VECKANS KRÖNIKA
I februari fick jag ett kort undervisningsuppdrag på ett universitet i Bangkok. Och min gamla arbetsgivare har anställt mig på deltid (tio procent!) för att ta hand om utländska gäster.
Man lär sig mycket med ett sådant uppdrag. Inte minst hur priviligierade vi är i Sverige när det gäller internationellt resande.
Sopor inte bomber
Jag har sedan förra hösten arbetat med ett besök från ett universitet i Teheran. Inte ett helt lätt uppdrag.
Iranska medborgare måste ha visum för att släppas in i Schengenområdet, som innefattar en majoritet av länderna i Europa. Det kan man få efter en intervju på den svenska ambassaden i Teheran.
Men beslutet fattas inte där. Alla Schengenländer, i princip, skall få säga sitt om den sökande. Det hela tar tid och ibland avslås ansökan.
Jag är nu inne på mitt tredje försök(!) att få hit den lilla delegationen. Besöket handlar om återvinning av avfall…
Själv fick jag under min Thailandsresa visum direkt på flygplatsen i Bangkok. Det svenska passet är i sanning en värdehandling.
Besök från Kuba
Förra veckan träffade jag rektor för universitetet i Havanna. När jag presenterade vår inkubator, alltså en organisation för att stödja nystartade småföretag, gav jag rektor ett litet råd. Borde inte universitet och högskolor på Kuba stödja småföretag?
– Ähä, svarade rektor, vi har hållit på med det länge. Tillsammans med Humboldtuniversitetet i Berlin.
Intressant, tänkte jag. Tysklands främsta universitet hjälper till med att bygga småföretag på Kuba.
Souvenirer från Kina?
Vid sådana här besök utbyter man ibland små souvenirer. Påfallande ofta, har jag märkt, tillverkade i Kina.
Rektor fick istället av mig en morakniv, en Ballografpenna och en tumstock från Hultafors. Svenska industriprodukter. En är av hög kvalité till lågt pris, en är en designikon och en är ett exempel på svensk innovation.
Ballografpennan tillverkas i Göteborg. Patentet för tumstocken är från 1883 och tillverkas fortfarande i Olsfors utanför Borås. Morakniven framställs naturligtvis i Mora och det sedan 1891.
– Helt rätt, menade rektor. Det är rätt att använd lokala produkter. Vi tänker lika. Du skall få några kubanska presenter av mig, sa han, och gav mig tre cigarrer. En läcker present, tänkte jag. Synd att jag inte röker.
Varför berättar jag detta? Kanske för att få tillfälle att påpeka att även i det lilla bör vi försöka göra vårt bästa. Det kan ju synas vara trivialt vilka souvenirer man ger sina utländska besökare. Men det är de små detaljerna som sätter bilden av oss.
Av Sten Dellby, Äspered