Foto: Gustaf Hellsing

Ny kyrkohandbok ger nya möjligheter för gudstjänsterna

Pingst – hänryckningens tid, naturen spirar av liv och lust. Pingsten firas till minne av den kristna kyrkans födelse när lärjungarna började berätta om Jesu liv och budskap. I år markeras denna födelsedag på ett särskilt sätt i Svenska kyrkan genom att vi på pingstdagen tar i bruk en ny kyrkohandbok. Den innebär nya möjligheter att fira gudstjänst i samklang med den bibelöversättning som kom år 2000 och med språk och musikaliska uttryck som ligger nära människor i dag, skriver biskop Eva Nordung Byström.

En kyrkohandbok beskriver hur olika gudstjänster går till, det vill säga liturgin eller de fasta bönerna och sångerna i till exempel en högmässa, en dopgudstjänst eller en vigsel. Mycket känns igen i den nya kyrkohandboken, annat är nytt. Hur annorlunda en gudstjänst kommer att upplevas framöver, beror på vilka delar i handboken den som är ansvarig för just den gudstjänsten väljer att använda.

När jag prästvigdes i mitten på 1980-talet användes en över 40 år gammal gudstjänsthandbok med ett mycket ålderdomligt språk. Då skulle det vara tyst och högtidligt i kyrkan och prästen tjänstgjorde enligt en fast ordning. Trots att det några år senare (1986) kom en ny kyrkohandbok tror jag att det är den tidigare strikta ordning som fortfarande påverkar den gängse synen av prästrollen och högmässan. Vi var många som älskade den gamla ordningens högtidlighet. Men vi såg också att den var svår att ta till sig för den oinvigde.  Därför tog jag och många med mig tacksamt emot 1986 år kyrkohandbok som innehöll ett mer tidsenligt språk, större delaktighet och ett mer varierat gudstjänstliv. Men de som var vana med den äldre högmässoordningen var inte alls nöjda med ”nymodigheterna” och debattens vågor gick höga.

Nu har det gått 30 år och vi tar återigen emot en ny kyrkohandbok. Många av er har säkert märkt att det debatterats hett även denna gång. Så är det när något som berör oss på djupet förändras. Men precis som då finns nu behov av att revidera det invanda. Förutom inslag med mer tidsenligt språk och musik har den nya kyrkohandboken påverkats av den globala kristna gemenskapen, av Svenska kyrkans nya organisation, den nya äktenskapslagen, nya nattvardstraditioner och barns och ungas delaktighet. Den ger dessutom större utrymme för flexibilitet, för både den enkla frilufts- eller byagudstjänsten och den högtidliga högmässan i de stora katedralerna. Det enkla och folkliga samsas med det djupa och högtidliga.

Den ger dessutom större utrymme för flexibilitet, för både den enkla frilufts- eller byagudstjänsten och den högtidliga högmässan i de stora katedralerna. Det enkla och folkliga samsas med det djupa och högtidliga.

Eva Nordung Byström

Måste vi då ha en handbok, kan inte prästerna få göra gudstjänsterna som de vill? En gudstjänst är ett uttryck för församlingens tro, bekännelse och lära. För en luthersk kyrka, som Svenska kyrkan, är detta ett viktigt förhållningssätt. Ett av de utmärkande dragen för Luthers teologi var att värna om bibelns budskap och samtidigt låta det leva och utvecklas i varje ny tid. Reformation betyder både att gå tillbaka till källorna och att förnya. Därför behöver en luthersk kyrka en teologisk och läromässig ram som ger utrymme för ett förnyelsearbete utan att en ny lära eller kyrka uppstår.

Men egentligen är en gudstjänst mest beroende av deltagarnas inställning till vad det är man är med om, mer än vilken handbok som används. Här upplever jag att det finns en utbredd missuppfattning att gudstjänsten är en föreställning, något deltagarna passivt betraktar. Men gudstjänsten är något vi gör tillsammans, som en del i hela den världsvida kyrkans bön och lovsång. Gudstjänsten är som ett gudsljus som vi tillsammans tänder för den kommande veckans arbete och möda, för människors sorg och glädje, för den egna bygden och världen. Det är vad den nya kyrkohandboken vill ge fler människor möjlighet att vara delaktiga i.

Välkommen att fira gudstjänst i pingstens ljuva tid!

Biskop Eva Nordung Byström

Några nyheter i gudstjänsterna

  • Tidigare fanns sex olika gudstjänster, nu finns en grundordning men med många olika alternativ. Det betyder bland annat att gudstjänsten kan ges en lokal prägel.
  • Vissa alternativ ger särskilt barn möjlighet vara delaktiga. Konfirmandernas möjlighet till delaktighet har stärkts i konfirmationsgudstjänsten, och musik har bearbetats för att stärka församlingssång med barn genom t ex växelsång och "härmning".
  • Nya texter och böner har skapats och språkliga bearbetningar gjorts, bland annat för att lyfta fram och utveckla olika bilder och uttryck för att kunna tala om Gud och vår tro.
  • Nyskriven musik med drag av bland annat folkton, gospel och visa.
  • En gemensam vigselgudstjänst för alla par.