Text: Apg 2:1-11; Joh 14:25-29
Ibland är det jobbigt att vi är olika som människor, men det skulle vara förfärligt tråkigt om vi vore lika allihop. Pingstens under handlar om att olikheten är något gott och bejakar den. Gud har skapat oss olika och det är en tillgång och det är inte alltid lätt att vara olika. Det kräver mycket av oss och det får oss att växa.
Det är många som uppfattar vår tid som turbulent. Att det finns många oroshärdar och det inte är riktig ordning och ro här heller.
En del blir oroliga och undrar: Hur ska detta gå?
In i vår oro och undran talar Jesus direkt till dig och mig: Känn ingen oro och tappa inte modet!
Jesus uppmuntrar sina vänner strax innan han själv ska lida och dö. Det är hoppets ord strax före krisen för lärjungarna.
Inför döden och förvirringen får vi dess ord: Känn ingen oro och tappa inte modet!
Pingsten är Andens högtid. ”Ande” var från början ett vardagligt ord som har med livsande och andedräkt att göra. Det som lever andas. Stenar andas inte, men vi andas, vi människor.
När lärjungarna samlas på pingstdagen vet de inte vad som ska hända. Det bli förvirrade och förstår först inte vad som händer.
Det tillhör en kris att förvirringen kommer och den kan vara både svår och skrämmande – och ändå här finns ett hopp mitt i förvirringen – att Livets Ande kommer till oss.
Det är inget hurtigt tillrop från någon som inte vet hur livet är. Det är från en som är människa precis som du. En människa som går genom förvirringen, sorgen, lidandet och döden precis som du och jag – Jesus Kristus. Och som vill ge dig och mig hopp idag!
Livet i den Heliga Ande är spännande och skapande, utmanande! Lärjungarna vet inte vad som ska hända och de får vara med om något fantastiskt – om en upplevelse av kommunikation och gemenskap, en glädje och närvaro som övergår deras vildaste fantasier.
En av pingstens gåvor är att olikheten inte är en källa till utanförskap utan en förutsättning för gemenskapen. Olikheten är en tillgång. Jag tänker på dem av oss här och överallt i världen som upplever/ har upplevt hur deras/din/min olikhet har setts som ett hinder för att få vara med, få vara en del av gemenskapen. Olikheten ses som ett skäl till uteslutning, att avvika anses vara ett hot. Vi vill så gärna att alla ska vara lika, men hur tråkigt skulle det inte vara!
Pingstens under handlar om att olikheten är något gott, att den tillför något. Det är Guds mening med olikheten, den är en tillgång och det är inte alltid lätt att vara olika. Det kräver mycket av oss och det får oss att växa. Den Heliga Anden berör oss hela tiden och i den tilliten får vi dela erfarenheter och brottas med livet tillsammans.
I filmen ”Hata Göteborg” finns en liten fotbollsklubb i Helsingborg där några har makten och kontrollen, framförallt en kille bestämmer vilka som får vara med eller inte. Det är uteslutning och hårda regler som gäller.
Så kommer en kille och säger: Nej, men låt dem vara med som vill – det blir väl kul. Han vill inte utesluta någon utan istället innesluta alla som vill vara med. Det blir konflikter men huvudpersonen i filmen väljer efter viss kamp ändå inneslutandet, istället för uteslutandet.
Ledarkillen, från början rädd under sin hårda yta, har ett starkt behov av kontroll och tror att han får sitt värde genom makt över andra. Han tänker makt istället för gemenskap.
Det tänkandet och handlandet går igen världen över, både nära här hos oss och längre bort.
Vi ropar till Gud för alla barn och vuxna som drabbas!
Andens gåva till oss innebär att vi är bejakade på djupet som de olika människor och personer vi är var och en. Här finns en utmaning för oss som kyrka att verka mot uteslutning av människor i vårt samhälle, att säga nej till utanförskap och till att människor blir satta i marginalen. Gemenskapen i kyrkan och samhället blir alltid rikare och tryggare om alla kan hitta en plats.
Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er, säger Jesus. Friden går på djupet och handlar om samstämmighet, om consensus – att hitta enighet utan att tvinga någon. Det handlar om en gemenskap bortom likheter, där gemenskapen bottnar i Gud själv. Vi är tillsammans Guds avbild och då måste vi vara olika för att vi ska ana Gud, vi är alla en bit i mosaiken.
Guds tilltal till dig och mig är alltid personligt, därför hör var och en sitt eget språk talas på den första pingstdagen. Andens gåva är bejakande av vår unika identitet och vår kultur.
Gud är inte upprepningens gud utan Skapandets Gud.
Om vi tänker efter så vet vi detta – det goda, skapandet vill många saker och har många uttryck, kärleken har många uttryck, skulle vi använda precis samma uttryck allihop skulle det inte fungera och inte bli kärlek.
Det onda är upprepning, vill ett och det samma hela tiden – kroppens förstörelse, förintelse och död.
Pingstdagen är en spännande dag – uppenbarelsen av vem Gud är fortsätter, den är inte slut. Lärandet är inte slut. Som kristen lever jag i en ständigt levande rörelse – den har inget att göra med hur många år jag går/gick i skola eller om jag har ett arbete. Lärandet handlar om liv i Gud, inte upprepning.
Pingstdagens goda budskap till oss är att när krisen kommer eller är här så är vi inte ensamma. Tillsammans med dig och mig står Jesus Kristus som blev ställd vid skampålen av andra, som blev utsatt för kroppslig smärta, som har upplevt krisen inpå sin bara kropp och som dog. Som drabbades som du och jag drabbas. Och det är ljuset från denne Kristus som lyser över oss och våra liv.
Och i det ljuset kan en egendomlig omvärdering ske av allt det som drabbat oss. I krisen kan vi få höra Andens röst som säger till oss – detta är inte slutet. Detta är början till något nytt, något annorlunda.
Vi får i tro gå genom döden till uppståndelsen, till läkedom och helande. Att tro är att ställa sig i närheten av denna livsström och låta sig beröras. Låta Anden komma till dig och mig.
Blås på mig, skaparvind, eviga andedräkt,
Så att till kropp och själ jag blir renad och hel och läkt.
Gud sänder Anden ut. Jorden förnyas då.
Låt också genom mig idag, Herre, din livsström gå.
Stridiga viljor bryts, söndrar och river ner.
Rakt genom allting, ont och gott, Gud låt din vilja ske.
Blås på mig, skaparvind, eviga andedräkt.
Död finns ej då. Ur stoft till liv skall jag av dig bli väckt.
(Svensk Psalm 368)
Lotta Miller/präst