Tal vid Centrum för religionsdialogs tioårsjubileum

Den 13 september 2018.

Vänner från när och fjärran!
A special welcome to Sarah Bernstein from Rossing Center in Jerusalem.

Grattis till oss alla idag. Centrum för religionsdialog är något som vi alla är delar av. Ingen är gäst och ingen är främling. Vänner är vi alla. För att vi har många perspektiv gemensamma och en livsviktig handling som binder oss samman. Vi är bönens människor. Vi kan be på olika sätt, med olika ord, till en Gud som har lika många namn som vi är människor här och ändå så många fler. Kittet som binder oss samman är att vi är bedjande människor.

Nu firar vi tio år av dialog, diapraxis, samtal, gemensamma manifestationer, utbildning, lärande. Tio år som givit stadga, styrka, självförtroende, pondus och ännu mer vänskap. Vi har vandrat i vänskap. Suttit vid bord i vänskap. Vi har gått igenom kriser i vänskap. Vi bygger nu och framtid i vänskap.

Aldrig har den vänskapen varit så viktig som nu. När böneutrop från moskéer till och med har blivit en valfråga. När hot mot etniska och religiösa gemenskaper är verklighet. När förslag om att gästfritt bjuda in människor av annan tro än den kristna till våra rum, blir en fråga som med hat snurrar runt i sociala medier. Då förstår jag, då förstår vi, hur viktig den vänskapliga dialogen är och hur viktig den ömsesidiga nyfikenheten är. Olikheterna är inte ett problem, utan en tillgång. För ett halvår sedan hade jag förmånen att besöka studenter i Myanmar. Jag kom därifrån med många goda känslor, med mycket stort hopp och med en mugg med texten: ”Strength lies in the differences, not in the similarities”. Den muggen dricker jag kaffe ur varje morgon och låter den sanningen vara en del av min morgonbön. Vi är i vissa delar av vårt land och i vissa delar av vår stad inte så bra på att se den självklara sanningen just nu. Därför arbetar vi vidare i vänskap.

Tio år. Men det började långt tidigare. Under fyra år för 30 år sedan var Krister Stendahl biskop här i Stockholm. Han lärde oss många saker. Bland annat om riktningsvisare för interreligiös dialog:

1.      Låt var och en tala för sig själv. Om du vill veta något om en annan religion ska du tala med dess anhängare och inte med dess motståndare.

2.      Jämför lika med lika. Jämför inte din egen religions bästa med den andres sämsta praktik.

3.      Ge utrymme för helig avund. Kan du hitta något i den andres religion som du beundrar, fast det är annorlunda än det du själv har?

Jag gillar särskilt det där sista med helig avund. I veckan firar vi fem olika nyår. Ett sekulärt och fyra utifrån religion: det judiska nyåret, det muslimska nyåret, det koptisk ortodoxa nyåret och det ortodoxa nyåret med dem som lever efter juliansk kalender. Tänk att få vara lite heligt avundsjuk kring andras fester och firanden. Glädjas tillsammans och fira tillsammans. Allvar och fest är lika viktiga delar av vår dialog. Teori och praxis är också lika viktiga delar. Det ena kan inte finnas utan det andra.

Centrum för religionsdialog har genom åren bidragit till att mötas i ögonhöjd. Så ska det vara och så ska det fortsätta. En baby har fötts ganska nyligen genom Interreligiösa rådet i Stockholm – IRiS. Än en gång livsviktigt när vi lever i en tid där snålheten mot andra religiösa uttryck än den lutherskt kristna visar sig. Därför ihärdar vi fortsatt med att mötas med våra olikheter i det vi har gemensamt. Inspirera varandra och be tillsammans. För att vi är människor med en tro på att vi gemensamt kan skapa, medverka till, forma ett bra liv för människor som bor i vår stad, i våra kommuner, i vårt land.

Det är vårt uppdrag som människor. Må vi aldrig ge upp det eller ge avkall på det.

Så därför och än en gång: Grattis till oss alla idag. Jalla, nu går vi vidare! Eller hur?

Eva Brunne
biskop