Flyttning pågår

När jag vaknar någon gång framåt morgonen, ser jag ett konstigt ljus. Det är alldeles tyst, inget ljud hörs, men framför mina ögon skimrar ett svagt ljus i form av en fyrkant på väggen.

Foto: Sven-Erik Falk

VECKANS KRÖNIKA

Ett ögonblick blir jag alldeles förundrad och undrar vad det är. Lite osäker känner jag mig allt, tills jag inser att det är gatlampans gula sken som tränger in bakom rullgardinen i min nya bostad.
   Spännande är det att flytta. Inte bara det att jag får chans och möjlighet att göra mig av med allt gammalt skräp som legat och väntat på vind och i garderob.
   Men också det att jag plötsligt ser en del av världen på nytt. Byter perspektiv, ser nya saker. Visserligen är jag själv den samme och bär på samma historia och samma rädslor och samma livsinställning.

Världen förändras
Men - världen är ändå lite förändrad. Ny väg till jobbet, med nya intryck. Ny plats för mina gamla möbler som gör att de blir nygamla.
   Kanske finns det en påskhemlighet i Honom som gör allting nytt. Som hjälper mig att få nytt perspektiv och rensa bort det gamla som mer var hinder än hjälp. Mer var ballast än frihetsmöjlighet.
   Genom död till liv. Gäller det kanske inte bara när livet tar slut, utan är en vardagshemlighet, som också kan gälla något så trivialt som en flytt, från en plats till en annan. Samma person men nytt liv.

Hemkänsla
Jag lärde mig någon gång att människan i det gamla förbundets värld bestod av ande/själ, kropp och mammon. Mammon var då alla de saker som vi omger oss med. Problemet är kanske att vi har mammon omkring oss som vi inte använder och som vi inte känner oss hemma med.
   Men vissa saker skapar hemkänsla också i det nya. De skall vi bevara. För där finns livet. Men det andra kan vi lämna, för de ger inget tillbaka utan blir bara bördor utan befrielse.
   Så finns det också hemkänsla i brödet som bryts och vinet som delas. Små saker av ringa betydelse, men som bär det nya livet, med det nya perspektivet och de nya upplevelserna. Med, i och för Kristus, genom död till liv.

Av Rolf Wollert, präst i Sollebrunn med omnejd