Högar av oro och Jesus

Text: Matt 6:31-34

Är du orolig just nu? Kanske för valet? Det är en oro som många av oss delar. Hur ska det gå? Det är inte konstigt att vi ställer den frågan. Det är många åsikter och idéer som hörs i media och som debatteras. 

 Kanske det finns andra saker som du oroar dig för och har svårt att släppa?  Och så går du och jag runt och tänker på saker som gnager och skapar oro. Inte minst om natten kan tanken lätt fastna vid saker som vi inte kan släppa.

Och så kommer Jesus och säger: ”Gör er inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss?”   Det kan ju vara lätt att säga, men svårare att leva efter. 

Oron för ett sjukt barn, för en förälder som super, för en vän som mår dåligt – släpper oftast inte förrän något förändras. Och ändå är Jesu fråga viktig. Vad förändrar du med dina bekymmer? Vad förändrar jag med att gå runt och tänka på saker?  Ibland behövs det reflektion och det är något mer och annat än oro, andra gånger så är det faktiskt så att både du och jag behöver släppa. Ofta är min oro, kanske din också, kopplad till något som ligger framför, eller kanske till något som har hänt. Vad kan jag då förändra? Dåtiden kan jag inte förändra, den har skett och den är som den är. Det är fruktlöst att kämpa med den, och ändå gör vi det gång på gång. Framtiden har inte kommit än. Det du och jag har är nuet, den stund som är. Idag är vår tid. Nu är vår tid.

Jesus ställer en fråga som får mig att tänka både på vad jag prioriterar och vad jag grundar mitt liv i.

Det är verkligen grundläggande behov Jesus talar om, som ingen av oss kan leva utan – mat, dryck och kläder. Det handlar ju inte om vilken diskmaskin eller dator jag ska köpa.  Är Jesus cynisk? Nej, det tror jag inte. Jesus är aldrig cynisk i sitt möte med andra människor och framför allt inte med den som är utsatt och saknar mat för dagen. Jesus kan vara tuff och tydlig, men inte cynisk. Jesus vill att vi ska leva i frihet och kärlek, i tillit till Gud och med ett öppet sinne.  Och där någonstans kan jag förstå det här med bekymren. De kan ta upp all min tid och all min tanke så att jag tappar det väsentliga. Det kan få mig att tappa perspektiven på saker och ting, inte minst om natten. Och då vill jag be Sinnesrobönen för den hjälper mig att släppa det jag inte kan göra något åt och jag behöver be den många gånger.

Gud, ge mig sinnesro,

att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden.

Det är inte en romantisk hållning som Jesus vill förespråka. ”Var dag har nog av sin egen plåga”, säger han. Jesus vet in på sin bara kropp hur svårt livet kan vara både fysiskt och psykiskt. Däremot så finns det en tillit i orden: ”er himmelske fader vet att ni behöver allt detta” och en närhet som bär och ett förtroende för Guds kärlek och vilja. Gud vill dig gott, Gud vill att du ska leva i fred och frihet, i tillit och öppenhet och det är i nuet som Gud kan beröra dig och mig, ge oss kraft och mod. Släpp oron i Guds händer, låt Gud ta hand om den!

Det finns en frihet i Jesus ord, att det finns det som är viktigare än saker och positioner. Det finns en frihet i att söka Guds rike först och Guds rättfärdighet. En frihet som ibland kan vara provocerande ur ett samhällsperspektiv – det är inte så viktigt med saker, med det där som tar upp all tid och suger vår energi men som inte handlar om Guds rike, inte handlar om att del liv med varandra, inte handlar om rättfärdighet.

Bibelordet är en del av Jesu bergspredikan och det är lätt att tappa bort sig i alla krav och uppmaningar. Var finns det som bär när oron tar över? När jag ser alla mina saker och min upptagenhet med dem? När jag hör vad som sägs i politiken?

Det viktigaste är faktiskt gratis. Det är inte våra ansträngningar som är grunden för våra liv och inte det som bär. Det är Guds närvaro i våra liv i både sinnero och oro. Jesus som är hos dig och mig när livet inte fungerar, när högarna både praktiskt och känslomässigt hopar sig. Där allt tycks falla samman finns en Närvaro. En röst som säger: Släpp! Det är ok, jag bär, jag är här i ditt nu.

Lotta Miller/präst