Tredje söndagen efter påsk 1998 mottogs Gudrun Erlanson som kyrkoherde i S:ta Maria kyrka, den som hennes far en gång benämnt som ”en riktigt fin kyrka”. Tredje söndagen efter påsk 20 år senare kommer hon att avtackas inom samma medeltida tegelmurar och lämna sin tjänst för en ny period i livet. Den som pensionär.
-Det blir nog… alltså, jag är ju en lipsill och kan ju bli lite… rörd, säger Gudrun Erlanson från soffan hemma på åttonde våningen vid Gröningen. Hon skrattar lite.
Gudrun har fått Helsingborgsmedaljen, utsetts till en av de 100 mest inflytelserika invånarna i staden, under flera år varit kyrkoherde för ett av landets stora pastorat och dessutom kandiderat i biskopsvalet i Lund. Så vad tänker hon göra nu?
-Jag börjar med att ha semester och det är viktigt för mig, säger hon.
-Jag behöver inte göra någonting utan kan låta dagen bara gå. Efter ett tag kommer jag nog hitta saker som jag vill göra. Sysslolösheten skrämmer mig inte.
Men visst finns olika sysselsättningar redan nu i tankarna. Mormor- och farmorsrollen är viktig.
-Att vara i Rydebäck eller Stockholm hos barnbarnen är frihet för mig. Barn vill ha närvaro. När jag är med dem tänker jag inte på jobbet. Så var det inte när vi själva hade små barn. Då fick vi ha den där simultankapaciteten.
Det finns mycket annat också som Gudrun vill ägna sig åt så småningom; spela mer piano, ta hand om hälsan, ägna sig åt vännerna och läsa massor av teologi.
-Jag slutar ju inte att vara präst och teolog för att jag går i pension. Det blir nog snarare tvärtom. Nu får jag mer tid att läsa och tänka, vilket kan vara lite svårt med all den administration som en stor kyrkoherdetjänst innebär, säger hon.
Gudrun anställdes i Maria församling 1991. Då var hon komminister, alltså en vanlig präst. Hon har alltid varit intresserad av ledarskap och känt att hon haft en fallenhet för den typen av uppdrag.
-När jag hade varit i Maria församling ett tag fick jag lite påstötningar att kliva fram och söka tjänsten som kyrkoherde. Det krävdes ett visst mod att göra det eftersom jag skulle bedömas av mina egna kollegor och kyrkoråd. Att sedan ha en chefstjänst där man tidigare varit en av medarbetarna kräver också sitt. Det tog ett tag att få allt på plats.
När de fyra församlingarna Maria, Gustav Adolf, Raus och Filborna gick samman i ett gemensamt pastorat 2014 anställdes Gudrun som kyrkoherde i hela pastoratet. De enskilda församlingarna har behållit mycket av sitt självstyre under varsin församlingsherde och det tycker Gudrun är bra.
-Vi försöker låta grunden finnas i församlingarna så att de har stor frihet att skapa sin egen verksamhet. Vi har så många, härliga, kompetenta medarbetare. Jag älskar verkligen hela vårt pastorat och tycker att det är fantastiskt, säger hon.
Det är ett år sedan Gudrun Erlanson meddelade kyrkorådet att det var dags att söka en efterträdare. Då kändes det som en lång tid, men det senaste halvåret har det rullat på snabbt. Nu färdigställs en porträttmålning som ska hänga i Mariakyrkan tillsammans med alla de män som tidigare varit kyrkoherdar sedan mitten på 1700-talet.
Men dörren står öppen för inhopp på olika sätt.
-Allting har sin tid. Jag är fortfarande den jag är och fortfarande präst. Jag har varit i Helsingborg så länge så jag kan nog räkna med att få förfrågningar om att förrätta dop, vigslar och begravningar även efter pensionen, säger hon.
Kyrkoherde i Svenska kyrkan Helsingborg efter Gudrun Erlanson blir Kristian Lillö. Han börjar sin tjänst 1 april.