta gudstjänsten i församlingen, av människor i alla åldrar! Det blev en ”gudstjänst för alla”.
I vårt samhälle har vi en tendens att dela upp oss, utifrån både kön och ålder. I de flesta idrottsklubbar ingår du antingen i P12-laget eller tävlar i F10-klassen.
Att skapa en gudstjänst med barnen, där barnen verkligen står i centrum, öppnar upp för att alla generationer ska kunna fira tillsammans.
När barnen kommer till Himlaliv är de inte fulla av fördomar eller har negativa förväntningar. Tvärtom! De kommer skuttande, fyllda av positiv förväntan och glädje. De är inte rädda för det nya, det okända, det oväntade - utan är vana vid att vara öppna och ta emot. De kan både lyssna andäktigt till vad jag berättar - och ställa kritiska frågor. Inte så sällan ställs jag till svars för något jag ”predikat”!
Det är viktigt att barnen blir tagna på allvar och inte bara ses som någon slags ”utsmyckning” som ska förgylla gudstjänsten. Detta blev tydligt för vår kantor när hennes son inför helgens Himlalivsgudstjänst frågade: ”Är det viktigast att du eller jag kommer till Himlaliv?” Hon svarade honom att de givetvis var lika viktiga gudstjänstbesökare båda två, men att hon faktiskt skulle spela. Då svarade han att han ju också hade sin uppgift! För trots att man är liten, är det väldigt viktigt att bli tagen på allvar. För sonen, han hade också sitt viktiga uppdrag i gudstjänsten – att hjälpa Vera med kaffet!