Tomaskyrkan i Västerås byggdes 1971 och räknas till ett av arkitekt Nils Teschs mest betydelsefulla verk. I samband med att kyrkan skulle restaureras stod fastighetsförvaltare och kulturmiljövårdande instanser inför ett flertal frågeställningar om hur åtgärder skulle planeras och vad som skulle prioriteras.
Vid vård och underhåll i kyrkor uppförda under 1900-talets senare hälft stöter man på delvis på andra önskemål och frågeställningar jämfört med vad man gör i äldre kyrkor. I modernismens byggande är experimentella kombinationer av material och tekniker vanligt förekommande liksom användandet av nya eller oprövade material och tekniska lösningar. Problem kring materialens åldrande och förslitning är tydliga i förvaltningen.
Syftet med fallstudien var att dokumentera arbetsprocessen inför, under och efter vårdåtgärder i Tomaskyrkan. Den visar vilka diskussioner som uppkommit, beslut som tagits samt hur lösningarna utformats. Syftet var också att sammanställa, jämföra och diskutera tidigare genomförda vårdåtgärder i andra moderna kyrkor och eventuellt vårdåtgärder i för projektet relevanta profana byggnader. I rapporten belyser man vilka utmaningar som finns i vård- och underhåll av det moderna kyrkliga kulturarvet. Rapporten kan användas inför planeringen av ingrepp och åtgärder i förvaltandet av det moderna kyrkliga kulturarvet. Tanken är att de olika medverkande i en förändringsprocess ska få ett bättre planerat samarbete och en ökad förståelse för kraven som modern skyddad bebyggelse ställer på inblandade parter.
