Från död till liv

Det är en söndagsmorgon i april och ambulanshelikoptern cirklar ett varv runt den dubbeldäckade bussen som ligger på sidan i diket vid vägen söder om Sveg. Sjuksköterskan Johan Oscarsson i en intervju med Olof Roos.

Där finns ett femtiotal skadade ungdomar och ambulanssjuksköterskan Johan Oscarsson vet att några unga redan är döda. När helikoptern landar får Johan ansvar för en svårt skadad 15-årig flicka.
- Hon var egentligen död, berättar Johan.

Text: Olof Roos Bild/film: Anders Gustafsson

Bussen har färdats från Boråstrakten och ska till Klövsjö dit skolan under många år åkt med sina elever för att åka skidor. Det här året blir det annorlunda.
- Vi visste att det fanns fem-sex allvarligt skadade ungdomar när vi åkte ner med helikoptern.
Johan är 46 år och bor i Ås med fru och tre barn. Han har lång erfarenhet av akutsjukvård, men händelsen i april 2017 kommer alltid att vara speciell för honom.
- Det känns nästan som att jag fått en extra dotter, säger han om Bella, den svårt skadade flickan.

Sjuksköterska Johan Oscarsson framför ambulanshelikopter.
Johan Oscarsson framför ambulanshelikoptern i Östersund. Foto: Anders Gustafsson

Två timmars sömn
Johan och hans kollegor har sovit två timmar på natten efter att ha arbetat hela dagen innan med både bilolyckor, hjärtinfarkter och en klätterolycka. Egentligen skulle de gå av sitt pass strax efter att larmet om bussolyckan går. Så blir det inte.
- Först känner man sig onykter när man vaknar, men när man får reda på vad som gäller blir man väldigt pigg av både rädsla och adrenalin. Det håller i sig hela dagen.
När den första trafikanten kom till bussolyckan var Bella medvetslös och andades inte. Trafikanten lyckades med hjärt- och lungräddning få igång andningen. Sedan tog Johan över.
Han berättar att det blev dramatik i helikoptern när hon plötsligt fick problem att andas. Tack vare Johans snabba behandling i helikoptern överlevde hon resan till Östersunds sjukhus.
- Det var väldigt nära. Hade vi inte fått i henne syre så hade det inte gått.

Fjorton ambulanser
Räddningsinsatsen på olycksplatsen är massiv. 14 ambulanser från tre landsting är på plats och flera helikoptrar förutom den som Johan sitter i. Följderna av den fruktansvärda olyckan hade troligen blivit ännu värre om det inte var för att den hände precis i skiftbytet mellan två jourteam då flera stationer kunde skicka två ambulanser.
Bella njuter av att leva och mår bra, berättar Johan som fortfarande har en del kontakt med henne. Hon har gett klartecken till att han berättar för Kyrkbladet om händelsen.
- Hon var och hälsade på mig i höstas. Hon är frisk och glad och går i skolan. Jättehärligt!
Johan berättar om hur mycket sådana här händelser kan betyda i ett arbete som hans.
- När man lyckas vända på det. Istället för att det bara blir död så lyckas men vända det och så blir det liv igen. Det är fantastiskt!

Tala om känslor
Vid bussolyckan blev församlingshemmet i Sveg en viktig mötesplats för skadade och anhöriga. Vi samtalar om varför kyrkans lokaler och personal blir så viktig när det värsta händer.
- Jag tror att ni är väldigt bra på att tala om känslor och att ta hand om varandra. Ni är ju tränade på det. På sjukhuset måste vi mest fokusera symtom och behandling. Det andra har vi inte lika stora resurser för.. Det har ju ni. Ni är ju fantastiska att fråga om sådant som är svårt och tungt. Jag har fått en känsla av det.
Johan har lång erfarenhet av akutsjukvård och han vet av erfarenhet att det inte alltid går bra.
- Döden är ju svår – det är inte bara att dö. Det är både orättvist och rättvist och fint och hemskt. Det beror på vem som dör. När det är unga människor är det svårt. De har inte levt färdigt på långa vägar. 

Det öppna fönstret
Inom sjukvården är det vanligt att man öppnar ett fönster i rummet när någon dör. Jag frågar Johan varför den traditionen finns.
- Jag har hört flera som jobbar på vårdhem som säger att något lämnar kroppen, och då måste man öppna fönstret. Det slipper ju jag när jag är ute. Det är bara att lämna om det måste.
Vi talar om påskens budskap i kyrkorna om Jesu död och uppståndelse och om hur det ger hopp för många troende människor när man tänker på döden.
- Jag vet ju inte vad jag tror. Det är svårare när man inte är övertygad. När man inte vet om allt det här är Gud eller om det inte är det eller om det finns någon mening bakom. Man lever mitt i livet och mitt i döden. Man kan ju bara acceptera det också, säger Johan.
Vi konstaterar att det nog är ganska många människor som inte riktigt vet vad man ska tro om döden och vad som händer sedan.
Men man kan alltid öppna ett fönster.
- Det kommer nog jag att göra också. Det är dumt och chansa, avslutar Johan Oscarsson.

Text: Olof Roos
Bild: Anders Gustafsson

Abulanshelikopter på väg att flyga iväg
Sjuksköterskan Johan Oscarsson på väg mot nästa uppdrag. Foto: Johan Rydham