.jpg?DoProcessing=&ci=0,16,6016,3384&w=1680)
”Vi välkomnar dig i Guds familj och tar emot dig med kärlek och förväntan”. Med de orden välkomnas en ny medlem i Svenska kyrkan i samband med dopet. Dopet är en högtid som är förknippad med en djup glädje. Detta oavsett om det är ett barn eller en vuxen som döps. För de unga föräldrarna är dopet kanske första gången de framträder tillsammans inför sina släktingar och visar upp sitt barn. Vi gläder oss med barnet och alla dem som nu är villiga att gå in i omsorgen om en ny liten människa.
Under cermonin uttalas barnets namn. Ofta är det första gången det nämns i ett officiellt sammanhang. Många tror därför att dopet är en namngivningscermoni. Men dopet är något annat, mycket mer, något som rymmer en stor hemlighet. Dopet är ett löfte från Gud att vara med oss på ett nära och personligt sätt i hela vårt liv ända in i döden. Vi får del av den heliga Anden, som är Guds osynliga närvaro i vårt inre. Det är en skatt vi kan bära med oss genom hela livet - en slags ”vattenstämpel” som aldrig försvinner. Dopet är en gåva från Gud. Dopet är ett löfte om befrielse och beskydd. Det är tecknet för vårt hopp om det himmelska livet hos Gud.
Att välja faddrar Ofta väljer föräldrar en eller flera faddrar till sitt barn. Fadderns främsta uppgift är att vara ett stöd för barnet i dess fortsatta liv, att komma ihåg barnet på dopdagen och födelsedagen, hjälpa barnet förstå vem Gud är och vad dopet betyder. Faddrarna kan också fungera som hjälp och stöd till föräldrarna efterhand som barnet växer upp. Det är bra om faddrarna kan bli barnets förebedjare. En fadder ska vara döpt och helst också konfirmerad.
Dopet som ny födelse Vi förknippar oftast dop med ett spädbarn, men även större barn, ungdomar och vuxna kan döpas. De får en kort undervisning, ofta i samband med konfirmation. De som har döpts i ett annat kristet samfund är välkomna in i Svenska kyrkan, något nytt dop sker inte. Enligt Svenska kyrkans syn gäller ett kristet dop för alltid.
Dop i Svenska kyrkans ordning sker oftast genom att prästen begjuter dopkandidatens hjässa. Det kan också ske genom att prästen sänker ner barnet i dopfuntens vatten. Det är en urkristen tradition, en påminnelse om att dopet faktiskt är en ny födelse. Även vuxna kan döpas genom nedsänkning, t e x utomhus.
