Klockringning i Kungsholms kyrka

Nyhet Publicerad Ändrad

Förtydligande angående klockringning i Kungsholms kyrka.

Sedan 1674 har kyrkklockor ringt på Kungsholmen. 1677 skänkte H M konung Carl XI den stora klockan och sedan 1679 ringer tre klockor. De var då upphängda i en klockstapel placerad vid Klockstapelsgatan (nu Parmmätargatan). När kyrkan invigdes i advent 1688 gav kungen den sin hustrus namn, Ulrika Eleonora.

Klockringning i samband med gudstjänst är en uppmaning till bön. Så har vi ringt - och så kommer vi att fortsätta att ringa.

Det finns också en tidsangivelse, att ett klockslag markeras, som en hjälp till alla dem som inte har ett eget ur. Detta införde vi 1810. Under en period sedan klockringningen elektrifierades 1910 slog klockan även nattetid. Sedan ett par år slår klockan varje kvart mellan 09.00 och 21.00.

Klockringning vid gudstjänster har nu begränsats. Från 60 sekunder till 45 sekunder vid sammanringning till söndagens högmässa kl.10.30 och veckomässa tisdag kl.12.00, onsdag kl.18.00 och torsdag kl. 08.30 samt vid dop, vigsel och begravningsgudstjänst. Detsamma gäller vid musikgudstjänster och konserter.

Sammanringning till söndagens högmässa är även fortsatt tre minuter med alla tre klockorna kl.11.00.

Särskilda böneringningar sker efter veckans arbete s.k. helgsmål kl.18.00 då vi ringer 1 minut och 30 sekunder och vid kombinerad själaringning/tacksägelseringning som sker i högmässan när ljus tänds för avlidna i hela Västermalms församling. Detta äger rum i förbönen - då ringer vi i 15 sekunder. Förr ringde vi själaringning i veckan för varje församlingsmedlem som avlidit. Detta begränsades för ett antal år sedan och kombinerades med söndagens tacksägelseringning.

Den stora begränsningen är den utringning som äger rum vid begravningar. Seden var att ringa medan kistan bärs ut, som en böneringning för välsignelse över den avlidnes livsverk och frid över den avlidnas minne. Numera bärs kistan nästan aldrig ut ur kyrkan, utan avhämtas senare. Så har bruket uppstått att vi ringt under den tid församlingen lämnar kyrkorummet, vilket har kunnat bli oförsvarligt länge vid begravningar med många deltagare. Den böneringningen är nu begränsad till två minuter, vilket väl täcker den tid det tar att bära ut kistan.

Vi lever i en tid där tidsangivelser egentligen inte behövs, men är en vacker tradition. Många förstår inte heller idag att klockringning vid gudstjänst är en uppmaning till bön, utan tror det vara typ en skolklocka. Vi har haft litet svajiga ringningsseder i Kungsholms kyrka. Detta sammantaget med klagomål från kringboende gör att jag beslutat begränsa klockringningen i linje med tidigare begränsningar. För att visa lyhördhet mot de kringboende, för att korrigera smärre missbruk.

Och i förlängningen bevara den goda, vackra klockringningen, som manar oss alla till bön för världen och alla människor av god vilja. Levande som döda.

Michael Persson
Kyrkoherde, prost