Kärlekslek

I förstone kan man ju undra hur en bok med erotisk kärleksdiktning över huvud taget hamnade i Bibeln. Och stundtals har också Höga Visan hängt på gärsgår’n.

Runt år 90 efter Kristus, när det skulle bestämmas vilka böcker som skulle få ingå i det som vi kallar för Gamla testamentet, ville många ta bort Höga Visan. Vad hade en bok med erotisk kärlekspoesi – som inte nämner ett ord om Gud, lagen eller någon annan religiös term heller för den delen – i Bibeln att göra?

Mitt under denna heta diskussion som enligt traditionen utspelade sig i Javne år 96 ställer sig den store auktoriteten Rabbi Akiba upp och säger: ”Alla böcker i skriften är heliga. Men Höga Visan är allra heligast!”.

Således fick Höga Visan vara kvar i den hebreiska bibeln. Till glädje för alla som tycker om god poesi, och till glädje för alla som gläder sig över att det i Bibeln finns texter som berör hela livet – även kärleken och sexualiteten mellan man och kvinna.

Höga Visan, bara titeln på denna bok är konstig. ”Sångernas sång” heter den om man ska återge hebreiskan ordagrant, vilket kan översättas ”Den vackraste av alla sånger”.

I Höga Visan finner vi kärlekslyrik med upp till 3 000 år på nacken, vilket gör att bilderna och språket kan kännas lite udda för oss. Men vi kan försöka, så gott vi kan, att leva oss in i beskrivningarna för att förhoppningsvis nå en djupare förståelse.

Håll i dig så hoppar vi in i Höga Visans 3 000-åriga bildspråk!

I själva stommen till Höga Visan finner vi tre så kallade beskrivningssånger. En beskrivningssång är en detaljerad beskrivning av en kvinnas/mans olika kroppsdelar, ofta utförd uppifrån och ned.

Av Höga Visans tre beskrivningssånger, handlar två om kvinnan (4:1-7 och 7:1-6) och en om mannen (5:10-16). Att mannen beskrivs var ovanligt i Orienten. 

Låt oss dyka ner i en av sångerna och borra djupare i bildspråket.

Beskrivning av kvinnan i 4:1-7

”Dina ögon är duvor

bakom din slöja.”

Hur ska man överhuvudtaget för­stå en sådan bild? Jo, genom att titta på bilder från denna tid, det vill säga 1000-talet före Kristus. Gör man det, kan man observera att människorna på bilderna har ögon som ser ut som – just det, duvor. Vidare kan vi observera att kvinnorna avbildas med slöjor i håret. Vi kan också lägga märke till att beskrivningssången börjar uppe för att i sina beskrivningar gå nedåt, precis som man förväntades göra i en sång av denna typ.

”Ditt hår är som en flock getter

som strömmar utför Gileads berg.” 

Om möjligt en ännu konstigare bild, eller ... låt oss gå in i bilden. Du står på avstånd, och du ser en flock getter som strömmar nedför Gileads berg, hur ser det ut? Förmodligen ser du inte de en­skilda djuren, utan du ser vågiga rörelser. Kvinnan i sången har med andra ord vågigt hår, kanske i knutar på det sätt som vi ser på samtida målningar. Vidare är hennes hår kolsvart, liksom getterna i Palestinaområdet är kolsvarta.

”Dina tänder är som en flock tackor

som stiger ur badet för att klippas,

alla har tvillingar,

ingen är utan lamm.”

För oss känns det fjärran att jäm­fö­ra någons tänder med en flock tackor, men går vi in i bilden är den inte så pjåkig. Tänderna är vita ”nyss uppkomna ur badet”, jämna ”alla har lamm”, ingen tand saknas ”ingen är utan lamm” (jämför gamla översättningen: ”ofruktsamma är ingen av dem”). 

”Som ett klarrött band är dina

läppar, din mun är ljuvlig.”

Läppstift och annan make-up är inte bara nutidsmänni­skan förunnat – det fanns även på denna tid. Vi vet att egyptiska kvinnor målade sina läppar, och mycket talar för att även kvinnorna i övriga Orienten gjorde det.

Översättningen ”din mun är ljuvlig” går att ifrågasätta – det skulle kunna översättas med ”ditt tal är ljuvligt”. Kroppslig skönhet utan intellekt gick inte att föreställa sig för gammalorientalaren, vilket i sig styrker översättningen ”ditt tal är ljuvligt”.

”Som ett kluvet granatäpple

skimrar din tinning bakom slöjan.”

Här kan ”granatäpple” vara en bild med erotiskt laddad klangbotten; vi vet att granatäpplen i bland annat Mesopotamien användes som erotisk stimulantia. Men det kan ock­så vara färgen poeten är ute efter: ”hennes ansikte är friskt och rosigt i färgen”. 

”Som Davids torn är din hals

med rader av stenar,”

Tittar man på egyptisk konst och egyptiska bilder från den tiden slås man av symmetrin. Näsorna är raka, halsarna är långa och raka. Detta var egyptiernas  och förmodligen samtidens skönhetsideal. Troligtvis är det detta som åskådliggörs med jämförelsen med Davids torn; hennes hals är lång och ståtlig.

”där tusen sköldar hänger

och kämparnas alla koger.”

Här kan det vara ett halsband som åsyftas.

”Dina bröst är som två hjortkalvar,

som gasellens tvillingkid,

betande bland liljor.” 

Gasellen prisas i arabisk poesi för att vara perfekt i form och skönhet. Här återkommer dessutom än en gång symmetrin: hennes bröst är lika stora (”tvillingar”).

”Tills vinden vaknar

och skuggorna flyr

vill jag besöka myrraberget,

välluktens kulle.” 

Här är originaltexten störd och man tror att det fattas en del. Där­för vet man inte med säkerhet hur dessa rader skall tolkas. Kanske syftar de på kvinnans sköte, det är i alla fall vad bibelkommissionen tog fasta på vid senaste översättningen. Samtidigt karaktäriseras Höga Visan av fri och vild poesi, som tillåter sig att skifta fokus, som tillåter sig att sväva.

”Allt hos dig är skönt, min älskade,

hos dig finns ingen brist.”

Så avslutas beskrivningssången till kvinnan, och kanske kan man se dessa ord som en sammanfattning av hela sången.

Så här kan man fortsätta Höga Visan igenom. Och tar vi oss tid att brottas med Höga Visans bild­språk finner vi en kärlekslyrik som på många sätt saknar motstycke.

Höga Visan beskriver en kärleksrelation mellan mannen och kvinnan där båda är jämspelta, där ingen förtrycker eller förnedrar den andre. En kärlek som karaktäriseras av idyll och ömsesidighet, en kärlek som är starkare än döden (8:6).

Det är en lustens, hänryckningens och glädjens lovsång över kärleken mellan de båda könen.

På så sätt är Höga Visan en ero­tisk motvikt mot pornografins förråade och förnedrande bild av rela­tionen mellan man och kvinna. Kanske är just därför Höga Visan i dag en av Bibelns viktigaste böcker.

Just därför att den bejakar kroppen, den ömsesidiga lusten, men utesluter det iskalla kroppsför­aktet, utesluter det förnedrande våldet. 

Utdrag där mannen beskrivs

”Hans kinder är som kryddsängar, där doftande örter växer.
Hans läppar är liljor,
de dryper av flytande myrra. Hans armar är stavar av guld, besatta med krysoliter, hans mage en skiva av elfenben, överströdd med safirer.
Hans lår är pelare av alabaster på socklar av guld. Hans gestalt är som Libanon, ståtlig som dess cedrar.
Hans gom är sötma,
allt hos honom är begärligt.”

Höga Visan 5:13-16