Om Prästlönetillgångarna

HISTORIK

Kyrkans tillgångsförvaltning har en lång historisk tradition. Allmogen skänkte tidigt mark till kyrkan för att ge möjlighet till prästernas försörjning. Åker, äng och skog gav dagligt bröd och förnödenheter till prästfamiljens hushållning. Kyrkans förmögenhet, de så kallade prästlönetillgångarna, växte ända fram till reformationen då Gustav Vasa drog in i stort sett allt. Kyrkan fick i princip endast behålla en fastighet per socken. Men under 1600- och 1700-talen återfick kyrkan brukningsrätten till en del av de indragna egendomarna, i ungefär den omfattning som råder idag.

Fram till 1910 brukade prästerna själva jorden och skogen. Därefter tog Domänstyrelsen (staten) över förvaltningen av skogen medan jorden utarrenderades av länsstyrelsen, i samråd med domkapitlen. Prästerna avlönades av pastoraten med hjälp av avkastningen från skog och jord.

Från 1932 till 1972 förvaltades skog, jord och fond av pastoraten under uppsikt av stiftsnämnder och boställsnämnder. Efter 1972 tog stiften över förvaltningen av skogen. Jordbruken och prästlönefonden var dock kvar i pastoratsförvaltning fram till 1995 då stiften tog över skötseln även av dessa tillgångar. Från och med 1995 kallas också alla tillgångarna tillsammans för Prästlönetillgångar.   

Församlingarna i stiftet har andelar i tillgångarna, där andelstalets storlek beror på värdet som pastoratets prästlönetillgångar hade vid tidpunkten för överföringen från pastorat till stift.

DAGENS STYRNING OCH LEDNING

Stiftet högsta beslutande organ är stiftsfullmäktige, som utser stiftsstyrelse och egendomsnämnd. Egendomsnämnden, som ansvarar för Prästlönetillgångarnas förvaltning i stiftet, består av sju förtroendevalda ledamöter och lika många ersättare. Verksamheten leds av en stiftsjägmästare, som är ansvarig för prästlönetillgångarnas förvaltning inför egendomsnämnden.

KARLSTADS STIFT

Stiftet är Svenska kyrkans regionala nivå och Karlstads stift omfattar landskapen Dalsland och Värmland. Stiftets huvudsakliga uppgift är att främja och ha tillsyn över församlingslivet, men där ingår också förvaltande verksamheter. En av dessa är att förvalta prästlönetillgångarna.

VAD ÄR PRÄSTLÖNETILLGÅNGARNA?

Prästlönetillgångarna består av fastigheter med skog och jord (prästlönefastigheter) samt fonderade medel (prästlönefonden). Det fonderade kapitalet utgörs av vinster som uppstått i samband med försäljningar av fastigheter samt av vinster från exploaterande verksamhet såsom bergtäkter. Att dessa vinster inte delas ut till ägarna (pastoraten) är för att säkra prästlönetillgångarnas total värde på lång sikt. Av samma skäl värdesäkras även prästlönefonden årligen mot att urholkas av inflation. 

Prästlönetillgångarna är självständiga, stiftelseliknande förmögenheter som Svenska kyrkan enligt Lagen om Svenska kyrkan har rätt att bruka, förvalta och få avkastning från, i syfte att det ska bidra till kyrkans förkunnelse. Grundläggande regler för förvaltningen finns i Kyrkoordningen, som är det samlade regelverket för hela Svenska kyrkan. I kyrkoordningen slås fast att prästlönetillgångarna ska förvaltas så effektivt som möjligt och på ett sådant sätt att de ger bästa möjliga uthålliga totalavkastning. Endast avkastningen får användas för ändamålet. Tillgångarna ska också förvaltas på ett etiskt försvarbart sätt i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar.