Nu har vi fått en ny kyrkohandbok för Svenska kyrkan och det är dags att reflektera över hur vi tänker kring våra gudstjänster, för vigseln är ju först och främst en gudstjänst. Vår identitet som kyrka är att fira gudstjänst i olika situationer och livshändelser.
Det kan vara värt när vi fått en ny handbok, att inte bara titta på olika textalternativ utan att också säga någonting om ritens betydelse. Den rituella handlingen i en gudstjänst kan ibland vara mer talande än det talade ordet. Många människor har behov av att formulera egna vigsellöften, välja bibelord och lägga till sånger och dikter som talar starkt till dem. Men det finns också en risk att man förspråkligardet man kanske inte alltid kan uttrycka i ord. Många människor upplever också det rituellatilltalet som mer direkt än det talade ordet; att få skrida in i kyrkan fram till altaret, att få vända sig mot varandra eller församlingen, eller att ta emot välsignelsen från en uppsträckt hand. Det är i handlingen som orden blir starka, t ex att se den i ögonen som man lovar trohet och kärlek.
Vigseln som rit
Vigseln tillsammans med dop och begravning kallas ibland för kausalgudstjänster, d v s gudstjänster som firas av en orsak, en viktig händelse i livet. Det är egentligen lite komiskt att det heter så eftersom man hoppas att alla gudstjänster borde firas av en orsak. Men det som menas i detta sammanhang och som behöver lyftas fram, är att dessa gudstjänster firas av anledningar som är allmänmänskliga. Det ingår i alla människors liv att hantera födelse, död och kärlek. Därför anknyter kyrkans ”kausalgudstjänster” till allmänmänskliga erfarenheter som alla människor kan relatera till. Det är antagligen också därför som efterfrågan efter gudstjänster vid dessa livshändelser är så stor. Dop, vigsel och begravning utgör den frontlinje av gudstjänster som talar till och uttrycker kyrkans tro till flest människor av alla gudstjänster. 2017 mötte svenska kyrkan fem miljoner människor genom dessa gudstjänster. Det är av avgörande betydelse att tala oss samman om hur vi vill utforma gudstjänsten vid dessa händelser i människors liv.
”Stora" och "enkla" bröllop
Vi talar internt om ”vigsel i Svenska kyrkans ordning” och tänker att människor ska förstå vad vi menar, men jag skulle vilja påstå att det är bröllopsmagasinen som har tagit på sig rollen i det offentliga rummet att definiera vad ett ”riktigt kyrkbröllop” är för någonting. I bröllopsmagasinen betonas den stora festen och där ingår många saker som marknadsförare i bröllopsmagasin vill sälja. Det finns ingen tvekan om att en vigsel kan vara en storslagen och välarrangerad fest, en livshändelse som man kan ha med sig för resten av livet. Men det betyder inte att ”den stora festen” behöver bli en norm för hur ett ”kyrkbröllop” ska vara. Första gången drive-in-vigslar arrangerades i Västerås ville ett bröllopsmagasin intervjua mig om den händelsen. Det blev inget stort reportage. Ganska snart insåg skribenten att enkla men glädjefyllda vigslar ifrågasatte och utmanade hela idén med ett bröllopsmagasin, att utveckla ett ”event” så att man kan marknadsföra så många saker som möjligt kring händelsen. En annan gång var när en kvinna ringde till mig och förklarade att hon ville vigas, men hon ville att det skulle vara en ”borgerlig” vigsel. Jag förklarade för henne att i svenska kyrkan talar vi om Gud och Jesus, vi ber för brudparet och vi välsignar. Kvinnan svarade att hon ville ha allt detta, men att vigseln skulle vara borgerlig. Jag förstod ingenting och frågade: ”Men vad är det du vill ha, när du säger borgerlig?” Och jag fick svaret: ”Jag vill ha en enkel vigsel!” Det var då jag såg hela bilden av hur människor ser på ”kyrkbröllop” – att det finns en norm att ett kyrkbröllop ska vara en stor och dyr och högtidlig fest och vill man inte ha det så finns ett ”borgerligt” alternativ, som är synonymt med ”enkelt”. Ibland undrar jag hur många vigslar som blev borgerliga, för att man trodde att kyrkan inte håller på med ”enkla” vigslar. Så länge vi inte berättar att vi välsignar alla människors beslut att vilja lova varandra kärlek och trohet, så kan människor tro att bröllopsmagasinens bild av kyrkbröllop stämmer med vad svenska kyrkan står för.
Vigselordning för unga och äldre
En annan norm som vi har blivit medvetna om i det nya vigselritualet, det är att vigselhändelsen allt mer sällan hänger ihop med att man är ung och flyttar ihop. Det nya ritualet erbjuder en större flexibilitet som gör att människor kan uppleva att ritualet talar in i deras livssituation, oavsett i vilken ålder man beslutar sig för att befästa sin kärleksgemenskap, eller med vilken, oavsett kön. Många människor hittar fortfarande sin livspartner tidigt i livet men bilden av hur en familj kan se ut har blivit mer mångfaldig. Därför blir det allt mer viktigt att koppla vigseln närmare två människors beslut att gifta sig snarare än att vigseln sammankopplas med vuxenblivande. Så när vi talar till människor om vigseln, behöver vi själva vara medvetna om att det är en del av vårt gudstjänstliv och att vi själva måste bli mer aktiva att tala om vigseln på ett sådant sätt att människor förstår att kyrkan inte ställer några krav på att vigseln ska vara påkostad. Människor måste också förstå att vigseln är en möjlighet för alla människor som vill få sin kärlek och sitt beslut att leva samman välsignat av kyrkan, oavsett vilken människa man erfar ömsesidig kärlek med.
