Harmångers kyrkas historia

Kristna människor har funnits i harmångerstrakten i ungefär 1000 år. Det visar den korsmärkta runstenen i Jättendal, som enligt inskriften är rest över Torkel i Vattrång by, en by i Harmånger. 

Här nedan kan du läsa ett utdrag från Olof Joh. Bromans ”Glysisvallur” från tidigt 1700-tal där han skriver om den tidiga kyrkobyggnaden och dess inventarier.

Harmångers kyrka uppfördes troligtvis under 1100-talets slut eller början av 1200-talet. Under senmedeltiden revs koret och kyrkan förlängdes österut i samma bredd och höjd som långhuset. Vid samma tid, i slutet av 1400-talet, slogs tre stjärnvalv av tegel i kyrkan.

Kastalen, det höga tornet bredvid kyrkan, är mycket speciell och ovanlig. Även den är från medeltiden, troligtvis samtida med kyrkans äldsta del. Kastalen blev kraftigt ombyggd 1888, vilket är en anledning till att den är svårdaterad. Då tillkom bland annat tornhuven, tornpelarna och de stora ljudöppningarna.

I kastalen sitter två klockor, båda gjutna 1665 av Andreas Höök. Det är ovanligt att så gamla klockor ännu används och de är troligtvis de äldsta i bruk i Hälsingland. Den stora klockan har text hämtad från Psaltaren 150:5 på latin, och den mindre Psaltaren 150:6 på svenska

Kyrkans interiör är till största del från 1888. Då tillkom bänkar, läktare, orgelfasad och de stora målade fönstren i koret. Stilen kallas nygotik. Målningar i koret från samma tid har kalkats över vid en senare renovering. Predikstolen från 1600-talet är den enda fasta inredningen som bevarats från tiden före den stora utbyggnaden.

Koret, som alltså är utbyggt 1888 har hela sin inredning i form av altare med altarkors , altarring med stora fönster med glasmålningar bevarat, är intressant ut kulturhistorisk synvinkel. Liknande inredningar är ovanliga i Hälsingland.

Interiören har delvis förändrats vid renoveringar 1923, 1971-72 och 2009. Vid den senaste renoveringentillkom ett nytt portabelt altare som placerades i korsmitten för att kyrkan skall kunna användas mer flexibelt. Tolv bänkar togs ut till fördel för lösa stolar. Korpartiet lämnades orört.

Predikstolen är tillverkad på 1600-talet av Måns Snickare i Hudiksvall, som har tillverkat många predikstolar i Hälsingland. Harmångers predikstol är ett tydligt exempel från senrenässans.

På fältet på korgens sidor brukar evangelist skulpturer vara placerade. I Harmånger har skulpturer från ett senmedeltida altarskåp placerats på evangelisternas platser. På korgens sidor kan fyra av de sex medeltida träskulpturerna identifieras. Det är ärkediakonen Laurentius och apostlarna Petrus, Paulus och Jakob d.ä.

På ljudtaket återfinns flera skulpturer samt musicerande änglar från samma altarskåp samt helgonen Gertrud (med kyrkomodell), Birgitta (med bok), Maria Magdalena (med smörjelsekärl) och Anna (som har Jesusbarnet i famnen och tidigare höll även i Maria). Skulpturena kommer från en verkstad som var verksam i början av 1500-talet. Skulpturer från samma verkstad har även bevarats, bland annat i Järvsö och Hanebo kyrkor

Högaltare, altarkors och altarring tillkom 1888. Altarkorset är ett ringkors, det är allt utfört i nygotisk stil och goda representanter för denna stil. Glasmålningarna i korets fönster tillkom 1888. Mittfönstret visar Kristus majestät, Majestas Domini, i en mandorla (mandelformad ljusgloria). Han håller i en bok med bokstäverna A och O. I Uppenbarelseboken säger Jesus ”Jag är A och O, den förste och den siste, början och slutet.