Härmed förklarar jag denna visitationsstämma för öppnad.
Kära församlingsbor, anställda, förtroendevalda och ideella medarbetare i Sandvikens och Årsunda-Österfärnebo församlingar. Nu har stunden kommit då det är dags att sammanfatta dagarna här hos er. Det har varit fina dagar med goda samtal och stor gästfrihet. Tack för allt detta.
Jag har redan berättat att det faktiskt är första gången som jag besöker Sandviken på riktigt. Tidigare har jag bara åkt förbi på väg mellan Uppsala och Falun. Nu har jag upptäckt en ny och mycket vackrare väg till Falun, jämfört med E4:an och E 16. Här kan jag få en chans att ta en kopp kaffe i det omtalade caféet i Österfärnebo. Och kanske tar jag en omväg förbi Västanbygården och titta in i vävstugan. Under en av kvällarna invigdes en mycket fin altarduk som har vävts där. 272:an som går genom ert pastorat kallas ju tidernas väg och det finns en hel del symbolik för en församling, och beskriver väl er strävan, att vara en kyrka längs tidernas väg.
Om jag ska sammanfatta visitationen med några få ord vill jag säga att ni rör er över stora områden. Det gäller geografiskt där vi färdats från norr till söder, i ett fantastiskt landskap över sjöar och genom skogar som är extra vackra nu när höstfärgerna är här. Dessutom har solen lyst över oss efter en grå första dag. Stora områden gäller också er verksamhet eftersom det händer väldigt mycket i alla era kyrkor och gårdar. Till detta kommer alla kontakter när ni samverkar med andra i det samhälle där Svenska kyrkan är och ska vara en självklar del.
Men först något om visitationen som sker regelbundet, tidigare vart sjätte år och nu är vi på väg mot en rytm där visitationen sker vart fjärde år. Då kommer växelvis biskop och kontraktsprost för att visitera en församling. Och eftersom er kyrkoherde är kontraktsprost får jag som domprost biskopens uppdrag att visitera. Senast var det biskop Ragnar Persenius som visiterade, i Årsunda-Österfärnebo 2011 och Sandviken 2013, och innan dess var det kontraktsprost Stefan Nilsson som visiterade Årsunda-Österfärnebo 2005 och Sandviken 2007. Sen dess har ni blivit ett pastorat och visitationen omfattar hela området.
Visitationen har förberetts från stiftskansliet av Ulrika Eriksson, Nina Carlsson-Garlöv och Mats Lagergren som även varit notarie vid visitationen och som kommer att sammanfatta intrycken i ett mer utförligt protokoll. Här vill jag dela några intryck från dagarna med er, vi har redan firat en härlig gudstjänst och vi ska inte dra ut för mycket på tiden. Kyrkobokföringsinspektör Kajsa Berg har också gjort ett besök och hennes protokoll bifogas som en bilaga till visitationsprotokollet. Protokollet kommer att tas upp i domkapitlet och stiftsstyrelsen och skickas till församlingen för fortsatt reflektion. Det är också sedan utgångspunkt när undertecknad och notarien gör ett uppföljningsbesök i församlingen.
Låt mig återvända till geografin där ni är på väg in i en ny organisation med personalen knuten till de olika delarna i pastoratet, Björksätra, Centrum och Årsunda-Österfärnebo. Varje kyrka har fått sin kaplan, med kända ansikten blir det lättare att bygga relationer. Samtidigt möts ni som kolleger i respektive profession och verksamhetsområde. Jag tror att ni tänker rätt och vi behöver ha båda perspektiven. Samtidigt är det viktigt att vara så tydlig det bara går med uppgifter, roller och mandat. Allt fungerar bra när allt fungerar bra – men om det uppstår friktion sätts organisationen på prov och då behövs tydlighet vad gäller både befogenhet och ansvar. De tre samordningsgrupperna har alla fått i uppgift att göra en omvärldsanalys som sedan ska ligga till grund för verksamheten. Samtidigt har kyrkorådet formulerat fem mål för de närmsta åren som ni gemensamt ska arbeta för att uppnå. Det här är väldigt goda ambitioner men var medvetna om att det kan ta lite tid. Rom byggdes inte på en dag och ett nytt arbetssätt blir inte perfekt det första året. Det är bra med tydligt formulerade mål men det kan också leda till en osäkerhet vad det är värt det som inte är direkt uttryckt i målen. Det har framkom i samtal både med anställda och förtroendevalda, tydligast när det gäller relation mellan huvudgudstjänst och andra gudstjänster. Vi pratade också om att i mötet med någon som kommer till en gruppaktivitet, besöker en konsert eller möter en församlingsmedarbetare på sta´n kan begreppet pastorat översättas. Ni får pröva er fram, tillåta er att göra misstag ibland, allteftersom tror jag att den geografiska samordningen kommer att sätta sig och då blir det väldigt bra.
Visitationen har inneburit många möten och samtal och där har vi sett, det ni också har själva bekräftat, att det finns mycket att vara stolta över. Det går inte att nämna allt här men jag ger några exempel och hänvisar åter till protokollet. Musiken måste nämnas eftersom den genomsyrar så mycket av det ni gör, både i er ordinarie verksamhet och genom stora projekt. Som sig bör i en ort som har blivit utnämnd till årets kulturkommun. Vi fick ett smakprov på detta under församlingskvällen i Västanbygården.
Det finns en djup diakonal medvetenhet och ni möter väldigt många människor med stora behov. Under våra samtal med förtroendevalda, anställda medarbetare och unga ledare har det bubblat av idéer och det är tydligt att ni vill väldigt mycket och ni uttrycker en stor glädje över era uppgifter. Det är en energi som verkligen är värd att ta vara på. Men allt kommer inte att kunna göras, verkligheten tvingar oss att prioritera, men hellre det än att drömmar och visioner saknas.
Mitt intryck är att ni är väldig operativa och ibland vore det kanske bra att ta ett steg tillbaka och reflektera över struktur och strategi. Jesus säger i en diskussion om sabbaten att det är självklart att dra upp sin oxe ur brunnen. När vi ser behov och människors nöd är det naturligt och gott att hjälpa till med det vi kan. Jag skulle vilja lägga till att vi även behöver fundera på varför oxen har ramlat i brunnen. Vad är det som gör att människor råkar illa ut? När är det församlingens ansvar att bistå och när ligger det ansvaret någon annanstans? Fortsätt att bygga relationer, inte minst med kommun och socialtjänst när det gäller de diagonala verksamheterna
Glöm inte att ta er tid till eftertanke, både för att ni ska orka och för att säkerställa kvaliteten i arbetet. Till och med Jesus kände det behovet och drog sig tillbaka med sina lärjungar. Sen fick de inte vara i fred så länge, och det är nog också en verklighet som vi kan känna igen oss i, men det gör inte vila och eftertanke mindre angeläget.
Ni är många som har arbetat länge i pastoratet, ni uttrycker tydligt att ni trivs med arbetet och med arbetsplatsen vilket sannerligen är något att glädja sig åt. Men också i detta tänker jag att det är bra med återkommande reflexion och att ni tillsammans med er kyrkoherde/chef kan fundera på om det finns något i era tjänster som ska förändras. Eller om ni behöver fortbildning för att stå trygga i er uppgift. Förväntningarna på oss i kyrkan från samhället och uppdraget att omsätta evangeliet i vår tid utmanar oss ständigt. Det är härligt att höra om ert engagemang men värna om tiden för återhämtning, reflexion och fortbildning. Det kan låta som självklarheter men det är värt att understryka, också för oss som arbetar med bön och gudstjänst.
Vi har också fått prov på den återväxt som finns när vi mötte era unga medledare i konfirmandarbetet och under det mötet fick vi vara med om hur några anmälde sig till ett ungdomsråd som ska hjälpa kyrkoherde och kyrkoråd att hålla barnperspektivet levande. Samtidigt var det några som svarade ja på frågan om att ställa upp som trainee-kyrkvärd. Härligt! De vittnade också om hur de får stå upp för Svenska kyrkan inför sina kamrater i skolan. Det här var en mindre grupp och senare fick vi veta att ni varje vecka träffar ungefär 400 barn och unga bara i gruppverksamheten, till det kan läggas alla som församlingens medarbetare möter genom kontakter med skolan.
Till en visitation hör att besöka kyrkor och kyrkogårdar. Ni är väl försedda både med vackra kyrkor och många andra lokaler. Generellt råder en god ordning, inventarieförteckningen är under uppdatering om jag förstod rätt och det finns utsedda inventarieansvariga. Det finns dock ett och annat som skulle kunna förbättras och mitt råd är att göra en rundtur efter vårt besök för att se att allt finns på plats, kanske städa bort en del som har blivit stående och på något ställe fundera på säkerheten. Se också över informationstavlor vid era kyrkor och fundera på vad ni framför allt vill kommunicera. I Björksätra talade vi om att det är svårt att upptäcka kyrkan, något som flera av dem som bor däromkring har bekräftat. Om det ska avhjälpas med ett kors på kyrkan och/eller bättre skyltning är väl något som ni får diskutera och ett sedan bjuda in länsstyrelse och länsantikvarie till samtal.
Tack Sandviken för att vi har fått gästa er under några innehållsrika dagar. Ni har generöst delat med er, när det gäller tankar, samtal och musik, liksom god mat och kaffe mest hela tiden. Ni är många som har visat oss stor omsorg. Fortsätt ert goda arbete som ni så väl har formulerat i er vision, ”Dela människors liv och visa på trons möjligheter”.
Mycket har förändrats genom åren men nu vill jag enligt gammal tradition lämna ordet fritt:
… och för den som har några synpunkter, på det jag nu har sagt eller något annat som rör församlingen så går det bra att framföra det nu:
Ingen begär ordet.
Sändningsord:
Gud välsigne er alla. Jag förklarar härmed visitationsstämman för avslutad.