Text: Luk 19:28-40
Varje verklig fotbollssupporter har en halsduk med sitt lags färger och gärna en flagga dessutom. För några år sedan var det en bild i tidningen av fotbollshalsdukar och supporterflaggor som låg på marken för att hedra 4-barnspappan som dog vid ett bråk i samband med en fotbollsmatch mellan HIF och AIK?
En stor gräsyta var alldeles klädd med olika tygstycken från HIF, AIK och MFF – symboler som betyder mycket för dem av oss som är fotbollssupporters.
Symbolerna som hålls högt och som inte får smutsas ner ligger på marken, ligger där för att det finns något som är större, som vi måste böja oss för – för att vara människor, för att inte förlora vår mänsklighet. Det har med upplevelsen av det Heliga att göra – inte så att vi talar om det mellan oss, så där mellanfolk i allmänhet. Vi kanske inte ens vet att det är det vi gör – böjer oss, blir ödmjuka och ställer oss i relation till Någon som är större än vi. Marken måste kläs för att det är någon som kommer till oss med fred, marken måste kläs för att vi behöver frid.
Människorna i Jerusalem klädde marken med sina kläder/ mantlar för att Jesus kom ridande in i Jerusalem – de blir berörda, de böjer sig, blir ödmjuka, därför att de blir berörda, för att de liksom vi behöver frid och fred.
Jesus kommer ridande på en åsna, det är ett åsnesto(mamma) som har ett diande föl, det är därför fölet följer med.
En åsnemamma med diande föl är så långt bort från makt och krigssymboler som man kan komma och fortfarande rida. Ingen krigsherre tog med ston med föl ut i krig. Det fungerar inte.
Det är ingen tillfällighet att Jesus rider på ett åsnesto, inget misstag – budskapet är tydligt – Jesus kommer med fred, frid.
Jerusalem var ockuperat av romarna och många längtade efter en befriare som skulle ta till vapen, som skulle demonstrera makt och inflytande, inte enkelhet och fred.
Och så kommer Jesus så enkelt och fridfullt. Här finns inga militärparader, inga ståtliga hästar och rustningar.
Jesus kommer ridande – i vardagskläder som alla andra, han hade inte tillgång till någon dyr garderob, inte någon kampanjkassa, - bara i enkelhet och frid. Och när lärjungarna inser/ förstår vem Jesus är så bryter jublet och glädjen igenom och de sjunger högt och ljudligt! Det är Gud som är här! Vi är berörda och välsignade! Fred och frid!
Och jag undrar – hur är det med mig? Vad har jag för förväntningar på hur Gud ska komma till mig? Är det så att jag är låst in mig i mina förväntningar så att jag inte ser och får del av glädjen? Jesus infriade inte folkets förväntningar och det var Jesus – fredens och fridens kung som kom ridande, Gud kom på ett oväntat sätt och glädjen, välsignelsen bryter igenom förväntningarnas låsningar och Gud berör dem.
Och jag tänker att det är så med mycket som är gott i livet som vi kan låsa oss inför så att vi inte ser det goda för att våra förväntningar håller oss fast.
Och jag ber – Gud kom till mig, kom till oss och bryt ner förväntningarna som låser oss och gör oss blinda. Befria oss Kristus och låt oss få sjunga och lova dig! Låt friden komma och bryta igenom våra/mina förväntningar och gör oss/mig fri, fria att följa dig och att leva.
Så hör jag fariséernas röster: tysta dem! Och jag kan ana mig till deras känsla av obehag och skam – därför att lärjungarnas glädje är obekväm för dem och passar inte in i hur de tänker och förstår världen. Något nytt bryter igenom och det kommer inte från dem, det hotar deras värld. Ohämmad glädje kan det verkligen vara bra? Nej!
Fariséerna var fromma och ville följa Gud och ändå hamnar de så fel. De vill ha ordning och reda, regler som ska följas. Och det räcker inte, det blir ingen glädje som bryter igenom. Det räcker inte med ordning för friden, för freden.
Jesus svarar dem – om lärjungarna tystnar så kommer stenarna att ropa! Det går inte att tysta budskapet om fred och frid! Det går inte att tysta Kristi röst som ropar t o m genom stenarna!
Kristi röst ropar även genom mitt hjärta om det så känns som sten. Det finns en tröst i detta när världen känns stum – Kristus låter sig inte stoppas, tystnar inte och vill inte att vi ska tystna!
Ropet om fred behöver höras i världen om och om igen!
Och så är det något med det där att någon tar gatan i anspråk och tvingar fariséerna, mig att se och känna, att beröras, att någon tar det offentliga rummet i besittning som utmanar.
Och jag tänker att det går nära oss – med alla tiggarna som sitter på gatan och som väcker mycket känslor hos oss och debatten är igång. Och jag tänker – tänk om det är så att mina förväntningar låser mig så jag inte låter glädjen bryta igenom, låter Kristus beröra mig. Tänk om det är Kristus som sitter där hur ska jag göra då?
Anna-Karin Hammar berättade på Facebook om en stor gudstjänst på Romernas internationella dag som firades i Uppsala domkyrka och hur fantastiskt det var. Hon berättade om många rumänska romer, som sitter och tigger för sin familjs skull, som lever under fruktansvärda förhållanden i Rumänien, att de faktiskt kom till kyrkan och fick höra att det är tid att resa sig, höra om människovärde och dela med sig av sin kultur, de kom för att Anna-Karin och många andra hade låtit sig beröras av budskapet om fred och frid för alla, i Kristus! Beröras av människor som finns i vårt offentliga rum och som vi inte förväntar oss ska finnas där, som är lite obekväma för oss.
Jesus skickar iväg två lärjungar för att låna en åsna. Det är ingen konstig handling i dåtidens Palestina. Åsnor tillhör vardagen och var viktiga djur för transport både av gods och av människor. Och det var folkets djur, ingen maktperson med aktning skulle rida in i en stad på en åsna! Alldeles för enkelt, oglamoröst!
Och det är det vardagliga – åsnan – som behövs – på vilket sätt skickar Jesus iväg dig/mig för att hämta vad som behövs för att friden och freden ska bryta igenom? För att rättfärdigheten ska komma till stånd?
Tänk om bonden med åsnorna sagt: Varför ska jag lämna iväg mina åsnor? Kan inte någon annan göra det? Det är många åsneägare genom tiderna som gärna skulle ha ställt sin åsna till förfogande.
Kanske är det möjligt för oss att se på oss själva som ägaren till åsnan – att det är något fantastiskt att Herren behöver något från mig, Herren Jesus som är vår befriare och upprättare, Jesus som är kärleken och rättfärdigheten. Att det faktiskt är så att våra kronor gör skillnad i Rumänien och att människor kan laga sitt hustak, få mer mat på bordet, köpa medicinen till mormor några steg på fredens och fridens väg.
Det är något vardagligt, något vi faktiskt har som Gud kan använda – inte något vi inte har.
Ibland kanske du och jag kan se oss om – och se att det vi fick avstå ifrån fick oss att mogna, fick oss värdera livet på ett annat sätt – det kanske var tillgångar, hälsa, positioner.
När vi säger – jag skulle inte vilja vara utan det svåra – det var avgörande för mig. Kanske det då är möjligt att ana att jag ställde något till förfogande för Guds intåg i mitt liv, i andras liv – att jag hade en ”åsna” som behövdes.
Gud kommer till oss – mitt i vår vardag med frid och fred oavsett vilka vi är – fotbollssupporters, tiggare, åsneägare eller facebookanvändare! Välsignad är Kristus som kommer till oss med frid! Välsignade blir vi av Kristus själv! Amen./Lotta Miller, präst