Tillsammans är vi här med så mycket samlad kunskap, erfarenhet, vilja och tro på en och samma plats. Mäktigt och hoppfullt. Kraften i tillsammans gör att vi orkar kämpa för klimatet och för global rättvisa. Hoppet och modet driver oss.
Jorden är ett lån som vi har fått att förvalta och vi ska kunna lämna den vidare till barn och unga, kunna se dem i ögonen och säga: Vi gjorde allt vi kunde. Vi är länkar i en kedja. Många har gått före oss. Just nu är vi här. Efter oss kommer dem som formar fler länkar i kedjan. Barn är de som far mest illa i det som klimatförändringar orsakar. Unga i vårt land ser miljö och klimat som den viktigaste frågan inför höstens riksdagsval. Vi måste kunna se de dem i ögonen och säga: Vi som har makt att förändra, vi som röstar i riksdags- och kommunval, är beredda att verka för förändring.
Framtiden börjar idag och den är möjligheternas möjlighet, inte bara för oss utan för hela mänskligheten och för den jord vi delar.
Varje dag är ett kairos, det rätta ögonblicket, att ta vårt uppdrag som människor, skapade av Gud, till medarbetare i världen, på verkligt allvar. Vår uppgift är att vara hoppets och framtidens folk. Bara fantasin sätter gränser för hur vi kan vara klimatsmarta.
Jag har förmånen att vara Svenska kyrkans representant i Kyrkornas Världsråd. Ett gigantiskt nätverk som representerar 500 miljoner kristna. När vi möts får vi höra berättelser om hur klimatförändringarna slår hårt mot människor och natur. Tagolyn Kabekabe från Salomonöarna har beskrivit hur öarna i hans värld sjunker. Min kollega Frederick Shoo, som lever vid foten av det mäktiga berget Kilimanjaro i Tanzania, har sett snöområdet på bergets topp krympa rejält sedan han var barn och under senare år har regnet inte kommit som det brukar. Antingen kommer det inget regn eller så kommer det för mycket på en gång. Skördar slår fel i ett område där många människor är helt beroende av det som deras egen lilla jordplätt kan producera. Kyrkans sätt att möta de uppenbara effekterna av klimatförändringarna inspirerar och ger mig hopp om att förändring är möjlig. Biskop Shoo kallas inte för inte för Trädens biskop. Han har sett till att kyrkan driver ekologiska plantskolor för att säkerställa att församlingarna planterar träd. På många håll har kyrkan investerat i både solceller och biogasanläggningar som gör att allt som annars går till spillo kommer till nytta. Bra för klimatet och bra för människorna. Vi lär oss allvaret genom vänner i olika delar av världen. Vi lär oss också av hoppet.
För mig och för andra som tillhör religiösa traditioner är bönen, att ropa till Gud som är allting ursprung och mål, en kraftkälla som vi använder flitigt. För att envist hålla fast vid hoppet om att alla våra ansträngningar lönar sig. Just idag i Svenska kyrkan är det Bönsöndagen. Sedan gammalt ber många den här dagen för årets sådd och skörd. En tradition som funnits i vår del av världen är att under den här dagen gå ut i procession på åkrarna för att sjunga och be för god växtlighet och för allt som bidrar till livet på jorden.
Den här söndagen, 6 maj 2018, tågar vi ut på gatorna i vår stad för att ropa och sjunga på samma vis – för vårt gemensamma liv på den här jorden, för att alla människor som växer här ska kunna leva liv som präglas av hopp och framtidstro, för att vår jord ska orka med oss. Och min övertygelse är att också Gud hör våra rop, böner och sånger och ger oss kraft och hopp att fortsätta vandra och kämpa tillsammans för klimatet och för global rättvisa. Aldrig mindre än hopp!
Eva Brunne
biskop